Häktet ligger i anslutning till polishuset. Det har 56 platser.
Jag som reporter har fått lämna min mobiltelefon i ett skåp och har endast ett anteckningsblock med mig in på häktet. Därför kan jag inte ta några bilder under julklappsutdelningen.
Det är ganska mycket rörelse i korridoren. När häktespersonal kommer med intagna som exempelvis varit på promenad eller på toaletten får jag direktiv att gå in i en sidokorridor tills de passerat.
Pelle Bark och Jonas Agestam, präst i Svenska kyrkan, rör sig vant i lokalerna. Häktespersonal knackar på dörrar till celler. De öppnar inspektionsluckan och berättar för den intagne att de ska få en julklapp. Sedan går pastorn och prästen in i cellen, överlämnar julklapparna och önskar god jul.
Jag får stå vid sidan av dörren och ser inte de intagna, men jag hör att många tackar glatt för julklapparna.
Jonas Agestam har varit fängelsepräst i snart 18 år. Pelle Bark har arbetat med intagna i ungefär fem år. När de inte delar ut julklappar kommer de till häktet en till två gånger i veckan för att möta internerna.
– Man får prata om det man vill. I en del samtal kan det vara att man bara lyssnar. Det måste ut så mycket saker. Ibland blir det mer att man vrider och vänder på det och träffar samma personer gång efter gång, säger Pelle Bark.
Vi fortsätter fram genom korridoren och passerar en kvinnlig kriminalvårdare.
– Jag är lite besviken på er, säger hon till dem medan hon pekar mot huvudet och skrattar.
Vi genomför intervjun i häktets personalrum. Där får jag även ta bilder på Pelle Bark och Jonas Agestam.
Jonas och Pelle förklarar att de vissa år haft tomteluvor på sig när de delat ut julklapparna. Jag frågar dem varför de ger almanackor till de intagna.
– Det blir lätt så att dagarna bara flyter ihop. Jag uppmuntrar ofta att hålla rutiner och en almanacka hjälper till med det. Man kan skriva in när det är häktningsförhandling eller besök av anhöriga. Det blir något att hänga upp dagarna på, säger Jonas Agestam.
Sedan förklarar han att det även är en gammal tradition att fängelsepräster och pastorer delar ut almanackor till intagna.
– Den vanliga traditionen är att dela ut en almanacka, men vi har lagt till den här chokladtomten. Det är uppskattat, flikar Pelle Bark in.
Vi kommer fram till en cell där den intagne går med på att prata med mig så jag följer med Jonas och Pelle in. Han sitter på sängen och har en liten tv på skrivbordet.
Ungefär så här såg cellen ut som vi var inne i. Bilden är tagen i ett annat häkte.
Jag ser att han blir glad när prästen och pastorn kommer.
– Det är alltid trevligt att få en julklapp, säger mannen.
Han förklarar att han fått en julklapp av Jonas och Pelle tidigare.
– Jag kan nog gissa vad det är, säger mannen och skrattar medan han håller upp den inslagna almanackan.
När vi kommer fram till vissa celler förklarar kriminalvårdaren som leder oss runt att två personer är inlåsta där. Då måste vi vänta på att han tillkallar en kollega innan dörren kan öppnas.
Bakom Nämnden för andlig vård (NAV) i Kriminalvården står Sveriges kristna råd. Sammanlagt arbetar runt 180 präster, pastorer, diakoner och imamer på landets häkten och anstalter.
Jag frågar prästen och pastorn hur de märker av överbeläggningar på häktet i sitt arbete.
– Det var lite småjobbigt under våren och sommaren, säger Jonas Agestam.
Han förklarar att om det endast är en intagen i cellen så får de gå in själva, men om två är placerade i cellen måste de ordna ett särskilt samtalsrum.
– Det blev krångligt att få till samtal. Dessutom var det ett antal som blev kvar häktade nere i arresten. Där var paniken ännu större. Det är ett otroligt primitivt rum och de var ju nästan som i chock där nere. Då blev det tyngre för oss att härbärgera den här enorma frustrationen och sorgen, säger Jonas Agestam.
Han fortsätter:
– Det påverkade mig rätt mycket.
"Vi ger en neutral gåva som inte är kopplad till kyrkan", säger Pelle Bark om almanackorna som de delar ut.
Upplever du att det har blivit bättre?
– Jag tycker det. Det känns som att det blivit lite luft i systemet. Nu har jag inte varit på arresten på flera månader.
Det gängkriminella våldet i Sverige har blivit allt grövre de senaste åren. Finns det personer som blir provocerade av att ni gör det här?
– Jag märker inte av det. När vi går in här gör vi det helt förutsättningslöst. Jag har ingen aning om vad de är misstänkta för. De är heller inte dömda, även om vi kanske någonstans har dömt dem eftersom de placerats här, säger Jonas Agestam.
Pelle Bark håller med.
– Jag möter människor som tycker att det är bra att kyrkan är här, säger han.