Innan själva reningsprocessen börjar måste avloppsvattnet rensas från skräp. Ungefär 200 ton avskiljs från vattnet varje år.
Till Slottshagens reningsverk inkommer ungefär 45 000 kubikmeter avloppsvatten varje dag. Med vattnet kommer även annat som reningsverket har som uppgift att rensa bort. Vi har träffat Magnus Eliasson, gruppchef för drift och underhåll, som har tagit oss igenom reningsprocessens alla steg – från avloppsvatten till rent vatten.
– Varje år avskiljer vi 200 ton skräp som sedan skickas till Händelöverket för att bli fjärrvärme, förklarar han.
Första steget i reningsprocessen är därför att ta bort föroreningar som inte hör hemma i avloppet, exempelvis plast. Något som också ofta spolas ner är våtservetter som han beskriver som en "klassiker". Även bindor, tops och portionsnus misstas som tillåtet att spola ner i toaletten.
– Egentligen ska det bara vara bajs, kiss och toapapper. De tre P på engelska – pee, poo, paper, säger han.
Magnus Eliasson visar oss därför vägen till den lokal där det första steget i processen äger rum.
– Här inne luktar det lite, så man får inte vara för känslig, säger han och visar sedan det galler som vattnet rinner igenom och som skräpet fastnar i.
Vad finns det för risker när fel saker spolas ner?
– För reningsverket är det mer när man spolar ner mediciner och kemikalier. Det som är giftigt helt enkelt, för det kan vi inte rensa bort. Då åker det ut i naturen.
Det finns även risk för att plast eller liknande på väg till reningsverket fastnar och orsakar stopp i deras pumpar.
Han leder oss sedan ut från rummet till den friska luften där vi möts av stora bassänger. Här börjar själva reningsprocessen, förklarar han. Då tas organiskt material bort – det vill säga bajs, tillsammans med fosfor. Han menar att det sådant som ett reningsverk är byggt för att ta bort. Detta sker genom att man tillför ett ämne som gör att partiklarna klumpar ihop sig och blir större, för att sedan sjunka ner mot botten.
I bassängerna tas organiska ämnen och fosfor bort. Sedan avlägsnas kväve med hjälp av bakterier.
– Partiklarna som sjunker till botten drar vi undan och gör biogas av så småningom.
I nästa bassäng avlägsnas kvävet från vattnet. Detta görs med hjälp av bakterier som äter kvävet och som sedan omvandlar det till kvävgas.
– Så här är alla våra husdjur som käkar för fullt, säger Magnus Eliasson.
Nu är vattnet mer eller mindre rent, men som ett säkerhetssteg poleras vattnet ytterligare innan det släpps ut i Bråviken. Det som rensas bort, det så kallade slammet, bryts ner i rötkammarna och omvandlas till metangas som blir till fordonsbränsle.
Slammet som inte har hunnit brytas ner i rötkammarna läggs i stora högar som blir till näringsämnen för åkermarker. Men det slutar inte där. Ovanpå några av högarna syns även tomatplantor växa. Innehåller slammet för stora mängder metaller kan det inte köras till åkermarkerna och blir därför kvar.
– Vi tror vi kan ha Norrköpings största tomatodling i alla fall. Och det är en väldigt salig blandning av tomater där inne.
Ur det som inte kan skickas till åkermarker växer tomatplantor. "Det är rätt tuffa frön kan man säga", säger Magnus Eliasson, drift och underhåll.
Vad gör ni av alla tomater?
– Ibland, för skojs skull, plockar vi och äter dem. Annars får de stå här och vissna. Vi kanske skulle ha självplockning här, säger han och skrattar.
– Det roliga är att dessa tomatfrön har gått igenom din mun, din mage och genom hela reningsprocessen. Det är rätt tuffa frön kan man säga. De växer med hjälp av Norrköpings invånare.