"Nästan allt går på export, över 80 procent, men vi har två stora blöjtillverkare här i Sverige som är stora kunder", säger platschef Camilla Mattsson.
I Norrköping tillverkas fiberväv som blir till blöjor och bindor. Företaget är något av en doldis på en stor marknad.
– Eftersom vi inte gör slutprodukten ser inte konsumenterna vårt namn, säger Fitesas HR-chef Marie Ebbeson.
Dygnet runt, alla dagar om året, är produktionen här igång. Martin Ehinger och hans kollegor omvandlar plastkulor till tunna, tunna plasttrådar som i sin tur blir till en väv.
53 000 ton blir det på ett år, varav över 90 procent används i hygienprodukter som blöjor, bindor och inkontinensskydd. Fem procent går till läkemedelsindustrin, så som munskydd, och två till industrin.
– Nästan allt går på export, över 80 procent, men vi har två stora blöjtillverkare här i Sverige som är stora kunder, säger platschefen Camilla Mattsson.
En av de största produkterna är blöjor. Här tillverkas allt förutom absorbenten. Det är viktigt att ytterskiktet hålls fukttätt – och att lagret närmast huden inte är det.
En blöja består av flera delar. Här kan allt material göras, förutom absorbenten i mitten.
– De flesta av skikten är vattenavstötande. På den här delen måste vi lägga på ett vätmedel som gör att det blir hydrofilt – det vill säga att det kan rinna igenom. Det syns ju inte, så det är en viktig uppgift att kontrollera att det kommer på, säger Camilla och pekar på skiktet som ligger mot huden.
– Det skulle inte vara populärt om det blir fel, säger Martin och ler.
Det är också viktigt att det yttre skiktet blir rätt, för att det inte ska uppstå läckage.
Martin Ehinger arbetar i fabriken. Camilla Mattsson är platschef och Marie Ebbesson HR-chef.
Under pandemin ställde Fitesa Sweden i utkanten av Norrköping delvis om sin tillverkning för att kunna leverera material till munskydd. Men till skillnad mot en del andra länder har det i Sverige inte funnits något leveranskrav från regeringen.
Det blev intensivt. Att anställa fler var inte aktuellt eftersom de har maskinernas kapacitet att förhålla sig till. Bland annat skickades material till lokala Biovisor, som arbetade för högtryck när efterfrågan på munskydd var som störst.
Här har pandemin även märkts av på annat sätt.
– Det var "toapapper-effekt" även på blöjor. Det blev inte lika omtalat, men även det bunkrades, säger Camilla.
Plastkulor matas ut, smälts samman och dras ut till tunna trådar. Två gram blir till en nio kilometer lång fiber.
Vi tar en titt på produktionen. Råmaterialet – små polypropenkulor – anländer till Norrköping via fartyg till hamnen och körs sedan vidare till Fitesa.
Kulorna förvaras i silos och matas på i maskinerna. Det finns tre produktionslinjer. Vi tar ett varv i den nyaste och effektivaste, som installerades 2015. De små plastkulorna transporteras via rör. Kulorna värms och smälts ihop, sedan ska massan dras ut till tunna trådar.
Två gram plastkulor blir till en nio kilometer lång fiber.
Martin Ehinger och hans kollegor håller produktionen igång dygnet runt, året om.
Längs hela maskinen, som är ungefär 5,2 meter bred, kommer trådarna ner styrda av luft. Martin och hans kollegor ska se till att trådarna är jämna i storlek, annars kan det bli hårda och vassa klumpar i väven. Med hjälp av kameror kan de se avvikelserna – och om de är för stora måste de bort. Det som tas bort återvinns på plats och används igen.
Därefter går materialet på en vira. När trådarna sedan passerar två valsar, den ena slät och den andra perforerad, smälts de samman till en väv. Tittar man noga kan man se att det blir ett mönster.
– Det väljs utifrån vilka produktegenskaper man vill ha. Vi har ett standardmönster och ett som gör materialet lite mjukare, säger Camilla.
Om väven ska släppa igenom fukt läggs vätmedel på och efter det går väven igenom en tork innan allt rullas upp på en stor rulle. En sista kontroll görs sedan i labbet.
Elbristen och de höjda priserna slår hårt mot all industri. Norrköpingsanläggningen har än så länge klarat sig bra tack vare hedging, vilket innebär att de har säkrat upp priset på 80 procent av elen. "På sikt är det absolut ett bekymmer", säger Camilla Mattsson.
Fitesa äger 23 anläggningar runt om i världen. Den i Sverige är moderbolag för en del av dem.
– Vi är en väldigt viktig spelare för Fitesa, säger Camilla.
Företaget har fem innovationscenter som arbetar med utveckling.
– Vi har mycket fokus på hållbarhet. Vi har utvecklade produkter som är hållbara och linjer som tillverkar mycket sådant material redan nu. Problemet är råvarusidan, säger Camilla och syftar på att det är svårt att köpa in återanvänd plast.
När det blir klumpar i väven återvinns plasten direkt på plats i fabriken, sedan är det bara att använda den igen.
I Sverige ligger vi relativt långt fram när det gäller avfallshantering och här är det knappt något som går till deponi. Det material som inte håller måttet smälts ner och återanvänds. Övrigt restavfall återvinns eller går till energiåtervinning.
Huvudkontoret i Brasilien tycker att det är viktigt att dela goda exempel inom koncernen och sprider kunskapen som Norrköping har för att minska klimatpåverkan från fabrikerna runt om i världen.
53 000 ton fiberväv produceras på Fitesa varje år.
Majoriteten av personalen här arbetar i produktion. Av 155 anställda går 95 på femskifts-schema. 19 personer per skift.
– Vi har det som på pappersbruken runt omkring oss, att många har arbetat länge, men vi har haft lite föryngring både på operatörssidan och här uppe på kontoret. Lite har det hänt de senaste åren, säger Camilla.
En industriteknisk bakgrund är bra när man söker jobb inom produktion, men det mesta lär sig personalen på plats, säger HR-chef Marie Ebbeson.
För att locka ny arbetskraft har företaget ett tätt samarbete med olika skolor.
– I produktion vill vi helst att man har en industriteknisk bakgrund. Vi propsar för att man ska gå de mer praktiska gymnasieutbildningarna. Sedan finns det ingen speciell utbildning för den här typen av produktion, utan man lär sig det mesta här. Men man ska ha industri- och teknikintresse, säger HR-chef Marie Ebbeson.
Martin har inte den bakgrunden, men kom in på ett semestervikariat. Det gick så bra att han fortfarande är kvar två år senare.
– När vi söker 35, 40 semestervikarier får fler chansen. Det hänger mycket på personlighet, säger Marie.
Dessutom ska flera olika roller fyllas, vilket innebär att man behöver olika kompetenser.
Det gäller att inte tumma på säkerheten. Blir något tokigt låser man maskinen, så att ingen kan sätta igång den av misstag.
Det är snart 40 år sedan som Norrköpingsfabriken såg dagens ljus.
– Holmen Paper är ju granne med oss och det var också de som startade den här fabriken 1984, säger Camilla.
Efter sex år sålde Holmen fabriken. Flera ägare har passerat och tillverkningen har hela tiden ökat. 2012 kom Fitesa in i bilden.
Många tillverkningsindustrier har lämnat Sverige genom åren, men det finns inga indikationer på att Norrköping kommer att förlora den här.
– Företaget som helhet är bland de största aktörerna på marknaden. Och av alla Fitesafabriker som gör just nonwoven till blöjor, bindor och inkontinensskydd är Sverige näst störst, säger Camilla.
Fabriken grundades av Holmen och ligger granne med Holmen Paper.
Omsättningen ligger årligen på drygt en miljard svenska kronor.
– Vi ska ständigt jobba med förbättringar inom arbetsmiljö, kvalitet och hållbarhet för att ligga steget före konkurrenterna. Det är inte viktigast om vi är etta, tvåa eller trea, men vi vill hela tiden bli bättre.
Börjar de slarva med kvaliteten slår det tillbaka direkt.
– En förälder som ska sätta på en blöja är en väldigt hård kund, konstaterar Camilla Mattsson.