Fredagen den trettonde avled Jan Jädersands mamma Barbro, 86 år, i covid-19. Pappa Nils förlorade kvinnan som för 65 år sedan blev hans hustru. Hon lämnade efter sig en stor familj med fyra barn men också barnbarn och barnbarnsbarn.
Men familjens sorg blandas nu med besvikelsen över bristande politiska åtgärder. Sonen Jan menar att mamma Barbro blev ett offer för kommunens misslyckande med att skydda de mest sköra.
I ett öppet brev till ansvariga inom Norrköpings kommun som vi publicerade på lördagen ifrågasätter han varför personalen från hemtjänsten inte bar skyddsutrustning.
– Vi känner oss fruktansvärt frustrerade och kommer aldrig att förlåta att man har tagit det här beslutet. Vi förstår att det här i grunden handlar om pengar, säger Jan Jädersand.
– Man kan alltid säga att skyddsutrustning ger ett falskt skydd. Men om det ger ett skydd på femtio procent så är det mer än inget. Då kan man trösta sig med att alla gjorde vad de kunde.
– Mamma blev smittad nu i andra vågen. Man hade gott om tid att skaffa fram skyddsutrustning så man klarar sig.
Sedan ett par år tillbaka behövde mamma Barbro hjälp från hemtjänsten för att klara vardagen. Efter att ha drabbats av en tredje stroke kunde hon inte längre gå själv. Två personer från hemtjänsten fick stötta henne med sådant som att ta sig upp ur sängen, gå på toaletten och äta.
Men i augusti valde familjen att göra en anmälan till vård- och omsorgskontoret om att hemtjänsten kom till föräldrarna utan skyddsutrustning.
– Min mamma var självklart rädd och orolig att bli smittad, säger Jan.
Svaret han fick var att kommunen följer regionens riktlinjer och "använder skyddsutrustning vid misstänkt eller bekräftad smitta". Familjen tyckte att svaret var cyniskt – skyddet var för personalens skull, inte till för de äldre och sköra.
– Jag kan ångra att vi inte gick vidare med det, och ställde krav på dem att de inte fick gå hem till våra föräldrar utan skyddsutrustning. Men man kan ju alltid vara efterklok...
För tre veckor sedan fick familjen ett samtal om att en i personalen, som hade hjälpt Barbro, var bekräftat smittad med covid-19 – och att mamman var satt under smittspårning.
– Inte ens efter det satte man in skyddsutrustning.
Barbro levde i karantän och hade inte varit ute sedan i augusti, men lördagen den 7 november började hon få symptom.
– Pappa gjorde allt för att skydda henne. Vi anhöriga har inte varit sjuka och har inte varit så nära vår mamma. Det kan inte vara någon av oss som smittat henne.
Först när ett test väl skulle tas började personalen ha skyddsutrustning.
– Frågan är då för vem? Inte för min mammas skull i alla fall, säger Jan.
Dagen efter att Barbro hade fått bekräftat att hon smittats av coronavviruset avled hon i sitt hem. Det var inte ens en vecka efter de första symptomen. Jan och en av hans bröder var hos henne i skyddsutrustning och tog farväl, men deras mamma var inte kontaktbar.
– Vi har på våra näthinnor hur hon ligger och kämpar för sitt liv och försöker att andas. Vi hade stöd i covid-19-teamet, så hon behövde inte vara själv.
Bröderna fick också den tunga uppgiften att lämna dödsbud till pappa Nils som var inlagd på sjukhus under hustruns snabba sjukdomsförlopp.
– Det som är så tragiskt i den här situationen är att pappa hade ramlat en vecka innan mamma blev sjuk. Han kunde inte ta hand om henne.
Jan beskriver sin mamma som en positiv person, tidigare själv chef inom hemtjänsten. In i det sista gav hon inte upp, utan ville fortsätta att leva.
– Hon hade en enorm livsglädje. När allmäntillståndet var sämre och pappa var på sjukhus var vi oroliga för att hon skulle ge upp, men det gjorde hon inte.
– Men hon var bitter och arg på hemtjänsten, att man "inte bryr sig om en gammal tant".
Den 19 november kom beslutet att införa munskydd och visir vid all "ansiktsnära vård". Att kommunen backar ser Jan som en konsekvens av hans öppna brev – riktat mot vård- och omsorgschef Magnus Johansson och kommunalråd Olle Vikmång.
– Det är givetvis bra att det införs. Men det ger inte oss mamma tillbaka. Det här är ett så allvarligt misslyckande att vi kräver att de avgår, säger Jan Jädersand.
– Alla människors lika värde är inskrivet i grundlagen, men det har man inte brytt sig om. Mamma tillhörde dem som inte var lika mycket värda eftersom hon inte behövde skyddas.