Efter ombytet till torra kläder kan Per Ritzer njuta av fikastunden efter det ofrivilliga doppet i Glan. Isarna är förrädiska just nu.
Isen såg bra ut. Slät och inbjudande. Framför allt säker. Det var den inte. Ett ögonblicks verk och Per Ritzer låg i vaken under skridskoturen på Glan.
– Jag åkte ett par–tre meter bakom ledaren. Lite till vänster om honom. Vi skulle just gå i land och fika när isen brast. Det skedde på ett ögonblick. Jag kan lugnt säga att jag blev förvånad när jag låg i vattnet. Men det var aldrig någon dramatik. Jag kunde ta mig upp på egen hand direkt. Behövde inte ens använda isdubbarna, berättar Per Ritzer som åkte med ett gäng från Linköping inom Bråvallaskrinnarna.
– Jag hade ombyte med mig. Fick på mig torra kläder. Sedan blev det en skön fikastund i solen.
Det hela skedde i fredags.
– Nu är det färdigåkt för i vinter, säger Per Ritzer en erfarenhet rikare.
Att inte ge sig ut på isen är också det allmänna budskapet som förmedlas när vi kollar isläget runt Norrköping. Jim Karlsson, stationschef på Sjöräddningssällskapet Arkösund, varnar för isen i skärgården.
– Isen ligger fortfarande inomskärs men börjar bryta upp ut mot havet. Tjockleken är väldigt varierande beroende på förutsättningarna. Den är heller inte lika tjock som man kanske tror. Det har inte varit någon långvarig vargavinter, säger han.
Sjöräddningssällskapet Arkösund har inte behövt göra några utryckningar för att undsätta skridskoåkare eller pimpelfiskare. Men Jim Karlsson vet att kollegorna på andra håll längs kusten tvingats till ett antal räddningsinsatser i vinter. Flera drunkningsolyckor har skett under den senaste veckan när isar brustit.
Isen på Lilla Älgsjön i Kolmården. Knölig, förrädisk och potentiellt livsfarlig.
– Vi hade ett tillbud vid Getå som aldrig blev skarpt läge. Man ska överhuvudtaget aldrig ge sig ut på isen utan rätt kunskap eller utrustning. Nu är läget såpass utsatt så att man måste hugga sig fram och känna sig för meter för meter. Då förstår jag inte vitsen, säger Jim Karlsson.
Mats Röjgård testar Lilla Älgsjöns is vid strandkanten. Den håller just här men är förrädisk och inbjuder knappast till att utforska ytterligare.
Vid Lilla Älgsjön i Kolmården tar Mats Röjgård, ledare och israpportör i Bråvallaskrinnarna, ett försiktigt steg ut på den knöliga och till synes opålitliga isen. Hugger framför med sin ispik. Isen håller. Mats Röjgård har ändå ingen större lust att utforska den vidare. Vänder tillbaka.
– Vårisar är farligast. Potentiellt livsfarliga. Jag kallar dem "döskalleisar". De ändrar karaktär under en och samma dag. Från bärig till en opasserbar och bottenlös issörja på mindre än en kvart, säger han och sällar sig till dem som nu varnar för de svaga isarna.