Sophia McAilay har gjort utgrävningar i Uppåkra och kan se en del likheter med den internationellt stora fyndplatsen i Skåne och Ströja.
Före utgrävningarna vid Ströja på Malmölandet hade bara en guldgubbe grävts fram i Östergötland – i Svintuna. Nu, när arkeologerna på Malmölandet är inne i slutfasen, har man hittat flera stycken.
Små guldfigurer, föreställande djur eller människor. Otroligt detaljerade för sin knappa storlek. De har legat vid stolparna till boningshusen.
– Det här är ett top notch-fynd. Nu får vi flera stycken på en och samma plats. De tolkas alltid som en typ av kultföremål. Det verkar inte ha funnits någon praktisk användning för dem. Cirka en centimeter höga, lövtunna. Inte ens en tiondels millimeter tjocka, men otroligt fint utsnidade, berättar Magnus Djerfsten, biträdande projektledare.
Det är inte bara guldgubbar som ger tyngd åt utgrävningarna vid Ströja. 11 000 fynd har gjorts, ett tusental är av konservatoriskt värde. Men framförallt har det som hela tiden grävts fram visat att platsen inte bara huserade den tidens elit. Det har varit en betydande handelsplats.
Glas från kontinenten, delar av arabiska mynt.
Rester av människooffer, blot och stora fester.
– Det kan man se på den omfattning av rester man kastat ned i svackan. Min tolkning är att de här kvinnorna som man hittat lämningar från är handelsvaror, trälar från 600- till 700 talet. I de här blot-situationerna har de offrats för att blidka gudarna, säger Magnus Djerfsten.
Troligtvis har det legat en skyddad hamn på andra sidan av det som varit Händelövägen före kardonbaneprojektet, ned mot Stridsudden. Det området omfattas inte av den här utgrävningen, som fortsätter till slutet av september.
– Vi kommer inte upp på Birkanivå, eller Uppåkra i Skåne. Men nivån under där. Det finns väldigt få platser i Sverige som den här, säger Magnus Djerfsten.
Arkeologen Sophia McAilay har gjort utgrävningar i Uppåkra och ser många likheter med Ströja.
– Det finns paralleller och det här verkar ha varit en mycket speciell plats. Vi har hittat lite fina pärlor och väldigt mycket glas. Man brukar säga att det är väldigt hög status med glas under järnåldern. Det är gästabudsaktigt för den tiden. Storleken på hallen visar "vi ska visa att vi är här".
Finns det något som överraskat dig?
– Vi har den här gigantiska stenpackningen längre ned, som är en halv fotbollsplan ungefär. En yta som man haft som grund för någonting. Det känns annorlunda, säger hon om forntidspusslet som växt med tiden.