Över 600 återbrukade elevbord, ursprungliga väggkulörer och en återfunnen simbassäng som nu går att betrakta genom glasgolvet. Renoveringen av byggnadsminnesmärkta S:t Olofsskolan på Skolgatan är avslutad och har både skänkt ny lyster åt och avslöjat "hemligheter" i det klassiska lärdomssätet från 1908.
– Det här är nog den häftigaste detaljen i hela skolan, säger Emilia Landerholm Martinovic, enhetschef på administrativ service på Komvux, och tittar ner i golvet.
Där, under tre okrossbara glasskivor, ser man tydligt kaklet i den gamla simbassängen som nu grävts fram igen. Redan i slutet av 1970-talet när undertecknad gick på S:t Olofsskolan, som då var Kungsgårdsgymnasiet, levde skrönan om en dold, snudd på hemlig, simbassäng i skolans källare som en gång i tiden hade fyllts igen och glömts bort. Ingen vågade dock tro på legenden om Norrköpings första badhus.
Men nu har alltså en liten bit av bassängen, ena hörnet, tagits fram igen för betraktande. Skrönan visade sig vara en sanning. Bassängen ligger under ett av klassrummen och en värdefull detalj från skolans historia lever därmed vidare.
– Jag har sett gamla bilder från när skolbarnen stod på kanten och väntade på att hoppa i vattnet. Det såg kallt ut. Det vore kul att kunna pryda väggarna här inne med bilder från den tiden, säger Emilia Landerholm Martinovic.
Under cirka ett och ett halvt år har S:t Olofsskolan, där Komvux sedan flera år tillbaka bedriver svenska för invandrare, genomgått en omfattande renovering. Återbruk har varit ett av ledorden under processen och stor möda har ägnats åt att visa och skydda speciella originaldetaljer. Exempelvis har arkitekt Helena Sandekull – då på AG Arkitekter, nu på Fredriksson Arkitektkontor – tagit fram den ursprungliga färgsättningen tillsammans med länsstyrelsen. Hon menade, i en kommentar, att det är "en fantastisk byggnad som blivit sliten men som tack vare renoveringen fått nytt liv och den värdighet den förtjänar".
– Varje korridor har sin egen kulör, säger Emilia Landerholm Martinovic.
– Eftersom S:t Olofsskolan är byggnadsminnesmärkt har man inte kunnat göra vad som helst. Bårderna med djurmotiv i korridorerna är till exempel kvar i ursprungligt skick. Som byggnadsminne är byggnaden särskilt kulturhistoriskt värdefull. Det finns också en enorm vinst med att återbruka på det här viset. Det finns både en miljöaspekt samtidigt som blandningen av nytt och gammalt ger en spännande upplevelse.
Återbruket märks också bland inventarierna. Över 600 återanvända elevbord och stolar kommer från tre andra skolor, liksom drygt 70 arbetsbord och stolar till lärarnas arbetsrum. Bakom återbruksprojektet står arkitektkontoret ÅWL. Samtidigt har skolans platsbyggda soffor i korridorerna renoverats där de står. Man har även kompletterat med en del nya möbler.
– Vi gjorde en omfattande inventering först. Vad har vi? Vad behöver vi? Det känns bra att kunna återanvända möbler på det här sättet. Förhoppningsvis kommer vi se mer av återbruk framöver, säger Emilia Landerholm Martinovic.
– I renoveringen har byggnaden också fått nya stammar. Det var problem med inomhusklimatet tidigare. En sådan åtgärd främjar givetvis arbetslusten.
Under renoveringen har de cirka tusen eleverna, liksom personalen, tillfälligt varit inhysta på Ebersteinska och Vrinnevi Park. Nu är de tillbaka i lokaler som är väl rustade för framtiden.