Men det var inte slut med det. Inne i den lilla skogsdungen bredvid, strax nedanför stjärnhusen, fanns ännu fler och ännu större svampar.
– Jag har aldrig sett något liknande någonsin innan. De var så otroligt stora. Den största var som två huvuden, minst, säger Felicia Stenström.
Barnen tyckte att svamparna var fascinerande. Några var vita och champinjonlika inuti. Andra var bruna och rykte när de rörde dem.
– Jag fattade inte att de bruna var svamp först, men när jag råkade komma åt en lite började den ryka som en jättestor röksvamp, säger Felicia Stenström.
– Barnen tyckte att det var jättehäftigt och väldigt roligt.
Men jag hörde på videon du spelat in att du förmanade barnen att tvätta händerna noga efteråt.
– Ja, precis, det är klart att man vill peta lite på dem. Troligtvis är det väl ingen fara, men jag har ingen aning. Man brukar ju kunna få ont i magen av fel sorts svamp.
Så det blev ingen svampstuvning på mackan på kvällen?
– Nej, det hoppade vi över. Det var säkrast så, säger Felicia Stenström och skrattar.
Men det hade de inte behövt. Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, tar en snabb titt på Felicias bilder och konstaterar att hon inte är fel ute när hon kallar dem jättestora röksvampar.
– Det är jätteröksvamp. De kan bli superstora, över tio kilo i extremfall. De är maffiga och coola.
Och inte helt fel att lägga i stekpannan.
– De går att käka om man tar dem när de är unga och vita och fasta tvärs igenom. Jag personligen är inget fan av röksvamp, jag tycker att det är lite suddgummikänsla på dem.
Men att skövla hela beståndet på en gång är inget han förespråkar.
– Nu är de ju inte jättevanliga, så om du vill pröva behöver du ju inte skörda alla innan du vet om du tycker om det, säger han.
När vi senare träffar Felicia och sonen Ivar på deras ytterst ovanliga "svampställe" är de mindre svamparna ute vid gångbanan söndertrampade och det doftar starkt av svamp i området. Men inne i skogsdungen finns de större svamparna kvar.
Didrik Vanhoenacker menar att förutsättningarna är goda för att vi inte ska ha sett den sista jätten för i år på gräsmattor och betesmark.
– Det har varit bra fukt i år så det är ett potentiellt rekordår. Någonstans i Sverige skulle det kunna dyka upp någon jättejättestor, säger han.