Esmeralda hann aldrig att fylla fyra år. Nu står hennes biologiska mamma åtalad misstänkt för mord.
Klockan 12.58 den 30 januari ringer en person till SOS Alarm och berättar att ett barn har avlidit i samband med en fallolycka. När en ensam polis åker till den aktuella adressen i centrala Norrköping blir han insläppt i lägenheten av mannen som bor där.
Efter en stund går mannen in i ett sovrum. Han går fram till en säng och drar fram ett knyte som ligger under sängen. En ambulansförare som kommit till lägenheten börjar klippa upp knytet med en sax. Efter några lager så ser de att knytet innehåller en barnkropp – som senare visar sig har legat där i två dagar.
Vad var det egentligen som hände i den där lägenheten i slutet av januari? Kammaråklagare Anna Lander har sin bild klar. Enligt åtalet hon väckt blev treåriga Esmeralda utsatt för trubbigt våld som bland annat orsakat inre skador i huvudet. Det utövade våldet tillsammans med intag av narkotikaklassade preparat ledde till att hon dog. Esmeralda blev bragt om livet av sina föräldrar.
Då både Esmeralda och hennes pappa nu är avlidna är det bara den åtalade mamman som vet vad som egentligen hände. Hon har hela tiden förnekat brott – men hennes minnesbilder har förändrats under vårens totalt elva förhör.
Vid det andra förhöret, fredagen den 31 januari, uppger mamman att det hela rör sig om en olycka i badkaret. Både mamman och pappan befinner sig i badrummet när olyckan inträffar.
– Jag kan inte säga exakt vad som hände ... men plötsligt hör vi bara dunk! Vi tittar och ser att hon slagit i huvudet, säger hon i förhöret.
Hon berättar att de tillsammans lägger Esmeralda i hennes rum på sängen och att de försöker ge henne hjärt- och lungräddning innan de inser att hon inte längre lever.
I februari genomförs tre förhör med mamman. Hon får allt svårare att minnas de aktuella händelserna. Hon hävdar att det var först när hon kom till psykakuten, i samband med häktningen, som hon insåg att något hänt med Esmeralda.
Mamman säger också att hon gick omkring som i en dimma de här dagarna i slutet av januari. Hon fick en "lina" (slang för intag av narkotika reds. anm.) av Esmeraldas pappa.
– Jag antar att jag kände mig väldigt uppjagad. Jag frågade honom, har du nånting som man kan bli lugn av?, säger hon i förhör och medger även att hon vid flera tillfällen själv tog tabletter som hon inte fått av pappan.
Den 27 februari blir mamman delgiven misstanke om mord på Esmeralda. Enligt en muntlig redovisning från rättsläkaren har man hittat narkotikaklassade preparat i flickans blod. Proverna visar att intaget skett under en längre tid, i flera veckor. Mamman har ingen aning om hur Esmeralda kan ha fått i sig lugnande medel.
– Om jag hade märkt att hon hade varit påverkad av någonting ... jag skulle bli skräckslagen, säger hon.
I ett förhör den 9 mars frågar polisen om det kommit tillbaka några minnesbilder under perioden hon suttit häktad.
– Jag önskar jag kunde sitta här och säga att så här och så här var det. Då hade jag sluppit sitta här i snart tre månader, alltså det är ju ingenting jag gör frivilligt. Utan jag kommer inte ihåg. Jag har blockerat, parerat, stängt av liksom jag kan inte gräva fram det, det går inte. Ju mer jag försöker tänka desto mer bara, desto suddigare blir det liksom, svarar mamman.
Vid samma förhör tar polisen upp deras relation till Esmeralda. Man hänvisar till sms mellan föräldrarna. Mamman kallar bland annat sin dotter för "Das mongo" och skriver "Jävla unge började stortjuta högt som ett krigsskadat barn".
Förhörsledaren: Det låter ju inte så jättetrevligt?
– Ja, fast å andra sidan så måste jag säga att i sådana här sammanhang så hängs man ut för allting. Det är klart att vem som helst kan säga jävla unge, svarar mamman.
Fredagen den 13 mars släpps mamman något oväntat ur häktet. Vid omhäktningsförhandlingen anser tingsrätten att det inte längre finns någon risk för att hon kan påverka utredningen.
Kammaråklagare Anna Lander, som lett förundersökningen efter Esmeraldas död, har väckt åtal mot den biologiska mamman.
Samma dag får polisen analysresultat från Rättsmedicinalverket. Det visar på flera narkotikaklassade preparat i de blod- och urinprov som togs från mamman i samband med gripandet. Måndagen den 16 mars häktas mamman igen.
Fyra dagar senare hålls ett nytt förhör – och nu är det en annan berättelse som börjar växa fram. Under helgen i frihet har mamman återfått en del minnen.
– Jag måste säga att när jag kommit på saker under helgen så har jag varit lättad, för att för mig är det jättejobbigt, det här. Jag kan fortfarande inte förhålla mig till vad som är verkligt och inte. Det är alltså, jag, jag förstår korta stunder och när jag förstår så bryter jag ihop fullständigt, säger mamman
– Nu hoppas jag då att det är riktiga minnen och inte någonting jag har hittat på, men det tror jag inte, säger hon.
Fokus ligger nu främst på Esmeraldas pappa. I tidigare förhör har hon berättat att han var "jättefin, varm och älskvärd". Nu berättar hon att hon vid ett tillfälle, med sonen i famnen, tvingades fly in i badrummet och låsa in sig för att pappan blivit "helt galen".
Pappan uppges nu ha varit kontrollerande, hon var rädd för honom och hade tänkt på att lämna honom. Dessutom uppger mamman nu att hon var rädd för att lämna barnen ensamma med pappan.
– Jag trodde inte att han skulle skada barnen med mening, absolut inte ... utan han bara, han har inte förstått. Och det är svårt … det var svårt och få honom, han kunde själv få så här självinsiktstillfällen men liksom inte när man försökte prata med honom.
Vid samma förhör, den 20 mars, uppger mamman för första gången att det skulle kunna vara pappan som talat om för henne vad hon skulle säga till polisen.
En knapp månad senare presenteras den slutgiltiga obduktionsrapporten. Mamman vill inte titta på bilderna på kroppen. Polisen går igenom protokollet som innehåller totalt 102 punkter gällande fynd man gjort på Esmeralda i form av bland annat skador – nya som gamla.
Mamman känner inte till hur skadorna uppkommit.
– Jag försöker bara komma på alltså nån logisk förklaring. Kan det vara när hon åkt rutschkana eller gungat?
Den 23 april hålls det sista förhöret med mamman. Hon upprepar då att hon har svårt att minnas vad som hände de där dagarna i slutet av januari. Hon uppger att hon har pratat med en läkare om att hon inte minns och fått förklarat för sig att det är hjärnans sätt att stänga av.
Vi har sökt mammans advokat Per Oehme och åklagare Anna Lander – utan resultat – inför rättegången som inleds under måndagen i Norrköpings tingsrätt.