Den 25 september tog sig Göran Olsson, som sÄ mÄnga gÄnger förr, till Rambodal för att besöka sin son som har bott pÄ gruppbostaden pÄ Havregatan sedan det byggdes för tio Är sedan. Enligt Göran Olsson har det under den tiden aldrig varit nÄgra problem med personalen.
DÀrför kom det som en chock nÀr han utanför boendet möttes av personal som grÀt. VÀktare hade kallats in för att hindra de boende frÄn att ta kontakt med personalen och en av brukarna blev utÄtagerande.
â Det var fruktansvĂ€rt kaotiskt. Det jag fick reda pĂ„ dĂ„ var att enhetschefen slĂ€ngt ut hela personalstyrkan pĂ„ ett brĂ€de. Personalen hade fĂ„tt veta det precis innan jag kom dit, men ingen information hade skickats ut till oss anhöriga i förvĂ€g.
Göran Olsson lyckades lotsa sin son ut frÄn boendet och nÀr de ÄtervÀnde pÄ kvÀllen hade lugnet lagt sig nÄgot.
NÀr vi trÀffas har det gÄtt tvÄ veckor sedan personalen splittrades.
â Första veckan var hemsk. Det gjordes tre eller fyra utryckningar av sĂ€kerhetspersonal. Vissa av brukarna kunde inte vara kvar och lĂ€mnade boendet. Min son blev deprimerad och höll sig kvar inne pĂ„ rummet. NĂ„gra har reagerat pĂ„ motsvarande sĂ€tt, nĂ„gra har blivit utĂ„tagerande.
Efter hÀndelsen har Göran Olsson tillsammans med mÄnga andra av de anhöriga sökt svar. Varför skedde det hÀr och varför skedde det pÄ det hÀr sÀttet?
â Oavsett orsaken bakom sĂ„ gjordes det pĂ„ ett vĂ€ldigt brutalt och hĂ€nsynslöst sĂ€tt.
Men nÄgra svar har de hittills inte fÄtt. Cheferna som de har varit i kontakt med hÀnvisar till sekretess och det enda de har fÄtt veta Àr att det ska ha funnits kvalitetsbrister.
En av de anhöriga som ocksÄ söker svar Àr Peter Sundell, vars dotter bor pÄ Havregatans gruppbostad.
â Det hade gĂ„tt flera dagar innan jag fick veta vad som hĂ€nt. NĂ€r jag fick veta Ă„kte jag för att prata med min dotter. Hon var vĂ€ldigt stressad och hyperventilerade, sĂ€ger Peter Sundell och berĂ€ttar att framsteg som dottern gjort under en lĂ„ng tid nu har raserats.
â Hon hade hittat sin trygghet, men nu Ă€r vi tillbaka pĂ„ ruta ett igen. Det Ă€r katastrof och ingen av cheferna bryr sig.
Under de hÀr tvÄ veckorna sedan personalförÀndringen skedde har kommunen plockat in ny extra personal för att stÀrka upp i verksamheten.
â De har inte en chans. Jag vet att mĂ„nga av den nya personalen har lĂ„ng erfarenhet och att de Ă€r kompetenta. Men nĂ€r de inte fĂ„r den introduktion som behövs spelar det ingen roll. De vet inte var handtagen, om man uttrycker sig sĂ„, sitter pĂ„ brukarna, sĂ€ger Göran Olsson.
Göran Olsson och Peter Sundell har gjort gemensam sak med sju andra anhöriga och stÀllt krav till kommunen för att fÄ ordning pÄ verksamheten igen. De har gjort en anmÀlan till IVO och tagit kontakt med jurister.
â Förslaget frĂ„n oss Ă€r att de tar in personal som har jobbat dĂ€r tidigare för att lĂ€ra upp den nya personalen. Inte den personal som blev utbytt, av skĂ€l som vi inte förstĂ„r, men de som har lĂ€mnat av andra orsaker.
FörÀldrarna övervÀger dessutom att göra en polisanmÀlan, berÀttar Göran Olsson.
â Vi betraktar det hĂ€r i princip som brottsligt. Det man utsĂ€tter de hĂ€r boende för Ă€r psykisk misshandel. De har inga möjligheter att vĂ€rja sig och mĂ„r fortfarande fruktansvĂ€rt illa. Vi har inte gĂ„tt vidare med den biten, men en variant Ă€r att göra en polisanmĂ€lan. Vi har avvaktat för första prioritet Ă€r att fĂ„ ordning pĂ„ verksamheten.