Samma konfirmationsgrupp med Ewa som då hette Gustafsson i efternamn och Göran Mattsson bredvid.
I klubbrummet på Restaurang Knäppingen läser vigselförrättaren Linnea Lagnström upp textraderna från "Ett liv för mig är ett liv med dig". Om att dela och ge av sin tid, tillsammans.
En ring, en kyss. Huvudena lätt lutade mot varandra.
– Jag förklarar er nu äkta makar, säger Linnea till Ewa Andersson och Göran Mattsson.
55-åringarna har känt varandra nästan hela livet, men först nu blivit ett par.
Det blev en lång väg hit.
Första mötet var 1974 utanför skolpaviljongen i Navestad.
– Vi var sju år gamla. Jag kom ihåg att vi skulle stå på led innan man gick in. Jag var nervös, att börja skolan var jättestort. Jag kom ihåg att Göran var arg på mig för att han tyckte att jag trängde mig före, men det gjorde jag inte. Men han knuffade till mig. Det första mötet var inte sådär som man kanske skulle tro nu med facit i hand, berättar Ewa-Maria, som kort och gott använder Ewa till vardags.
70-tal, färgstarka tapeter och tajta jeans. Ewa var trygg i sin uppväxtmiljö i Navestad och kände att det gick att röra sig fritt runt omkring hela Norrköping som tonåring.
De båda växte upp tillsammans i Navestad och blev vänner i en klass med stark sammanhållning.
– Det var en väldigt bra klass i grundskolan. Föräldrarna var inte så mycket med som vi kanske varit med våra egna barn när de växt upp. Vi fick ta oss själva till aktiviteter eller vad vi ville göra. Jag kände Göran och vi var mycket hemma hos varandra. Vi kände samma folk, men som tjej sneglade man mer på äldre killar i tonåren, berättar Ewa.
Hon träffade sin första man då hon var 18 år. De gifte sig när hon var 24 år och fick två barn tillsammans som i dag är 31 respektive 25 år gamla. Men efter 30 års äktenskap beslutade makarna sig för att gå skilda vägar.
Göran Mattsson någon gång 1982/83, det var rastamusik som gällde för den blivande universitetsstudenten.
Reggaeinspirerade Göran Mattsson var till en början lågmäld i skolan. Han utbildade sig i Uppsala och efter sin universitets- och doktorsexamen reste han en hel del.
– Jag levde mitt liv. Flyttade till England i två omgångar. Först till Warwicks universitet och senare till Oxfords universitet. Efter den tiden träffade jag min första fru i Danmark. Vi fick en son tillsammans. Men han fick en hård start på livet. Han drabbades av en hjärntumör när han var ett och ett halvt år gammal och har varit en hel del på sjukhus under sin uppväxt, men nu har han det bra.
– Det var en ganska hård tid för familjen och det var därför det kanske gick som det gjorde med skilsmässa för oss, berättar Göran Mattsson som fortfarande bor kvar utanför Köpenhamn.
Han arbetar i dag på ett mindre biomedicinskt företag som tillverkar forskningsapparatur som säkrar läkemedel. Där har doktorsbakgrunden kommit väl till pass.
Genom hela livet har ett vänskapsband funnits mellan Ewa och Göran, mest genom klassträffar eller när Göran disputerade i Uppsala. När vänner ville ha kontakt med Göran var det ofta Ewa de hörde av sig till först.
– Vi har alltid skojat om klassfesten i åttonde klass genom åren. Vi dansade tryckare. Jag kommer ihåg hans kind mot min, värmen då han sa; "Vet du Ewa, en dag kommer vi att gifta oss". "Det gör vi säkert", skojade jag. Vi har alltid haft en bra relation. Så de gånger vi träffats senare kunde jag säga till honom retsamt: "Vad är det här? Jag hör inga bröllopsklockor, jag har ingen ring?", säger Ewa.
När Göran Mattsson disputerade i Uppsala i början på 2000-talet var Ewa Andersson på plats.
På en återsamling med klassen på Knäppingen en decemberkväll 2018 hände något. Ewa var skild sedan två år tillbaka och bekväm med singellivet.
– Jag hade jobbat och var dödstrött, en vanlig torsdagskväll. Göran kom in sist av alla. Stolen bredvid min var ledig och han kom och satte sig. Han berättade att de höll på att separera, vi var båda lediga på något sätt. Han frågade om vi skulle träffas senare på lördagen. Det gjorde vi, på Il Cibo. Men något hände där, då vi satt på Knäppingen, berättar Ewa.
Göran Mattsson och Ewa Andersson gifte sig i Knäppingen inför Görans föräldrar och vigselförrättare Linnea Lagnström. Fyra år efter att de båda tidigare klasskamraterna blev ett par.
Valet av Knäppingen som vigselplats, på dagen fyra år senare, blev naturligt. Vittnen var Görans föräldrar. De vet ännu inte om de kan göra resan till Sesti på orten Montalcino i Italien, där Ewa och Göran planerar att fira den mer officiella delen av sitt bröllop med vänner.
– Stället är spektakulärt med en kyrka på vingården. Den har porträtterats i filmen "Letters to Juliet", säger Göran.
Efter bröllopet i december flyttade paret Mattsson till deras gemensamma hem i Köpenhamn.
– Vi har känt en trygghet ganska snabbt i relationen. Ingen av oss var särskilt intresserade av att hålla på och söka sig ut på någon dejtingmarknad med appar och sådant. Att man får uppleva det här igen, det är inte självklart, säger Ewa.