– Vi hade hoppats att 2016 skulle bli året när allt vände till det bättre, säger Erik Henriksson. Carolina och jag gifte oss, köpte hus och så fick vi Elise. Men inget har blivit som vi hade tänkt. Det är en ständig kamp och ibland undrar man hur vi egentligen ska orka ha det så här.
LÄS MER: Byggare skadad av lossnad gjutform (länk till NT)
24-årige Erik Henriksson sitter i vardagsrummet hemma i Åsbro, i södra Närke, tillsammans med hustrun Carolina Hjärtmyr Henriksson och deras lilla dotter Elise som bara är två månader. Huset är Eriks barndomshem som ska totalrenoveras men Erik varken kan eller får göra något överhuvudtaget.
– Tyvärr har jag nyligen haft två stora epilepsianfall, berättar Erik och suckar. Anfallen har utlösts av det hårda slaget mot huvudet när jag fick en väggform över mig på bygget och nu väntar jag på att epilepsimedicinen ska få full effekt så att neurokirurgen kan operera mig igen. Den här gången handlar det om att laga hjärnhinnan som spricker sönder gång på gång.
Erik Henrikssons huvud är knöligt. Innanför huden har neurokirurgen ett antal gånger lagat hans skallben. Bytt ut trasigt ben mot plastmaterial, när hans eget benmaterial har frätts sönder, och skruvat ihop delar så att skruvarna sticker ut som små knölar under huden i pannan.
– Jag gick med ständig huvudvärk förra året för skallen släppte in kyla rakt in i huvudet, berättar Erik. Under en period gick jag med huvudet hårt lindat för att hjärnhinnan skulle få läka ihop men det gick ju sådär.
Eriks första epilepsianfall i december blev en chock för honom och Carolina. Lilla Elise var bara fyra dagar gammal när Erik plötsligt blev medvetslös och föll nerför trappan hemma i villan.
– Jag trodde han fick en stroke och ringde direkt efter ambulans, berättar Carolina. Den här tiden med nyfödd bebis och oron för Erik gör att jag inte har sovit en enda hel natt.
LÄS MER: Han miste nästan livet (länk till NT)
Under 2015 var Erik ute på en byggarbetsplats i Örebro under våren och jobbade. Men varje arbetsperiod blev maximalt två månader lång. Sedan tillstötte nya komplikationer och en ny sjukskrivningsperiod tog vid.
– Det gick jättetrögt att jobba under hösten 2016, säger Erik och tittar ut genom fönstret. När jag vred på huvudet hängde inte blicken med och jag blev mer och mer hjärntrött. Det är en total trötthet som inte riktigt går att förklara.
Nu har Erik varit sjukskriven sedan oktober 2016. Den nyblivna familjen är hemma och tar det lugnt. En och annan promenad runt sjön är allt som händer.
– Vi skulle så gärna vilja vara som en vanlig familj, säger Erik. Men slaget mot huvudet har även förändrat min personlighet. Jag som förr hade massor av tålamod kan tända till på småsaker och Carolina brukar få be om ursäkt åt både höger och vänster för att jag bär mig olämpligt åt. Jag är ofta verbalt taskig mot mina nära och det är jag väldigt ledsen över.
Före olyckan var ett av Eriks stora glädjeämnen att bugga och varje vecka var det innebandy. Nu kan han knappt hålla sitt eget barn av oro för att kanske tappa henne.
– Jag är som i en egen bubbla som borde få spricka, säger Erik. Det här är liksom inte jag. Mina psykologsamtal har varit bra och dem ska jag fortsätta med länge. Där har jag jobbat mig igenom själva olyckstillfället på ett sätt som gör att mina mardrömmar i alla fall kommer mer sällan.
TV: Hör Erik berätta om olyckan
Erik berättar tydligt och klart om sitt liv men tycker själv att han uttrycker sig rörigt. I Carolinas famn vaknar Elise och när hon får nappflaska en stund senare sitter Erik och tittar stolt på henne.
– Det var underbart att bli pappa, säger Erik och ögonen glittrar till. Nu måste jag få bli frisk. Jag ska försöka ta det väldigt lugnt och inte vilja för mycket. För Elises och familjens skull är hälsan det absolut viktigaste.
Eriks och Carolinas föräldrar är till stort stöd och hjälp och Erik lämnas aldrig ensam. Han känner också att hans arbetsgivare, Flens byggmaskiner, verkligen bryr sig.
– Mitt jobb är faktiskt världens bästa, säger Erik. Dom ringer och dom hälsar på och jag längtar otroligt mycket efter att få börja jobba igen. Men det kommer att dröja länge.
Beskedet från överåklagaren kom för några dagar sedan och det innebär att ingen kommer att ställas till ansvar för den svåra olyckan. Det har Erik och hans fru knappat hunnit smälta.
– Jag hade hoppats på ett helt annat besked, säger Erik. Dom som bär ansvar för olyckan borde ha ställts till ansvar. Det här kan hända igen och efter min olycka har man börjat med vinkeljärn av betydligt bättre och starkare kvalitet. Det var vad som hände.