Torsten Angervåg har gått vidare och jobbar direkt under riksåklagaren Katarina Johansson Welin. "De behövde någon som på heltid ansvarar för att samordna samverkan i arbetet mellan Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten åklagare och polisens nationella operativa avdelning".
Hur sammanfattar man egentligen 25 år? Torsten Angervåg – som 1999 klev in på Åklagarkammaren i Norrköping för första gången – gör nu ett tappert försök.
– Jag har själv svårt att förstå att det gått 25 år sedan jag flyttade till Norrköping. Det har varit väldigt intensivt, oerhört roligt, spännande och givande. Och då går ju tiden fort, säger han.
Av alla ärenden som du fått på ditt bord, vad har berört dig mest?
– Jag kan inte peka på något direkt ärende, då behöver jag ha lite mer betänketid. Men det jag känner först när jag reflekterar är att jag har haft så många givande möten med människor som visat sin tacksamhet. De har framfört att de uppskattar att någon lyssnar på dem och att de får upprättelse.
– Det handlar inte bara om brottsoffer, målsägande och anhöriga som jag mött i domstol, människor har stoppat mig på gatan och ringt till mig för att uttrycka sin tacksamhet för att polis och åklagare hjälpt någon som utsatts för brott att få upprättelse.
Vad kommer du att sakna mest?
– Att vara åklagare i sig är det roligaste jobbet man kan ha. Jag har haft förmånen att rekrytera alla de åklagare som nu jobbar på åklagarkammaren i Norrköping. Det har varit roligt att se hur en ung jurist kommer in som åklagaraspirant för att hon eller han vill göra nytta och bekämpa brottsligheten och sedan få se dem snabbt växa i rollen och bli självständiga och offensiva åklagare.
– Men det handlar inte bara om åklagare, hos oss jobbar många andra duktiga medarbetare; handläggare, åklagarrevisorer och IT-experter. Utan deras gemensamma insatser skulle åklagarkammaren inte fungera.
– Den andra delen som jag kommer sakna är den samverkan som funnits med andra aktörer, inte bara inom rättsväsendet utan även polisen och andra myndigheter. Vi har målmedvetet jobbat tillsammans för samma sak. Det är ett lagarbete som gett mig energi och inspiration.
Vad kommer du inte att sakna?
– Det som har varit jobbigt i min roll som chefsåklagare är känslan av att man aldrig riktigt kan slappna av. De grova brotten begås dygnet runt året om. Det har varit en anspänning – att mentalt koppla på när det hela tiden händer nya saker.
– Dessutom har det varit svårt ur arbetsmiljösynpunkt att som chef behöva frikoppla mina åklagare när ett nytt mord begåtts. De är oftast redan överbelastade med ärenden, det har varit svårt ibland att ge dem drägliga arbetsförhållanden.
Hur ser du på den utveckling som vi haft i Norrköping under de här åren?
– Det är en obehaglig utveckling. Det har gått illa på ett sätt som vi inte förväntade oss. Blickar man bakåt så ser vi att det har utvecklats på ett negativt sätt när det gäller brottsligheten. När jag började 1999 hade vi en mordvåg med flera grova brott. Men de flesta var relationsbrott, de är fruktansvärda i sig, men de var lättare att utreda och få de skyldiga dömda. Då hade vi också fler strikta uppgörelser.
– Nu har de grova brotten bytt skepnad, det är ett svårare pussel att lägga. Nu har vi entreprenörer i mordbranschen som är svårare att ringa in. Man ser inte alltid ett personligt motiv för den som utfört brottet. Gärningsmännen kommer från andra orter och de har ingen som helst koppling till offren. Kriminella letar efter utövare på nätet – och än värre – utövare letar efter uppdrag på nätet för att tjäna pengar.
Vad finns det som talar för att det går att vända utvecklingen?
– Trots den obehagliga utvecklingen känner jag mig faktiskt hoppfull. Det finns en känsla av att de kriminella inte ska få vinna. Nu jobbar vi starkt tillsammans, målmedvetet och prestigelöst mot samma mål. Även om det sker ett mord i veckan så känns det som att vi är på rätt väg.
– Polis och åklagare har fått allt bättre verktyg i vår verktygslåda som tillåter oss att jobba mer förebyggande, vi kan dessutom utreda brotten i ett tidigare skede.
– Det är när hela samhället jobbar tillsammans som vi har störst chans att vända utvecklingen. Polis och åklagare kan inte själva klara av att reda ut alla brott, vi måste ha hjälp från vanliga människor som vittnar och ringer oss när brott begås.
– Jag tycker också samarbetet med kommunen fungerar allt bättre, det ser man till exempel på säkerhetszonerna. Här har Norrköpings kommun haft en bra dialog med polisen i att förankra beskedet hos medborgarna. Här har exempelvis skolorna och socialtjänsten tagit sitt ansvar.
Torsten Angervåg ser samarbetet mellan olika polisregioner som nödvändigt i kampen mot de grova brotten.
– När den här våldsvågen med mord och explosioner tog fart i Stockholm, mäktade de inte med att utreda alla grova brott. I utredningarna bildades därför en form av kluster, vi hittade till exempel misstänkta gärningsmän bosatta i Östergötland. Då kunde utredare och åklagare från polisregion öst gå in och avlasta kollegorna i Stockholm.
– Samarbetet är viktigt. Vi utbyter erfarenheter och information med kollegor i andra delar av landet på ett helt annat sätt i dag än vad fallet var för bara några år sedan. Vi hittar gemensamt modus hos gärningsmännen och tittar på kopplingar. Vi lägger på verktyg som att lyssna av telefoner, kommunikation och datatrafik.
– Det här aktiva sättet att jobba har varit framgångsrikt. Uppklarning av de grova brotten har ökat. Tittar vi bara i Norrköping och Linköping ser vi att vi kunnat lagföra ganska många för de grova brotten som begåtts här de senaste två åren.
"Trots den obehagliga utvecklingen känner jag mig faktiskt hoppfull. Det finns en känsla av att de kriminella inte ska få vinna".
Det var i april som 63-årige Torsten Angervåg checkade ut som chefsåklagare i Norrköping. Han arbetar numera under riksåklagare Katarina Johansson Welin på Kungsholmen i Stockholm.
– De behövde någon som på heltid ansvarar för att samordna arbetet mellan Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten och eftersom jag tycker om samverkan så, var det inte svårt att tacka ja.
– Tidigare har olika åklagare ansvarat för det här utöver sina andra viktiga uppdrag, nu har vi en som helt prioriterar samverkan och jobbar med frågan på heltid. Jag har tidigare jobbat med de här frågorna regionalt, nu får jag chansen att jobba centralt.
Utöver den redan nämnda samordningen jobbar han med att utveckla samarbetet mellan åklagare och polisens Nationella forensiska centrum (NFC). I jobbet ingår också samverkan med andra myndigheter, som Kriminalvården, Kustbevakningen och Tullverket.
– Jag sitter inte sysslolös, konstaterar Torsten Angervåg.