– Jag visste inte vilken smak de gillar mest, så vi köpte båda, säger nyblivna elvaåringen Elsa och håller upp två paket med godisremmar.
När vi träffar henne och mamma Linda är det dagen före Elsas elvaårskalas. Kalaset som höll på att bli en mardröm, men som nu verkar bli en succé. Det började med ett Facebookinlägg från mamma Linda.
– Elsa har varit utsatt i skolan under en längre tid, nästan hela sin skolgång, och har väldigt dåligt med vänner. Vi har tidigare försökt få till olika fester, men det har varit väldigt dålig uppslutning, säger hon.
Dotterns tioårskalas förra året följdes av tårar. Det var nästan ingen av de inbjudna som dök upp.
– Förra året var Elsa så besviken och ledsen. Jag fick trösta henne på kvällen. "Vad är det för fel på mig?", "varför vill ingen komma på mitt kalas?", frågade hon, säger Linda.
Inför elvaårskalaset skickade föräldrarna ut inbjudningar, men några dagar innan kalaset hade nästan ingen tackat "ja".
– Det blev samma sak i år igen. Vi har skickat ut ungefär 15 inbjudningar och fått svar på tre stycken, många har inte ens behagat att svara på inbjudningarna. Jag vill inte ha ett år till där det ska vara likadant, säger Linda.
Hon tog saken i egna händer. I ett Facebookinlägg öppnade hon upp om dotterns problem och eftersökte festgäster. Hon var anonym i sitt Facebookinlägg och hon är det också i den här intervjun. Hon är rädd för att situationen ska bli ännu värre för Elsa.
– Det blev större engagemang än vad jag hade trott att det skulle bli. Det var en överväldigande respons, säger hon.
Fler än tio föräldrar hörde av sig och sa att deras barn ville komma på kalas. Dessutom fick Elsa erbjudande om att få hår och smink fixat på en salong i stan. När vi ses hoppas Linda att de nu för första gången ska kunna ha "ett riktigt party" för dottern.
– Vi hoppas att det ska leda till att hon får nya vänner, någon som hon kan fortsätta ha kontakt med efteråt.
Elsa själv ser fram mot sitt poolparty. Hon har förberett med godis, hamburgare och ballonger.
– Jag är lite nervös, men det ska mest bli roligt, säger hon.
Linda tror att andra föräldrar kan känna igen sig i hennes situation.
– Det är skittufft att se sitt barn ensamt och ledset. Det är svårt. Man känner sig maktlös.
Som förälder är man van vid att lösa sitt barns problem. Men ensamhet och avsaknad av vänner är problem som ofta sträcker sig utanför en mammas långa armar.
– Du kan aldrig tvinga ett barn att tycka om någon, eller vilja vara vän med någon. Precis som i vuxenvärlden så klickar vi med olika personer. Vi väljer våra vänner, men Elsa har aldrig kunnat välja.
Tycker du att föräldrar behöver ta mer ansvar?
– Det är svårt att säga. Det är klart att det finns de föräldrar som kanske ska ta mer ansvar, men jag tror också att det är svårt för föräldrar att ha koll på vad barnen gör i skolan och i sociala medier.
Hur gick det då? I ett sms skriver Linda så här, två dagar efter kalaset:
"Det var väldigt lyckat faktiskt. Det kom 16 barn. Hon överöstes med så mycket presenter och vänliga ord."
"Människor har varit så otroligt givmilda fina och det har bytts så många telefonnummer mellan barnen. Även vi föräldrar har fått nya vänner som vi absolut kommer fortsätta att umgås med. Man får så mycket hopp."
Linda och Elsa heter egentligen något annat.