"Jag tänker på pengar hela tiden. Det är kaos i huvudet. Det finns inget jag kan dra in på" säger Ellinor.
I våras träffade vi Ellinor i hennes lilla trea när hon hade överklagat kommunens krav att flytta till billigare boende. Nu har domen kommit.
Bakgrunden är att Ellinor, som egentligen heter något annat, är sjukskriven för utmattningssyndrom. För drygt ett år sedan sänktes sjukpenningen till cirka 10 000 kronor i månaden. För första gången sökte hon ekonomiskt bistånd och fick ungefär en tusenlapp i månaden.
Men hon förlorade stödet från socialen när rådrummet gick ut, alltså tiden hon fick att hitta ny lägenhet. Anledningen var att hon inte hade sökt ett billigare boende.
– Även om det inte syns utanpå är jag för sjuk för att orka söka lägenhet, säger Ellinor som fick hjälp att överklaga även beslutet att dra in biståndet.
Ellinor och hennes son anses inte ha särskilda skäl att bo kvar i lägenheten där de har bott i 15 år. Detta trots att hon redogjort för sjukdomen, behovet av kontinuitet i vården och att vänner och familj bor nära.
Det som räknades var att hyran (7 100 kronor) låg över taket för godkänd kostnad för två (6 040 kronor). Men som vi tidigare har skrivit ska nivåerna nu ses över.
– "Ingen ska komma i kläm" sa en politiker om reglerna. Men vi är i kläm.
Förvaltningsrätten i Linköping ger kommunen delvis rätt i domen. Ellinor måste söka billigare boende – men inte utanför kommunen, eftersom det anses stå i strid med sociallagens principer.
Om enskilda personer inte hittar billigare boende inom tidsramen, så kan det inte automatiskt leda till att det lägre hyrestaket gäller, skriver rätten. Istället måste nämnden göra en bedömning utifrån den sökandes situation.
Samtidigt påpekas att kommunen bör göra bedömningen "om det satta taket för godtagbar hyra är rimligt i förhållande till hyresmarknaden." Förvaltningsrätten upphäver av dessa skäl nämndens beslut om vilken högsta boendekostnad som godtas.
Men för Ellinor är domen ett bakslag eftersom hon trots sin sjukdom måste söka billigare boende.
– Jag har svårt att reagera på domen, då jag inte riktigt kan ta till mig den nu, säger Ellinor som till följd av utmattningen har drabbats av hjärntrötthet.
Kommunen beskriver de nya riktlinjerna som framgångsrika. Antalet hushåll beroende av ekonomiskt bistånd har minskat med 400 under första halvåret 2020.
– Jag är en av dem "lyckade". Men jag blev utskuffad ur apparaten.
– Min enda ambition är att bli en frisk samhällsmedborgare. Men då behövs stöd. Hur ska jag bli bättre när jag hela tiden lever med frågan hur jag ska få pengar till mat till mig och min son?
Sedan i somras bor tonårssonen på heltid hos henne och pengarna räcker inte för dem. Ellinor berättar att hon har sett över ekonomin noga, får underhållsstöd och bostadsbidrag, men varje månad fattas cirka 2 000 kronor.
– Jag får be vänner och min särbo om hjälp. Men hur länge kan jag vända mig till dem? Det känns inte alls bra för relationerna.
Hon förklarar att utmattningen har förvärrats av den höga inre stressen. Spänningarna i kroppen har lett till fysiska besvär och hon skulle behöva gå till kiropraktor. Dessutom behöver hon nu hjälp av psykolog.
– Det är jobbigt att sätta ord på vad det här gör med ens psyke. Jag försöker kämpa med all kraft för att de mörka tankarna inte ska ta över. Jag känner ångest, ren och skär skräck. Det är bara kolsvart.
– Det är så obarmhärtigt att vi som är sjuka glöms bort. Samhället sviker oss. Om den som är sjuk inte får hjälp – vem ska då få det?