Magnus Lagher, i täten, vill bygga upp en speciell cykelkultur i Norrköping och dela med sig av den sanna cykelglädjen.
Den svåra cykelolyckan 2010, då Magnus Lagher från Åby blev påkörd på väg till jobbet, fick honom att ändra inställning till sitt cyklande och sin vardag i sadeln.
– Man kan säga att jag återupptäckte tjusningen med att cykla, säger han.
– Men från att tidigare bara ha betraktat cykeln som ett tävlings- och träningsredskap började jag istället se den som ett äventyrsfordon. Jag började ge mig ut i skogen, körde på grusvägar och stigar och övernattade i vindskydd. Det blev en helt annan glädje i cyklandet. Det är just den cykelglädjen jag gör mitt bästa för att försöka sprida nu.
Han är på god väg.
Bland annat genom att arrangera regelbundna grusvägscykelevent för alla som vill vara med. Säsongens femte och sista genomfördes häromdagen. Vi följde med på den 75 kilometer långa slingan som geografiskt slog en vid cirkel runt Norrköping med start och mål på Nya torget.
– Jag vill inte kalla det för ett lopp. Det antyder att man har bråttom. Här cyklar alla i sin egen takt. Jag ser alltid till att lägga mig sist för att ingen ska komma efter och bli ensam. Vi stannar och fikar längs vägen och vill någon ha en extra paus är det inte några problem, säger Magnus Lagher.
Johannisborgs slottsruin är bara en av flera platser som passeras och bidrar till upplevelsen.
Han har kallat säsongens sista tur för Tour de Ville.
– Ett passande namn. Det anspelar såklart på cykling och Tour de France. Dessutom har namnet Norrköpingskoppling med gamla nattklubben Tour de Ville. Det här är femte året jag arrangerar "touren" och vi kör mest på grus. "Gravel" som branschen säger. Det är på stark frammarsch.
Varvet beskriver en rullande odyssé genom Norrköpings utkanter med hållpunkter som Slottshagen, Loddby, Hagsätter, Knivberga, Himmelstalund, Eksund, Leverstad, Ensjön, Lundby och tillbaka in till hjärtat av city.
– Jag försöker alltid hitta intressanta platser att passera. Det ska vara både fin natur och spännande kulturhistoria. Jag är en ruinromantiker. Helst grus som underlag. Dels slipper man trafiken och dels får man uppleva nya vyer. Det är alltid kul att höra någon i gänget säga att "här har jag aldrig varit förut". Då har jag lyckats.
Magnus Lagher gör ett bildspel av alla som trampar och tar bilder innan avfärden.
Han säger också att ambitionen är att skapa en speciell cykelkultur i Norrköping. En mer lekfull och avslappad sådan.
– Det ska inte vara så mycket snack om snittfart, watt och kadens. Det viktiga är att ha roligt och kunna ta en bira efteråt.
Vi är 36 cyklister av varierad slagstyrka som samlas på Nya Torget. Olika åldrar. Män och kvinnor. Nu väntar 75 kilometer i fina höstförhållanden med sol och lite ilsken vind. Magnus Lagher är ensam om att köra i kortbyxor. I vimlet på torget dyker Katja Kircher från Linköping upp. Hon har cyklat hemifrån.
Katja Kircher har redan hunnit cykla hemifrån Linköping innan starten på Nya torget.
– Ingen större bedrift. Jag hade medvind hela vägen, säger hon.
Men du ska ju hem också?
– Jo, men det ska nog gå bra. Även om jag gissar att vinden kommer att tillta. Jag är van. Ibland känner jag mig som motvindsprenumerant.
Tour De Ville går förvisso mest på grus. Men i början passeras bron vid Strömsholmen och så här långt är också gruppen väl samlad.
Magnus Lagher leder de rullande styrkorna ut ur stan. Efter Johannisborgs slottsruin, i höjd med de gamla industrispåren, släpps farten fri och täten försvinner i fjärran. Att flera av dem är framstående motionscyklister är uppenbart. Andra tar det lugnare i kön och låter Magnus Laghers tanke – den om den nya cykelkulturen – bestämma takten och farten.
Efter ett par kilometer blir det punktering och Magnus Lagher stannar för att kolla att det går att fixa.
Efteråt visar det sig att de bästa har cyklat Tour de Ville på två timmar och 45 minuter. Magnus Lagher samlar ihop kön och rullar in efter fyra timmar. Alla är lika belåtna med sin insats.