I helgen flyttade Calle från LSS-boendet i Nora till ett boende i Norrköping, där han åter kan vara nära sin familj.
Calle är nyligen fyllda 34 år. Han har en svår psykisk utvecklingsstörning med autistiska drag och befinner sig intellektuellt på en treårings nivå.
Sedan 2007 har hans familj kämpat för att han ska få rätt stöd i hemkommunen och i fredags, augusti 2020, var det äntligen dags när flyttbilen stannade utanför boendet i Kättsätter.
Calle följer förväntansfullt sin mamma in i lägenheten där de börjar packa upp. Glasen ska in i köksskåpet, teven ska ställas på tevebänken och gosedjur och leksaksbilar radas upp på en hylla i sovrummet.
På hyllan i sovrummet placeras Calles finaste saker.
På måndag, berättar Calle, ska flytten firas med tårta.
Då kommer personal från det tidigare boendet till Norrköping för en överlämning.
– Flytten känns jättebra, men är förstås en omställning för Calle. Vi får vara beredda på att det kan ta lite tid för honom att finna sig tillrätta, säger Marita och fortsätter.
– Men det blir en trygghet för honom att vara nära sin familj och umgänget blir mer naturligt när vi bara kan svänga förbi på en fika.
Innan flytten bodde Calle på ett gruppboende i Nora, vilket gjorde spontana besök omöjliga.
Men förra sommaren kom beslutet från förvaltningsrätten som slog fast att det inte var godtagbart att Norrköpings kommun inte kunde tillgodose Calles behov.
"Även med hänsyn till att kommuner i vissa fall kan behöva en längre tidsperiod för att inrätta lämpliga boenden, måste nio år anses vara orimligt lång tid", står det i domen.
När jag talade med Calles pappa Pontus Jacobsson strax efter att beslutet hade kommit var han försiktig i sin glädje.
– Det är sorgligt, men efter en så här lång kamp tror man inte på att det kommer att hända, innan det faktiskt gör det, sa han då.
När han nu står med sonen vid det nya boendet är tonen betydligt mer optimistisk, om än fortfarande luttrad.
– Såklart jag är glad. Samtidigt dröjer sig allt det jobbiga som har hänt kvar i bakhuvudet, säger Pontus.
I fredags kom flyttbilen med Calles saker från boendet i Nora. "Det känns jättebra", säger Calles pappa Pontus Jacobsson.
Och de jobbiga händelserna har varit många.
När Calle år 2007 flyttade hemifrån för första gången var det till ett av Norrköpings kommunala LSS-boenden. Där blev han kvar i två år, innan problemen med hans utagerande beteende blev för stora och familjen valde att ta hem honom igen.
Ett knappt år senare fick Calle plats på ett boende i grannkommunen. Den externa placeringen motiverades med att Calles behov inte kunde tillgodoses i Norrköping.
De första två åren på boendet gick ganska bra, men sedan ska problemen ha eskalerat även där och familjen tog hem honom på nytt.
Då hade det hunnit bli år 2014. Pontus har beskrivit det som en väldigt tuff tid för familjen. Enligt honom var Calle traumatiserad av åren på boendet, då hans utåtagerande hanterats med fysiskt våld istället för ett lågaffektivt bemötande, det vill säga att i förväg förhindra situationer där en person kan bli utagerande.
Till slut orkade inte föräldrarna längre, och begärde då på nytt en plats på ett LSS-boende. Det var nu som Calle blev placerad på det privata gruppboendet i Nora kommun. I beslutet, daterat den 18 december 2014, hänvisas till att Norrköpings kommun inte har någon bostad ledig som motsvarar Calles behov.
Nu hoppas familjen att flytten till Norrköping ska sätta punkt och att Calle finner trygghet i sin bostad med familjen nära till hands.
– Vi blir inte yngre och orkar inte kämpa hur länge som helst. Då vill man veta att Calle har det bra, säger Pontus.
Nu när Calle bor i Norrköping igen kan han umgås mer naturligt med sina föräldrar och syskon. "Det blir en trygghet för honom", säger mamma Marit Jacobsson.