I helgen flyttade Calle frÄn LSS-boendet i Nora till ett boende i Norrköping, dÀr han Äter kan vara nÀra sin familj.
Calle Àr nyligen fyllda 34 Är. Han har en svÄr psykisk utvecklingsstörning med autistiska drag och befinner sig intellektuellt pÄ en treÄrings nivÄ.
Sedan 2007 har hans familj kÀmpat för att han ska fÄ rÀtt stöd i hemkommunen och i fredags, augusti 2020, var det Àntligen dags nÀr flyttbilen stannade utanför boendet i KÀttsÀtter.
Calle följer förvÀntansfullt sin mamma in i lÀgenheten dÀr de börjar packa upp. Glasen ska in i köksskÄpet, teven ska stÀllas pÄ tevebÀnken och gosedjur och leksaksbilar radas upp pÄ en hylla i sovrummet.
PĂ„ hyllan i sovrummet placeras Calles finaste saker.
PÄ mÄndag, berÀttar Calle, ska flytten firas med tÄrta.
DÄ kommer personal frÄn det tidigare boendet till Norrköping för en överlÀmning.
â Flytten kĂ€nns jĂ€ttebra, men Ă€r förstĂ„s en omstĂ€llning för Calle. Vi fĂ„r vara beredda pĂ„ att det kan ta lite tid för honom att finna sig tillrĂ€tta, sĂ€ger Marita och fortsĂ€tter.
â Men det blir en trygghet för honom att vara nĂ€ra sin familj och umgĂ€nget blir mer naturligt nĂ€r vi bara kan svĂ€nga förbi pĂ„ en fika.
Innan flytten bodde Calle pÄ ett gruppboende i Nora, vilket gjorde spontana besök omöjliga.
Men förra sommaren kom beslutet frÄn förvaltningsrÀtten som slog fast att det inte var godtagbart att Norrköpings kommun inte kunde tillgodose Calles behov.
"Ăven med hĂ€nsyn till att kommuner i vissa fall kan behöva en lĂ€ngre tidsperiod för att inrĂ€tta lĂ€mpliga boenden, mĂ„ste nio Ă„r anses vara orimligt lĂ„ng tid", stĂ„r det i domen.
NÀr jag talade med Calles pappa Pontus Jacobsson strax efter att beslutet hade kommit var han försiktig i sin glÀdje.
â Det Ă€r sorgligt, men efter en sĂ„ hĂ€r lĂ„ng kamp tror man inte pĂ„ att det kommer att hĂ€nda, innan det faktiskt gör det, sa han dĂ„.
NÀr han nu stÄr med sonen vid det nya boendet Àr tonen betydligt mer optimistisk, om Àn fortfarande luttrad.
â SĂ„klart jag Ă€r glad. Samtidigt dröjer sig allt det jobbiga som har hĂ€nt kvar i bakhuvudet, sĂ€ger Pontus.
I fredags kom flyttbilen med Calles saker frÄn boendet i Nora. "Det kÀnns jÀttebra", sÀger Calles pappa Pontus Jacobsson.
Och de jobbiga hÀndelserna har varit mÄnga.
NÀr Calle Är 2007 flyttade hemifrÄn för första gÄngen var det till ett av Norrköpings kommunala LSS-boenden. DÀr blev han kvar i tvÄ Är, innan problemen med hans utagerande beteende blev för stora och familjen valde att ta hem honom igen.
Ett knappt Är senare fick Calle plats pÄ ett boende i grannkommunen. Den externa placeringen motiverades med att Calles behov inte kunde tillgodoses i Norrköping.
De första tvÄ Ären pÄ boendet gick ganska bra, men sedan ska problemen ha eskalerat Àven dÀr och familjen tog hem honom pÄ nytt.
DÄ hade det hunnit bli Är 2014. Pontus har beskrivit det som en vÀldigt tuff tid för familjen. Enligt honom var Calle traumatiserad av Ären pÄ boendet, dÄ hans utÄtagerande hanterats med fysiskt vÄld istÀllet för ett lÄgaffektivt bemötande, det vill sÀga att i förvÀg förhindra situationer dÀr en person kan bli utagerande.
Till slut orkade inte förÀldrarna lÀngre, och begÀrde dÄ pÄ nytt en plats pÄ ett LSS-boende. Det var nu som Calle blev placerad pÄ det privata gruppboendet i Nora kommun. I beslutet, daterat den 18 december 2014, hÀnvisas till att Norrköpings kommun inte har nÄgon bostad ledig som motsvarar Calles behov.
Nu hoppas familjen att flytten till Norrköping ska sÀtta punkt och att Calle finner trygghet i sin bostad med familjen nÀra till hands.
â Vi blir inte yngre och orkar inte kĂ€mpa hur lĂ€nge som helst. DĂ„ vill man veta att Calle har det bra, sĂ€ger Pontus.
Nu nÀr Calle bor i Norrköping igen kan han umgÄs mer naturligt med sina förÀldrar och syskon. "Det blir en trygghet för honom", sÀger mamma Marit Jacobsson.