Vilken skyddsutrustning som ska användas inom vård- och omsorg är inte något politiskt beslut, menar kommunalrådet Olle Vikmång.
– Verksamheten gör bedömningarna utifrån medicinsk kompetens och gällande riktlinjer. Från politikens sida har vi inte haft anledning att överpröva besluten, säger han.
Det har nyligen införts munskydd och visir vid ansiktsnära vård. Anhöriga är kritiska till att det kom först nu.
– Vi har förhållit oss till de rekommendationer som har funnits. Det fortsätter vi att göra. Om jag inte har missuppfattat, så har de nya riktlinjerna inte varit motiverade utifrån smittspridningsperspektivet.
Är inte ett visst skydd bättre än inget?
– Den nya riktlinjen kom för att möta den oro som finns hos personal, men framförallt hos brukare och anhöriga. Vi vill inte att de ska avstå vård- och omsorgsinsatser på grund av den oron. Det i sig kan leda till hälsoproblem.
De anhöriga tror att det finns ekonomiska skäl till att skyddsutrustning inte alltid användes. Är det så?
– Nej. Regeringen har varit tydlig med att kommunerna ska bli fullt ut kompenserade för de merkostnader vi drar på oss. Vi har i hela hanteringen av pandemin utgått ifrån att pengar inte ska vara ett hinder. Det som möjligen har varit en utmaning har varit tillgången på skyddsutrustning.
De anhöriga menar att du inte kan sitta kvar efter beslut som kostat människoliv. Hur reagerar du på avgångskravet?
– Dödsfallet är oerhört sorgligt, ett av många tragiska öden i hela den här pandemin. Men jag har svårt att ta på mig det personliga ansvaret på det sättet.
– Jag tycker inte att vi i första hand behöver peka ut syndabockar och ställa avgångskrav. Däremot krävs en utvärdering av vad som gjorts och vad som borde ha gjorts på alla nivåer: Nationellt, regionalt och lokalt, för att vi ska kunna lära av det som inträffat.
Jan Jädersand säger att ”mamma tillhörde dem som inte var lika mycket värda eftersom hon inte behövde skyddas”.
– Det är jättesorgligt att man upplever det så. Personalen har behandlat människor på det sätt man uppfattat säkrast utifrån riktlinjerna. Det handlar inte om att någon skulle vara mer eller mindre värd.
Hur ser du på kritiken att personalen skyddas, men inte de äldre?
– Det finns ingen motsättning i det. Skyddar vi de äldre skyddar vi också personalen och tvärtom. Det hänger tätt ihop.
Anser du att kommunen har lyckats skydda omsorgstagarna?
– I Norrköping ser vi samma bild som nationellt, att vi inte har varit tillräckligt bra på att hålla smittan utanför våra äldreboenden, framförallt inte under våren. Det finns all anledning för oss att se på hur vi har hanterat situationen.
Olle Vikmång utvecklar att en utvärdering exempelvis borde belysa strukturella problem inom äldreomsorgen. Han anser till exempel att man borde minska otrygga anställningar och minska antalet hemtjänstpersonal hos varje enskild brukare.
– Det har betydelse ur ett smittskyddsperspektiv, men också för känslan av trygghet. För många är det viktigt att känna igen personalen.
När bör en utvärdering göras?
– En del har vi redan börjat med. Till exempel utbildningar för att säkerställa kunskapen om basala hygienrutiner. Där brast vi och då satte vi in riktade insatser. En annan sak är frågan om språkkompetens som vi redan före pandemin kände till, men som har blivit än mer aktuellt.