Paula Pasztor lägger en sista hand på ornamenten före härdning och målning.
Swartziska huset är starkt förknippat med Knäppingsborg, Strömmen och Norrköpings historia. I dag, drygt 180 år efter att det stod klart, har fasaden fått tillbaka sin ursprungliga, ljusa färg. Stuckaturerna på 18 löpmeter av gips har renoverats och konserverats efter att ha nötts ner till oigenkännlighet av väder och vind.
– De har eroderat väldigt kraftigt på grund av att gips löser upp sig i vatten. Den är oljebehandlad, men det hjälper inte. Vi tog bort övermålningar och lagningar som blivit två till tre centimeter tjocka. Sedan har vi kompletterat så här, säger Gabor Pasztor och visar skillnaden mellan före och efter.
Före och efter restaureringen. Kontrasterna är stora.
Bara att ta bort lacken, göra gipsavgjutningar och lagningar har tagit tre månader och inte varit möjligt att göra på plats. I stället har de monterats ned och sedan har Gabor Pasztor och Madeleine Villanyis radhus och trädgård i centrala Örebro varit arena för rekonstruktionen.
– Det här är en form av byggnadsarkeologi, säger Gabor Pasztor om processen där varje ingrepp ska dokumenteras väl.
Swartziska huset, som är förklarat som byggnadsminne, ritades av arkitekten Carl Theodor Malm. Det var ett av hans första uppdrag i staden åt snusfabrikör John Swartz, som bidrog starkt till utveckla staden under sin tid.
Paula Pasztor lägger en sista putsning på gipsornamenten före målningen med linoljefärg som ska skydda fasaden.
Den här dagen hjälper dottern Paula till i firman Nerikeskonservatorn AB efter att ornamenten satts på plats. Troligtvis går Paula vidare i föräldrarnas fotspår. Gabor Pasztor och Madeleine Villanyi träffades på målerikonservatorsprogrammet, en femårig utbildning i Ungern. De blev kära och flyttade till Madeleines hemstad Örebro innan de bildade familj.
Här har de en annorlunda professionell bakgrund.
– I Centraleuropa har de bombat sönder hela länder under världskrigen, så där har konservering blivit en stor yrkesform, förklarar Madeleine Villanyi.
– Det förstår vi också i nutid då vi tittar på nyheterna från kriget i Ukraina. Vid en sådan stor förstörelse av föremål finns det ett brinnande behov av att återställa. Ta i trä – Sverige har aldrig haft krig eller förstörelse i inlandet, det gör oss helt världsunikt. Men därför har konservatorer här blivit lite mer av förvaltare, utbildade att konservera. Men om du har jobbat som konservator i Centraleuropa har du varit tvingad att mer rekonstruera och återställa, berättar Gabor Pasztor.
Swartziska huset är byggnadsminnesförklarat och varje ingrepp följs noga upp av länsstyrelsen.
Det är en omfattande renovering i två etapper i hela Knäppingsborg och det Swartziska huset. 20 miljoner beräknas allt kosta fastighetsägaren Castellum. Främst är det ventilation, isolering, styrning- och energioptimering. Det utförs också yttre arbeten. Plåttak läggs nytt eller målas om. Putsfasader, fönster och dörrar renoveras.
– Det behövde renoveras. Det är många huskroppar, det kommer alltid finns delar kvar att reparera och underhålla. Så är det med en sådan fastighet, säger projektutvecklare Anders Granberg på Castellum.
Byggnadsantikvarie Olle Danielsson på Fredrikssons arkitektkontor i diskussion med Gabor Pasztor om avgjutningarna på Swartziska huset.
I det renoveringsprojektet ingår renoveringen av de nya ornament som fått ett helt nytt liv. Går allt bra kommer det att märkas, men inte synas, de kommande 180 åren.
– Det var en konsthistoriker som sa att det är världens otacksammaste jobb att vara konservator. För om han gör sitt jobb rätt är det ingen som ser vad som har hänt. Om han gör för mycket förfalskar han. Gör han sitt jobb otillräckligt förfaller konstverket. Det är en ständig ångest, säger Gabor Pasztor och skrattar.