Pia Grönlund blev chockad när hon fick se hu det såg ut på kenneln utanför Vånga.
– När jag läste i era artiklar att hon har så många hundar grät jag, säger Pia Grönlund.
Hon köpte själv en hund från kenneln Drakedram för sex år sedan. Kenneln har, som vi nyligen berättade, nu fått skarp kritik från länsstyrelsen om att hundarna missköts.
Rita Olofsson tog emot och visade Pia Grönlunds valp i ett avskilt rum. Men eftersom Pia stod på sig om att få se valpens pappa blev hon visad in i ett av hundhusen på kenneln.
– Jag fick gå runt och titta och blev chockad över vad jag såg. Jag bara tittade på min valp Tilda och tänkte "det här ska du slippa", säger hon.
Efter köpet hittade Pia Grönlund via Blocket ett syskon till valpen, som också kom från Drakedram. Hon köpte även den hunden.
– Min Tilda har fint temperament och är frisk. Men hennes syster Daisy som jag köpte senare är helt annorlunda.
Det skulle visa sig att valpen Daisy var väldigt nervös och att hon hade en stor missbildning i höften som behövde opereras. Det här var inget som stod med i dokumenten från kenneln.
– Kenneln borde ha känt till det, eftersom det var ett stort fel.
Operationen gick bra och i dag mår Daisy bättre.
– Hon är fortfarande nervös, men trygg hemma hos mig, säger Pia Grönlund.
Vi får kontakt med fler personer som köpt hund av Rita Olofsson. Johan, som egentligen heter någonting annat, köpte en valp från kenneln Drakedram under våren 2023.
– När vi var där såg vi omkring 15 hundar i en inhägnad och vi reagerade genast på lukten av urin och avföring, säger Johan.
Köparen Johan reagerade på lukten av avföring och urin när han besökte kenneln.
Redan nio veckor gammal visade Johans valp tecken på aggressivitet.
– Vi visste inte direkt hur illa det verkligen var. Vi tog honom till veterinären som sa att det är medfött eller en hjärnskada. Veterinären säger att det helt klart beror på uppfödaren och att hon avlat på sjuka hundar.
Johan säger att han inte är den enda personen som har fått en aggressiv valp från Rita Olofssons kennel. Genom sociala medier har han kommit i kontakt med andra. Men när Johan hörde av sig till Rita Olofsson menade hon att ingen av hennes hundar har visat upp ett sådant beteende. Enligt Johan rådde Rita Olofsson honom att tämja sin hund.
– "Öka gamla skolan och sätt er på honom", sa hon till oss. Hon sa också "Så gör man med utagerande barn när inget annat hjälper. Man kan även hugga tag i en mindre hårtuss på halsen och dra i den. Då blir det snabbt inte så kul att hålla på längre", berättar Johan och visar upp Rita Olofssons meddelanden.
Johans hund har problem med aggressivitet: "På en sekund kan han gå från att vara gosig och kärleksfull till att hejdlöst attackera".
Johans hund har i dag ett kastreringschip som enligt Johan tagit udden av hundens extrema aggressivitet. Men trots mycket träning och en trygg miljö säger Johan att han inte kan lita på sin hund.
– Vi har fått lära oss hur han fungerar och jobba runt det. Men det är inte lätt och vi kommer aldrig att kunna lita på honom helt eftersom han på en sekund kan gå från att vara gosig och kärleksfull till att hejdlöst attackera.
Ebba Leijon är ytterligare en person som hör av sig till oss. När hon köpte sin valp för fyra år sedan var hon 19 år.
Hur tyckte du att det såg ut på kenneln?
– Jag reagerade inte på något särskilt då. Jag var ung och glad för att jag skulle köpa en hund. Men nu, flera år senare, finns det säkert saker som jag hade reagerat på.
Ebba Leijon och hunden Bella.
När Ebba Leijons hund Bella var drygt tre år gammal började hon att visa tecken på epilepsi. Risken för sjukdomen var inget som nämndes i besiktning från veterinär eller i köpekontrakt.
– Jag tog kontakt med Rita som sa att det var vanligt och att många hundar kan leva ett gott liv med medicinering. Men det gjorde ju inte min hund.
Bara ett halvår senare fick hunden Bella ett nytt, större anfall. Trots att Ebba Leijon direkt gav medicinering och åkte till veterinär hjälpte det inte. Bella behövde avlivas.
– Jag var jätteledsen. Hon var så ung, det är orättvist.
Hunden Bella avlivades efter flera allvarliga epilepsianfall.
Vad hade du önskat att uppfödaren gjort?
– Att hon hade ställt fler frågor och försökt att hjälpa oss eftersom hon borde ha erfarenhet av den sjukdomen när hon har så många hundar. Om hon hade varit en seriös uppfödare skulle hon ha tagit informationen på allvar och kollat upp Bellas föräldrar så att inte de lider av epilepsi.
Efter händelsen har Ebba Leijon haft kontakt med andra köpare som också har hundar med epilepsi.
– Hon har ett ansvar som uppfödare att ta den informationen vidare till kullsyskon vilket jag vet att hon inte har gjort, säger hon.
Kenneln Drakedram utanför Vånga har fått skarp kritik från länsstyrelsen.
Rita Olofsson som äger kenneln hävdar själv bestämt att hennes hundar är friska och att hon inte avlar på sjuka hundar.
– Hundar kan få epilepsi av vissa fästingmedel, men det fattar inte folk. Det kan förekomma i rasen, men jag har inga utbredda problem med det.
Vi har varit i kontakt med flera köpare vars hundar haft psykiska problem. Kan det bero på din uppfödning?
– Psykiska problem har jag jättesvårt att förstå eftersom vi har en selekterad avel där vi inte låter djur med dåligt psyke gå i avel. Men det finns människor som inte klarar av sina hundar. En pomeranian kräver viss hundvana.
Du har gett som råd till en köpare med en aggressiv valp att man ska sätta sig på hunden och hugga tag i en hårtuss på halsen och dra i den. Vad tycker du om det rådet?
– Det låter som någon som inte klarade av sin lilla pomeranian. Att dra i pälsen är ett råd från den gamla skolan, jag behöver aldrig göra det, men har hört att andra uppfödare gör så. Jag menar förstås inte att någon ska sitta på hunden, men man kan trycka ner den tills den slutar. Så gör ju tiken med sina valpar.
Men du menar att hundarnas psyke inte har med din uppfödning eller avel att göra, utan att det beror på hur köparen hanterar hunden?
– Ja, så är det. Jag får mycket beröm för mina hundars psyke av flera köpare och andra uppfödare, säger Rita Olofsson.
Länsstyrelsen anser att hundarnas boxar är för små och smutsiga.
Vi får också kontakt med Melin Sayan som själv driver en mindre uppfödning av pomeranians. Hon har påverkats starkt av det hon läst i våra artiklar.
– Jag tycker det är fruktansvärt att man ens kan få hålla på så här i ett land som Sverige. Vi har myndigheter som ska kontrollera detta och ideella föreningar som Svenska kennelklubben som ska kunna förhindra sånt här. Men trots det får det fortsätta.
Melin Sayar har en mindre uppfödning av pomeranians.
Vad hoppas du händer?
– Min förhoppning är att myndigheterna tar hundarna ifrån henne och att hon får djurförbud. Om hon inte får det ska hon ha ett betydligt mindre antal hundar som en till två personer kan ta hand om, säger Melin Sayan.