De har bytt krigets Ukraina mot tryggheten i Haga

Efter en dramatisk resa från krigets Ukraina sitter Valentina, Oksana och Vera i en lägenhet i Haga. Lättade – men oroliga. Och med skuldkänslor.

Oksana, Vera och Valentina hemma i Andrej och Mariana Mishkos lägenhet i Norrköping. Det har nu gått en vecka sedan den dramatiska flykten från östra Ukraina.

Oksana, Vera och Valentina hemma i Andrej och Mariana Mishkos lägenhet i Norrköping. Det har nu gått en vecka sedan den dramatiska flykten från östra Ukraina.

Foto: Eva Jensen

Norrköping2022-03-12 18:14

Sist vi träffade Norrköpingsparet Andrej och Mariana Mishko var i polska staden Nisko. Då hade de efter stor dramatik äntligen återförenats med sin familj som flytt Ukraina. 

Andrejs mamma Valentina, hans syster Oksana och Marianas syster Vera samt hunden Lucia hade lämnat Charkiv i östra Ukraina och tagit sig med tåg över den polska gränsen.

undefined
Så här såg det ut när Andrej återförenades med sin familj i Polen i lördags.

Nu har det gått fyra dagar sedan de kom till Sverige. Hemma i Andrejs och Marianas lägenhet i Norrköping sitter de tre kvinnorna och tänker på allt de har varit med om nu när det gått två veckor sedan deras land blev invaderat av Ryssland.

– Det har varit de jobbigaste perioden i hela mitt liv, säger Valentina.

Rent fysiskt har de kunnat börja återhämta sig. Även om tågresan, som varade i flera dygn, var fruktansvärd.

– De satt de sista 17 timmarna på ett hårt betonggolv. När de väl hamnat i bilen sov de nästan hela resan hem till Sverige, förklarar Andrej.

Psykiskt sett kommer det att ta ännu längre tid att återhämta sig. Andrej var först lite tveksam till att vi skulle få komma hem och hälsa på familjen hemma i bostaden.

– De är inte så sugna på att deras ansikten syns så mycket i tidningen. De har skuldkänslor gentemot sina medmänniskor i Ukraina, säger Andrej.

Oksana förklarar.

– Det är svårt att känna någon glädje så länge kriget pågår. Om det var fred hade vi tyckt att det vore skönt att vara i Sverige. Vi har varit här tidigare och tycker att det är jättefint. Men den här gången känns det annorlunda, säger hon.

undefined
Andrej Mishkos högsta prioritet var att hämta Vera, Oksana, Valentina från Ukraina.

När nyhetsrapporteringen de senaste dagarna handlat om att Ryssland ska ha bombat ett barnsjukhus i Mariopol och att en miljon barn, många av dem utan en vuxens sällskap, beräknas ha flytt går det inte att känna annat än frustration och oro.

Hur följer ni vad som händer i Ukraina?

– Det går fortfarande att prata med dem i telefon och i andra sociala medier, säger Oksana.

I skrivande stund vet ingen hur länge de blir kvar i Sverige. De vill alla hem till Ukraina när kriget är slut.

– Vi var på Migrationsverket i dag. De fick lämna fingeravtryck och uppge vilken adress de bor på, säger Andrej.

undefined
Hela familjen bor för tillfället hemma hos Andrej och Mariana i Haga. "Vi får se vad som händer nu", säger Andrej.

Än så länge tränger de ihop sig hemma hos Andrej och Mariana, men det är ingen långsiktig lösning.

– Mitt första mål var att hämta familjen. Nu är det en ny situation som uppstått, vi vet inte vad som kommer att hända. Men det viktigaste är att vi är tillsammans, säger Andrej Mishko. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!