Sist vi träffade Norrköpingsparet Andrej och Mariana Mishko var i polska staden Nisko. Då hade de efter stor dramatik äntligen återförenats med sin familj som flytt Ukraina.
Andrejs mamma Valentina, hans syster Oksana och Marianas syster Vera samt hunden Lucia hade lämnat Charkiv i östra Ukraina och tagit sig med tåg över den polska gränsen.
Nu har det gått fyra dagar sedan de kom till Sverige. Hemma i Andrejs och Marianas lägenhet i Norrköping sitter de tre kvinnorna och tänker på allt de har varit med om nu när det gått två veckor sedan deras land blev invaderat av Ryssland.
– Det har varit de jobbigaste perioden i hela mitt liv, säger Valentina.
Rent fysiskt har de kunnat börja återhämta sig. Även om tågresan, som varade i flera dygn, var fruktansvärd.
– De satt de sista 17 timmarna på ett hårt betonggolv. När de väl hamnat i bilen sov de nästan hela resan hem till Sverige, förklarar Andrej.
Psykiskt sett kommer det att ta ännu längre tid att återhämta sig. Andrej var först lite tveksam till att vi skulle få komma hem och hälsa på familjen hemma i bostaden.
– De är inte så sugna på att deras ansikten syns så mycket i tidningen. De har skuldkänslor gentemot sina medmänniskor i Ukraina, säger Andrej.
Oksana förklarar.
– Det är svårt att känna någon glädje så länge kriget pågår. Om det var fred hade vi tyckt att det vore skönt att vara i Sverige. Vi har varit här tidigare och tycker att det är jättefint. Men den här gången känns det annorlunda, säger hon.
När nyhetsrapporteringen de senaste dagarna handlat om att Ryssland ska ha bombat ett barnsjukhus i Mariopol och att en miljon barn, många av dem utan en vuxens sällskap, beräknas ha flytt går det inte att känna annat än frustration och oro.
Hur följer ni vad som händer i Ukraina?
– Det går fortfarande att prata med dem i telefon och i andra sociala medier, säger Oksana.
I skrivande stund vet ingen hur länge de blir kvar i Sverige. De vill alla hem till Ukraina när kriget är slut.
– Vi var på Migrationsverket i dag. De fick lämna fingeravtryck och uppge vilken adress de bor på, säger Andrej.
Än så länge tränger de ihop sig hemma hos Andrej och Mariana, men det är ingen långsiktig lösning.
– Mitt första mål var att hämta familjen. Nu är det en ny situation som uppstått, vi vet inte vad som kommer att hända. Men det viktigaste är att vi är tillsammans, säger Andrej Mishko.