2013 startade processen i Norrköping, en fråga väckt av de stora Syrisk-ortodoxa kyrkorna församlingarna i stan. Nu åtta år senare invigdes den minnessten som ska hedra minnet av alla de kristna assyrier, syrianer, kaldéer, armenier och greker som förföljdes och dödades mellan åren 1915-1924.
Ett folkmord som knappt någon först pratade om, men som senare inspirerade till samma blodiga utrotning under andra världskriget.
För att offren saknade en röst.
– För några år sedan stod jag framför ett annat monument. På det fanns sju bokstäver målade i svart färg. "Vem kommer idag ihåg utrotningen av armenierna?". Orden uttalades 1939 av Adolf Hitler i tron att glömska och tystnad skulle underlätta genomförande av förintelsen. Monumentet i Yerevan (Armenien) får oss att minnas och hedra de minst 1,5 miljoner människor som förlorade livet vid folkmorden 1915. Så är det också med det här monumentet, sade Lars Adaktusson (KD), som var en av talarna.
Det råder ingen oenighet bland Norrköpings sju partier i kommunfullmäktige om att resa minnesmärket för Seyfo.
2015 hotade Turkiets ambassadör Lars Stjernkvist, som då var kommunstyrelsens ordförande, om minnesstenen och menade att folkmordet aldrig ägt rum.
– Protester. Inte av Norrköpingsbor utan av andra utifrån som menade att Norrköping tog ställning i en utrikespolitisk fråga. Till dem, till er och alla andra vill jag säga att det här är ett ställningstagande idag. För frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och för solidaritet med krigets och förföljelsens offer. Ett viktigt ställningstagande, sade Lars Stjernkvist som talade innan Patriarken och den Syrisk-ortodoxa kyrkans överhuvud Ignatius Aphrem II klev fram och hyllade Norrköpings mod.
Det var ett stort säkerhetspådrag i Folkparken. Men när täcket fallit gick många av de ättlingar som överlevt katastrofen fram för att lägga en blomma framför monumentet.
71-årige Musa Özdemir har bott i Norrköping i 45 år. Nu hjälpte han till att ordna med täcket till minnestenen. Han förlorade flera släktingar. Han var både rörd och stolt att invigningen skedde just här.
– De dödade alla männen framför min mammas syster som då var 15 år, som fick ta hand om familjen. Så det har berättats för oss under hela vårt liv, berättar Musa Özdemir om förföljelsens sår.