Medlemmarna i den judiska församlingen skulle gärna se att nazistiska organisationer förbjuds, liksom i grannlandet Finland, där Nordiska motståndsrörelsen inte längre får verka.
– Du vet den där känslan du kan få när du går igenom en mörk park själv på kvällen och kommer på att det nog inte var någon bra idé. Den känslan har jag nu, fast hela tiden. Det känns overkligt.
Vi träffas hemma hos en av församlingsmedlemmarna i Norrköping. Jag uppmanas att inte skriva var bostaden ligger och samtliga personer som deltar i samtalet vill vara helt anonyma. De är oroliga, för sin egen säkerhet, för sina barn, för vänner och bekanta.
– Jag tänker hela tiden på att inte avslöja min tillhörighet i fel sammanhang. Tidigare bar jag davidsstjärnan kring halsen. Det slutade jag med efter attentatet mot Stadsmuseet, säger en av församlingsmedlemmarna och berättar att rädslan tilltagit rejält bara det senaste året.
Synagogan i Norrköping är en av få i landet och klassas som ett byggnadsminne med ett stort samhälls- och kulturhistoriskt värde.
Hotbilden är dubbel, dels från islamister, dels från högerextrema. De upplever att det har blivit vanligare med hakkors och andra nazistiska symboler på byggnader runtom i stan. Nazistiska grupperingar har ökat sin aktivitet med flygblad och aktioner. Davidsstjärnor har klottrats på synagogan och i samband med Stadsmuseets utställning om nazismen lämnades i januari en väska utanför försedd med en påklistrad davidsstjärna. Väskan innehöll bland annat satiriska bilder och tvålar, som syftar på förintelselägren.
– Om du inte själv har eller har haft det här hotet riktat mot dig är det nog svårt att förstå hur det känns. Du är hela tiden på spänn, säger en av medlemmarna.
Det senaste året har flera antisemitiska dåd skett i Norrköping.
Men det som gör dem mest oroade är bemötandet från polisen. Söndagen den 27 september, i samband med den judiska högtiden Yom Kippur, demonstrerade Nordiska motståndsrörelsen (NMR) utanför synagogan och affischer sattes upp på flera platser i staden.
På affischerna stod bland annat budskap som ”Visste du att alla judiska pojkar ska omskäras när de är åtta dagar gamla och att sen rabbiner flockas runt barnet för att suga upp blod från penisen?”. Men när medlemmarna gick till polisen för att göra en anmälan om hets mot folkgrupp avfärdades det med att Justitiekanslern skulle räkna det som ”religionskritik”.
Först när medlemmarna sa att de inte skulle lämna polishuset om de inte fick göra en anmälan togs den emot.
– Vi blev totalt avfärdade, som hysteriska småungar. Jag har hela tiden levt i tron att den svenska rättsstaten kommer att skydda mig, men nu känns det inte så längre.
En av medlemmarna berättar att familj och vänner har uttryckt stark oro för utvecklingen och föreslagit att de antingen ska byta efternamn eller flytta till Israel.
Synagogan i Norrköping har upprepade gånger råkat ut för skadegörelse, bland annat har stenar slängts in genom fönstren och hakkors klottrats på fasaden.
Polisens "flathet" är något de har reagerat på vid flera tillfällen. Bland annat blev de lovade poliseskort vid fackeltåget på Förintelsens minnesdag, men ingen dök upp.
– Vi får ta in privata säkerhetsfirmor för att ens kunna ha sammankomster.
Enligt judiska centralrådets styrelse lägger judiska församlingar mellan 25 till 50 procent av sina församlingsavgifter på säkerhet.
– Vi är en liten församling med små ekonomiska resurser, men vad ska vi annars göra?
Församlingen skyltar aldrig med sina aktiviteter eller evenemang och de förstår inte på vilket sätt de väcker hat. De är svenska medborgare, införlivade i samhället och skulle aldrig "försöka tvinga på någon annan sin tro".
– Allt vi vill är att leva ett vanligt Svenssonliv kryddat med våra egna traditioner och att känna oss trygga.
I stället döljer de ofta sin tillhörighet på grund av rädsla.
– Det har hänt att jag undviker att bli vän med vissa på Facebook för att inte riskera deras säkerhet. På den nivån är det, säger en av medlemmarna och förklarar att de högerextrema har bättre koll än vad många tror.
Och varje år den 27 januari, på Förintelsens minnesdag, får en av medlemmarna sin bil repad.
– Jag har svårt att tro att det skulle vara en slump. Det är den enda bilen på hela gatan som blir vandaliserad. Då känner du att du är kartlagd, att du är iakttagen.
Medlemmarna i den judiska församlingen känner att Norrköping inte längre är en trygg plats att leva på efter den senaste tidens antisemitiska dåd.
Mitt i vårt samtal kommer en av medlemmarnas barn hem från skolan, alla tystnar och samtalet byter riktning till vardagliga ting.
– I möjligaste mån försöker vi att skydda våra barn från den växande oro vi känner, förklarar pappan efter att barnet åter gett sig av till en vän. Men det går inte alltid.
– Jag fick nyligen sätta mig med min dotter som hade en massa frågor och förklara att det finns människor som hatar henne enbart på grund av att hon är judinna. Det går inte att beskriva hur det känns inombords.