Ett år och åtta månaders fängelse blev straffet för den sadistiska misshandeln i Norrköping, trots att maxstraffet för grov misshandel är sex år. Överlag utnyttjas sällan hela straffskalan av domstolarna, menar Torsten Angervåg. Det är den nedre tredjedelen som är överrepresenterad.
– I den lagstiftning som domstolar har att tillämpa är det tydligt att man ska sträva efter att döma ut en så mild påföljd som möjligt. Traditionen är att domstolarna så långt som möjligt ska undvika fängelse och att om så ändå är fallet inte utnyttja straffskalan, säger han och fortsätter:
– Övre delen i straffskalan har reserverats för de allra grövsta brotten. Men de allvarligaste fallen verkar aldrig inträffa, eller i vart fall ytterst sällan.
Han är dock tydlig med att domstolarna inte gör fel i sina bedömningar. De förhåller sig till lagstiftning som de själva har att tolka.
I teorin skulle en åklagare kunna yrka på det högsta tänkbara straffet som finns för ett brott men i praktiken är det inte rimligt, menar Angervåg.
– Åklagare måste förhålla sig till verkligheten. Men det ligger så klart också i vårt uppdrag att peka på försvårande omständigheter.
Den politiska debatten handlar oftare om höjning av minimistraffen och mer sällan om användningen av straffskalan. Angervåg tror att anledningen är att det är svårare för Riksdagen att styra hur straffskalan används.
– Höjning av minimistraff innebär ju man tvingar domstolarna att döma till hårdare straff.