När Daniel var 24 år hade han tappat kontrollen på sitt spelande. Nu, sex år senare, hjälper han andra med samma problematik.
Daniel har, som många andra, spelat poker hemma, med kompisar och i sociala sammanhang. Med små summor för att det gav en liten kick, men mest för att det var roligt. Men för honom stannade det inte där.
När Daniel var 24 år hade han tappat kontrollen på sitt spelande.
– Jag började att se att det var ett problem och att det var ett missbruk.
Daniel har fått KBT-behandlingar i omgångar. Det höll ett tag. Han höll upp en fasad, men under ytan var det en ständig kamp, berättar han. Efter något år av hårt spelande blev han påkommen av sin före detta fru, när Kronofogden kontaktade dem.
– Då blev jag ertappad för första gången, säger han och förklarar att han hade ansträngt sig hårt för att dölja sitt missbruk.
– Få förstår hur mycket jobb som ligger bakom. Jag lärde mig när brevbäraren kom, så att jag kunde ta hand om räkningar utan att hon såg det. Jag hade koll på allt, så att hon inte skulle se alla kravbrev och räkningar.
2015 blev Daniel pappa för första gången. Under den perioden höll han sig spelfri, av ren glädje över att blivit förälder. Men det blev relativt kortvarigt och han började successivt spela mer igen.
I fyra år följde sedan en period av återfall, behandlingar och misslyckanden.
– Jag var ett vrak. Ett totalt vrak. Jag hade lyckats förstöra och lura alla i mina nära relationer. Partner, syskon, föräldrar och nära vänner. Alla.
Det är en lång väg att vandra men Daniel har bestämt sig att den här gången ska han vinna kampen.
Till slut hade det gått så långt att äktenskapet inte höll längre.
– Det gick så långt att mitt ex köpte en brevlåda med lås på. Jag förstår att man inte kan leva med en sådan person som jag var.
Daniel hamnade på botten. Bostadslös, arbetslös och med skulder till Kronofogden.
– Det låter väldigt konstigt, men där fann jag en mening. Jag fick saker att ordna sig och hittade en drivkraft. Jag tog mig tillbaka igen.
I januari 2019 kom den senaste kraschen. Han berättar att han då åter hade fastnat i lögner och obetalda räkningar. Men Daniel hade nu träffat en ny flickvän och de hade flyttat till ett hus i Åby. Då kom insikten att han kunde förlora allt – igen. Han hade fått slut på livlinor.
– Jag kom till en punkt när det inte fanns fler chanser. Kraschar jag en gång till så dör jag, för jag orkar inte mer.
Vad pratar vi om för summor egentligen?
– Summor är inte relevant, så fungerar man inte som missbrukare. Det är djupare än så. Jag andades ut när kontot var tomt.
Hur menar du?
– Jag hatade att ha pengar på mitt konto, för då visste jag att det fanns en möjlighet att spela.
Daniel insåg på allvar att han behövde hjälp och tog kontakt med socialkontoret. Han började gå till spelberoendegruppen i väntan på att få komma till Game over, ett behandlingshem i Linköping som stöttar och hjälper spelberoende. Här började vändningen och Daniel kunde se att även han hade en framtid att se fram emot.
Av alla gånger du försökt sluta – varför fungerade det just den här gången?
– Det är många anledningar. På Game over fick jag börja om och lära känna mig själv igen. Jag fick veta hur jag fungerar och jag kände samhörighet.
– Styrkan hittade jag i min kärlek till alla runt i kring mig, speciellt min son. Han ska inte behöva växa upp utan en pappa.
Idag har Daniel varit fri från spel i över ett år. Han är kvar i spelberoendegruppen, men nu är han där som mötesledare.
Nu har Daniel varit fri från spel i över ett år. Han är kvar på spelberoendegruppen, men nu är han där som mötesledare.
– Jag vill ge tillbaka och det känns fint att vara engagerad i gruppen. Det är livsviktigt för många att det finns något ställe att gå till, där man blir förstådd och får andas. En plats där det är okej att känna, må dåligt, skratta och också gråta.
Hur hjälper man någon som har ett spelmissbruk?
– Jag tror att det är vanligt att man hjälper för mycket. Gör man det slipper den som spelar konsekvenser och då kan man fortsätta med sitt missbruk. Men det är svårt att inte hjälpa, för det är ju oftast någon man älskar. Man måste hitta andra lösningar. Köp mat i stället för att ge pengar, till exempel.
Daniel är orolig för den tid vi lever i just nu. Pandemi och växande arbetslöshet leder till att många människor isolerar sig och upplever stor tristess. Han tror att man kommer se en ökning av spelmissbruk den närmaste tiden.
– Lättillgängligheten med dagens teknik gör att man kan spela hela tiden. Har man ett latent spelmissbruk väljer man att spela stället för att ha råd att fika med kompisarna.
– Det är otroligt viktigt att man vågar söka hjälp, avslutar Daniel.