– Välkommen till kartonghelsiket, säger hyresgästen Chris Wästerlund och skrattar åt sin flyttprocess.
Hon är en av tre hyresgäster som nu flyttar tillbaka till sin trappuppgång på Luntgatan 13A. Till hyreshuset där de boende för ett år sedan väcktes av blåljus och brandrök.
Alla uppfattade inte allvaret direkt den där söndagsmorgonen den 3 september. Men när räddningspersonal och polis ringde på dörrarna blev det ett bryskt uppvaknande för de flesta.
– Någon bankade och skrek på dörren. "Dummer", tänkte jag först. Men så stressad blir man när det är allvar, säger Chris Wästerlund.
Precis innan hon hört bankandet noterade Chris att ett av hennes barnbarn och hans inneboende, som bodde i samma trapphus men i en annan lägenhet, blev nedhissad från högsta våningen.
– Själv borde jag tagit med mig mer när jag klev ut i tofflorna. Jag hade mobilen med alla bilder och minnen, men nästan inget mer. Ute på gården träffade jag mitt andra barnbarn som bor hemma med min dotter i huset bredvid, berättar Chris Wästerlund.
Sedan branden har hon bott i en evakueringslägenhet på Nygatan med sina kartonger. Nu ska allting på sin plats efter återflytten.
– Jag borde ha packat upp mer, ursäktar sig Chris Wästerlund när vi kommer på besök.
I det nya förrådsutrymmet på vinden finns det gott om plats nu.
– Det var fullproppat före branden. Allt där gick upp i rök. Men det fanns inte mycket av värde, det ska det väl inte göra i ett förråd, säger Chris Wästerlund.
Dagen som branden bröt ut väcktes fastighetsägaren Ville Gustafsson av ett samtal.
– Vi var på en camping när vi fick telefonsamtalet. Vi fick veta att det startat en explosionsartad brand i Norrköping. Det var bara att kasta sig i bilen. På plats stod vi bara tysta och gapade. Precis som alla andra undrade vi vad det var som skedde. Vad kommer hända nu? Har alla hyresgäster klarat sig?, berättar Ville Gustafsson.
Familjeföretaget Gustafssons Bostäder har byggts upp av de två bröderna Ville och Pär och deras far som startade företaget 1978. Något liknande hade de aldrig drabbats av tidigare.
– Efter branden hade vi 85 evakuerade lägenheter och 200 till 250 personer som stod vid kyrkan och undrade vad ska vi göra? Vi stod och tittade på dem och funderade på vad vi kunde göra? Vi visste inte hur stora konstruktionsskadorna var. Vissa pratade om att allt skulle behöva rivas, berättar Ville Gustafsson.
Genom hyresgästernas hemförsäkringar fick de flesta tak över huvudet. Samtidigt hörde andra fastighetsbolag av sig och erbjöd sina tomma lägenheter. Efter två veckor kunde 30 hyresgäster flytta tillbaka till sina hem på Luntgatan.
Idag, ett år efter branden, är fastighetens konstruktionsskador reparerade. Fasaden som buktade ut efter explosionen har plockats ned, murats upp och har fått ny puts. Hela vinden och bjälklaget har renoverats. Ett helt nytt tak har byggts på den huskropp som drabbats. Ventilationen är bytt och igång. All el- och elsäkerhet har bytts ut i fastigheten.
I en av de drabbade trappuppgångarna i huset har hyresgäster som Chris Wästerlund flyttat tillbaka.
– Ja, vi har gjort tio lägenheter nästan helt klara. Vi tar ett trapphus i taget för att inte störa de som jobbar, säger Ville Gustafsson som räknar med att de sista 45 lägenheterna ska stå färdiga till våren.
– Vi gör inga lyxrenoveringar, det hade vi kanske kunnat göra för det är ett populärt läge, men vi återställer och går igenom alla ytskikt. En del lägenheter har klarat sig ganska bra. De gör vi kanske mindre i, men det händer något i alla lägenheter, säger Ville Gustafsson.
Branden inträffade i ett läge då uthyrningsmarknaden har haft det tufft med räntehöjningar och höjda energipriser.
– Det har varit pressat ekonomiskt, men vi kommer att klara det. Jag vet att folk är intresserade efter branden och såhär ligger det till. Vi är inte perfekta, vi är inte jättestora men vi gör så gott vi kan.
Att få klarhet om vad som var orsaken till olyckan var viktigt.
– Det är klart att vi har funderat. Här kom man fram till att det var en elsparkcykel, laddare och hårsprayflaskor i hallen. Då börjar man fundera på alla batterier som står och laddas överallt idag. Man blir rädd att det här skulle kunna hända någon annanstans. Men det var en olycka som kunde ha hänt var som helst, säger Ville Gustafsson.