Baksidan av radhuslängan på Karl Wards gata är helt urblåst efter den kraftiga branden.
Den våldsamma branden på Karl Wards gata i Klockaretorpet gjorde åtta familjer hemlösa när radhuslängan totalförstördes i det snabba brandförloppet.
Dessbättre kom ingen människa till skada, men det kunde ha varit mycket värre. Camilla Andersson, som bor i ett av grannhusen på gatan, såg handgripligen till att få ut de boende ur lägenheterna, som inte hade märkt att det börjat brinna. Hon var också först med att larma 112.
– Det kanske var adrenalin. Jag vet inte var jag fick det ifrån, säger hon dagen efter den stora branden.
Camilla Andersson satt på framsidan av sitt hus på Karl Wards gata när hon hörde några barn utomhus som skrek hysteriskt att det brann.
– Jag springer ut och ser att det kommer lite rök uppe vid taknocken. Jag ringer 112 och medan jag gör det sätter det bara fart. Röken börjar välla ut och jag säger åt dem att skicka allt de har.
– Larmoperatören säger åt mig att jag måste stanna kvar i telefonen och jag vet att jag svarar nåt i stil med att det kan jag inte för jag måste få ut folk.
"Jag har inte kommit över det riktigt. Att det gick så fort också.", säger Camilla Andersson om den våldsamma radhusbranden på Karl Wards gata i Klockaretorpet.
Camilla Andersson sprang över till grannhuset och började febrilt att dunka på alla lägenhetsdörrarna i radhuslängan.
– Jag visste att två av familjerna var utomhus och knackade på de övriga lägenheterna. Det var hysteriskt ett tag. Innan de kom ut stod lågorna upp ur taket. Ingen hade märkt att det brann. En av familjerna stod och lagade mat när jag kom.
I en av radhuslägenheterna var det ingen som öppnade men då kom brandkåren till platsen och slog in fönstret för att kontrollera att ingen var kvar där.
– Det var då man visste att alla var där de skulle. Det var viktigast, säger Camilla Andersson.
Hon beskriver brandförloppet som oerhört snabbt.
– Det går knappt att förklara. På tio minuter var taket helt övertänt.
"Skicka allt ni har!", var Camilla Anderssons uppmaning när hon ringde 112. Sedan sprang hon till huset för att få ut familjerna ur lägenheterna. Idag finns bara skalet kvar av radhuslängan i Klockaretorpet.
Dagen efter branden är hon fortfarande tagen över det som hänt och lider med familjerna som förlorat sina hem.
– Jag har tänkt mycket på det här. Jag brukar inte ens sitta på framsidan i vanliga fall och hade jag inte gjort hade jag kanske inte upptäckt att kom rök. Kanske var det ödet. Jag har inte kommit över det riktigt. Att det gick så fort också.
– Jag jobbar inom vården och har gjort några brandövningar. Nånstans vet man ju att det är larma och rädda liv som gäller. Sen får det bli lite som det blir. På något sätt reagerar man kanske så här, säger Camilla Andersson.