Bävrarna terroriserar Norrköping

Vilda bävrar i city. Det är förstås roligt och rart men enligt naturens lag krävs också ett visst mått av tålamod. I veckan gick ett mycket speciellt träd åt som bäverföda.

Norrköping2014-07-24 12:34

– Det har varit en riktig bäversommar för mig på ont och på gott, säger kommunekologen Rikard Fredriksson.

Det är nämligen på hans bord som kommunens bävrar och deras förehavanden hamnar förr eller senare. Tills för några dagar sedan var det inga större problem, men nu har ett väldigt speciellt träd blivit föda för en av de stora gnagarna. Det handlar om det importerade tulpanträd som kommunen gav till Sonja Stenhammar år 2006. Trädet fick hon för sina insatser med den internationella sångtävlingen Wilhelm Stenhammar international musiccompetition som hålls i Norrköping varje sommar.

Många förbipasserande har reagerat på bäverns framfart och så snart kommunekologen hörde talas om att trädet var i fara åkte han ut för att inspektera trädets bitmärken.

– Trädet är hopplöst förlorat. Det får bli nyplantering, konstaterar Rikard Fredriksson.

Men särskilt upprörd tycker han inte att man kan vara över att en av naturens invånare ger sig på ovanliga träd.

– Vi kan inte tycka att det är gulligt och roligt med bävrar så länge de simmar lugnt under Bergsbron och genast uppröras när de förstör något, säger han.

Fast helst skulle han se att bävrarna gör som bävrar i Strömmen har gjort tidigare år – upptäcker att det inte finns någon mat för dem och drar vidare mot bättre platser att leva och föröka sig på.

– Vi har tidigare flyttat bäver från Åbackarna där vi var rädda att det kunde gå illa om de började fälla träd. Men helst vill vi att de själva tar sig från platsen. Bävern lever i familjer och man vet inte vad som kan hända om man flyttar en bäver till en annan familjs revir.

Enligt Naturhistoriska Riksmuseet är bäverns smaksinne som hos de flesta andra däggdjur. Den kan alltså skilja på sött, surt, salt och beskt med hjälp av receptorer på tungan som är till nytta när den ska smaka på olika typer av mat. Men vanligen äter bävern helst vattenväxter, späda kvistar och bark av lövträd som asp och björk.

Tulpanträd kan väl knappast ingå i den naturliga födan?

– Nä, jag tror att det är Kajsa Warg-principen som har fått råda (man tager vad man haver), säger Rikard Fredriksson.

Tror du att tulpanträd blir en ny exotisk favoritbäverföda nu?

– Det tror jag inte, men visst kan de upptäcka nya arter. Kanske kan det bli som en liten sushigarnering för dem.

Blir det ett nytt tulpanträd?

– Ja, det måste det bli och då får vi se till att det trädet får ett ordentligt skydd.

Tulpanträdet (Liriodendron tulipifera) Bävern (Castor fiber)

En art i familjen magnoliaväxter som förekommer naturligt i östra USA. Lövträdet finns i många olika sorter och odlas som prydnadsväxt i södra Sverige.

Trädet blir med åren ett stort parkträd, upp till 60 meter högt som vildväxande.

Bladskivorna kan liknas vid en stiliserad tulpan. De är ljust gröna och med tiden får de en något blådaggig undersida. Höstfärgen är gul till guldgul.

Blommorna, som blir runt tio centimeter i diameter, sitter ensamma, är toppställda och är tulpanlika utan doft.

Tulpanträdet blommar runt midsommar och framåt i Sverige, men räknas som vårblommande i sin naturliga miljö.

Källa: Wikipedia.

Vårt lands största gnagare. Den kan väga 18-22 kg och blir 70-100 cm lång, plus svansen på 30-40 cm.

Lever framför allt i vatten och är nattaktiv.

Bävern är en utpräglad växtätare. Staden Härnösands sigill, som visar en bäver som tagit en gäddal, är alltså missvisande.

Från att ha varit utrotad och nyinplanterad på 1920- och 30-talen har den Svenska bäverstammen spridit sig till större delen av landet och förökat sig till cirka 100 000 djur. På vissa håll har den därmed blivit jaktbar.

Bävern gör nytta genom att hålla kvar vatten i markerna och skapa fördämningar, något som ibland gillas och ibland ogillas av skogs- och markägare.

Källor: Naturhistoriska Riksmuseet, Norrköpings Kommun, Viltfakta.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om