Norrköping har hamnat i kultur-Sveriges blickfång – men kanske inte av de roligaste anledningarna. Ibland är inte all reklam bra reklam.
"Tycker vi ska ge politikerna i Norrköping vad de ber om. Jag kommer inte att spela där under 2024 och jag uppmanar mina artistkollegor som har möjlighet att inte heller göra det", skriver artisten Tomas Andersson Wij på Instagram som en reaktion på det kulturbråk som blossat upp.
En möjlig bojkott av artister kan ställa till det för Norrköpings musikscener. Mot den bakgrunden tar vi ett snack med två av stadens artistbokare; Andreas Ergül på succéfestivalen Hugo Parkfestival och Tjoffe Sjögren på pånyttfödda Arbis.
Båda har tagit del av Tomas Andersson Wijs uppmaning. Men de skakar inte av oro direkt.
– Jag tycker att det var taskigt av honom. Jag har inget med kommunen att göra, jag är en privat aktör. Om artister avbokar spelningar hos mig är det jag som privat företagare som drabbas, säger Andreas Ergül.
Tror du att artister kan bojkotta Norrköping?
– Kanske några av de äldre, mer politiska. Men mina artister tror jag inte kommer att boka av spelningar här. Jag känner faktiskt ingen oro för det, säger Andreas Ergül vars festival tillsammans med Eldkvarn lockade 25 000 besökar i slutet av juli.
Tjoffe Sjögren är inne på samma spår.
– Enligt min uppfattning var Tomas Andersson Wijs uppmaning lite larvig och impulsiv. Han verkar inte ha tänkt igenom konsekvenserna. Varför ska jag drabbas, jag får inte en krona av kommunen? Jag har gjort en stor kraftsamling för att återväcka Arbis som musikscen, säger han.
Nyligen presenterade Arbis höstens program, som bland annat innehåller Magnus Carlson (Weeping Willows), Theoz och Moneybrother.
Har någon hört av sig i dag och bokat av?
– Nej, det är det ingen som har gjort. Och är inte orolig för att de kommer att boka av spelningarna på Arbis. Tvärtom, den senaste tiden är det många artister som har hört av sig till mig och sagt att de är tacksamma för att det nu finns en arena av mellanstorlek igen.
Hur ser du på bråket som uppstått?
– I grunden tycker jag att det här är en viktig fråga att diskutera; vad ska skattekronan spenderas på när det gäller kulturen? Är det rimligt att det bara är Sveriges dyraste coverband (SON) som ska ha skattesubventioner, eller ska man ge mer till skolornas kulturverksamhet?