Nyligen presenterade forskare i Taiwan en mobilapp som ska hjälpa föräldrar att förstå små barns gråt. Har de ont i magen? Eller är det bara en blöja som behöver bytas? Med hjälp av mobilappen ska föräldrar få svar på sina frågor.
Men forskarna i Taiwan var inte först att komma på idén om en barnskrikanalysator. Tekniken presenterades redan 1992 i Norrköpings Tidningar. Bakom uppfinningen stod Leif Strömberg, överläkare på Vrinnevisjukhusets barnklinik.
Tekniken gick ut på att oroliga föräldrar kunde ringa upp barnkliniken och hålla telefonluren mot barnet. På så vis kunde personalen i andra änden hålla sin lur mot en ”dator” och få svar inom 60 sekunder på varför barnet skrek.
Då lät det nästan för bra för att vara sant. Vilket det också var. Den uppmärksamme läsaren kunde notera att artikeln publicerades 1 april. Men på sina håll tolkades tekniken ändå som seriös och trovärdig.
– Artikeln byggde på den pressrelease jag skickat några veckor tidigare. Den redogjorde för min forskning tillsammans med stora sjukhus och datautvecklare i USA.
På tidningens redaktion kliade journalisterna sig i huvudet och funderade på om det var sant eller inte.
– De vände och vred på det här och kunde inte komma överens om det var sant eller inte. Det var en reporter som hävdade att det inte var sant, det var han som bevakade tingsrätten, berättar Leif Strömberg och skrattar.
Hur som helst intervjuades Leif Strömberg om sin forskning. Han staplade tekniska och medicinska termer på varandra. En förebild för analysatorn hade varit Kolmårdens försök att prata och förstå delfiners språk. Vid det laget hade reportern fått veta att det var ett skämt. Men Leif Strömberg berättade så övertygande om sin uppfinning att reportern började tvivla.
– Han frågade vad jag använde för teknik. Optodigital frekvensanalys, svarade jag. Då frågade han om det var sant eller inte. Det var riktigt roligt.
I den publicerade tidningsartikeln beskrivs uppfinningen som ”nya rön”. Sammanlagt hade 235 orsaker barnskrik registrerats och över 11 000 barn hade spelats in. Datorn kunde ge svar på om barnet drabbats av tarmvred, öroninflammation, kolik, hjärnhinneinflammation med mera. Men även om det berodde på en oren blöja eller en napp som var på vift.
På bilden håller Leif Strömberg luren från en knapptelefon `a la´90-tal vid en apparat som mest liknar en tidigt modell av mikrovågsugn. Han berättar hur tekniken kunde underlätta föräldrar och hur mycket pengar det skulle spara för sjukvården. Dessutom skulle det ge 150 nya jobb på Luxor i Motala och Ericsson i Norrköping som var på nedgång.
Nyheten var så övertygande att till och med kollegor gick på skämtet.
– En medarbetare, jag säger inte vem men hen var på ansvarig nivå, var inte så glad att jag hade forskat på arbetstid utan att informera hen om det. När jag sade att det var ett aprilskämt vände hen på klacken och gick.
I slutet av artikeln berättar Leif Strömberg att tekniken måste anpassas till olika kulturer: ”Asiatiska barn låter lite annorlunda när de skriker. De använder andra frekvenser och låter något mera gällt.”
Och nu har alltså tekniken blivit verklighet i just Asien. Träffsäkerheten på tekniken uppges vara upp 92 procent på bebisar upp till två två veckor. Leif Strömbergs skrikanalysator hade en precision på 92 procent.
– Och deras kunde bara ställa fyra diagnoser. Då är det nog bättre att en erfaren barnsjuksköterska eller erfarenhet som dator, säger han.
Fotnot: Leifs skrikanalysator var i själva verket en övervakningsenhet för att registrera hjärtverksamhet, syrgas och koldioxid i blodet på barn.