"Hunden var det enda jag tänkte på", säger Annelie Malmros efter att hon fick se Dolly kämpa i det kalla vattnet.
Det började som en hundpromenad i mängden för de båda bekanta. Men just den här söndagsmorgonen utvecklades den istället snabbt till ett riktigt drama vid Inre hamnen.
Plötsligt var Dolly försvunnen. Ögonblicket senare såg Annelie Malmros och Dollys husse, en 82-årig man som vill vara anonym, hur tiken kämpade för sitt liv i det strömma och iskalla vattnet.
Nu handlade det om sekunder. Dolly fick inte driva för långt ut, där Strömmen är starkare och till slut skulle vinna över hunden.
Hundens ägare gjorde sig redo att hoppa i och rädda Dolly. Annelie Malmros såg det, tog ett blixtsnabbt beslut och hann i vattnet före. Så här i efter hand var nog det den bästa lösningen, med tanke på hundägarens ålder.
– Hon är min hjälte. Hon räddade min hund. Men hon räddade nog livet på mig också. Det finns alltid en risk att hoppa i kallt vatten när man är så gammal. Jag var på väg ner men hann inte, säger 82-åringen.
Du hade alltså hoppat?
– Ja, det är självklart.
Dolly var inte kopplad när det här inträffade. Att han bär ansvaret över sin hund är 82-åringen mycket väl medveten om.
– Fram till 1 mars får man ha hunden okopplad om man har kontroll över den, men det hade inte jag den här gången, det ska jag erkänna.
Varför inte det?
– Hon brukar alltid stanna på signal. Det här har aldrig hänt förut. Hon brukar aldrig närma sig vatten. Jag har försökt få henne att bada med mig, men det går inte. Jag tror att hon fick vittring på något vid vattnet, sprang dit och halkade sedan ner från bryggan.
Annelie Malmros beskriver sig själv som impulsiv och som en van vinterbadare. För henne var det givet att hoppa i för att rädda Dolly.
– Jag har hoppat bungyjump och fallskärm när jag var 19 år. Nu är jag visserligen 57, men jag kände inte att det här var en stor grej för mig, säger hon på bryggan intill platsen där det hela hände.
Väl i vattnet kom hon snabbt fram till hunden som direkt började att kravla sig fast på henne. Innan Annelie Malmros hoppade i vattnet hann hon se att det fanns en stege i närheten. Hon tog sikte mot den och gjorde sitt bästa för att få med hunden upp på land.
Men Dolly var för tung.
– Jag orkade inte att lyfta upp henne. Så jag sköt på med mitt knä, ett trappsteg i taget så att hon kunde komma upp. Sedan tog husse tag i hennes halsband, berättar hon.
Hade du inte kunnat drunkna den där dagen?
– Min känsla var att strömmen inte var så stark just där jag befann mig. Jag är en god simmare, hundens liv var i fara och det gick före allt annat.
Tror ni att Dolly hade kunnat simma i land på egen hand?
– Inte en chans. Du ser ju hur det ser ut här. Hon hade drunknat. Hon hade inte haft en chans. Det här var mitt ansvar därför är jag så förbannad på mig själv, säger Dollys ägare.
Den norske dunkerströvaren Dolly hade tur i oturen under söndagens promenad.
NT möter de båda hundintresserade personerna några dagar efter dramat. Vattnet i Motala ström rinner vid sidan av oss där vi står. Det är så kallt så att små isfläckar flyter med på turen nedströms.
Den gamle mannens tacksamhet mot Annelie går inte att ta miste på. Han kramar om henne. Han ger henne en puss på båda kinderna.
– Hon är otroligt modig. Jag är oerhört tacksam för att hon räddade livet på min hund. Och kanske även på mig, säger han.