När vi träffar Anna dagen efter rånet syns fortfarande märket efter kniven.
Rånet skedde i Klockaretorpet på onsdagsförmiddagen. Anna, som egentligen heter något annat, berättar att hon gick till bussen – samma väg hon alltid brukar gå – när två yngre män frågade henne om hon hade en cigarett att bjuda på.
– Jag sa "absolut" och gick fram till dem. Sedan gick allt fort, men det kändes som en evighet, säger hon.
Anna visar märket där en av dem tryckt en kniv mot hennes hals. Männen var runt 20 år eller något yngre och Anna säger att hon fick intrycket av att de var narkotikapåverkade.
Eftersom Anna har diabetes har hon en insulinpump. Den sitter fast med en slang i kroppen och en av männen slet bort den i samband med rånet. Hon misstänker att de trodde det var hörlurar när de såg sladden till pumpen.
– Det är något jag behöver eftersom jag väldigt fort blir dålig om jag inte har den. De kunde ta vad de ville, men pumpen skulle jag gärna velat ha kvar, säger Anna.
När männen tagit hennes tillhörigheter sprang de från platsen. Anna sprang också – till en granne som hon visste var hemma och knackade på. Sedan ringde hon 112. Då var klockan 10.57.
Polispatruller på plats i Klockaretorpet efter rånet.
Flera polispatruller skickades till platsen, bland annat hundförare. Enligt Anna dröjde det ungefär en kvart innan de kom. Polisen hittade sedan hennes insulinpump slängd på marken.
– Jag är äcklad över att de tagit mina grejer och hållit fast mig, säger hon.
Runt lunch på fredagen uppger polisen att ingen ännu är gripen misstänkt för rånet mot Anna.
– Här är det intressant med allmänhetens hjälp och observationer. Om någon sett något får de gärna höra av sig till oss, säger Mats Pettersson, presstalesperson vid polisen i region Öst.
Anna berättar att hon aldrig tidigare känt sig rädd i Klockaretorpet.
Anna som har bott i Klockaretorpet i många år säger att hon aldrig känt sig otrygg här. Hon beskriver att de boende i området har bra kontakt med varandra. Nu berättar Anna att hon tycker att det känns obehagligt att passera platsen där rånet skedde.
– Det är något jag får jobba med.
Är du rädd för att möta dem igen?
– I alla fall honom som jag såg tydligt. Men jag får ta det den dagen eftersom man inte kan gå runt och vara otrygg heller. Det förstör för mycket. Man måste komma tillbaka till det normala så fort som möjligt, säger Anna.