Ankorna dominerar hos Kiim

En bär glittrig smoking, en annan balettkjol. Flera liknar vilda djur. Kiim Eriksson delar badrum med 308 ankor, och fler ska de bli.

Foto: Matz Glimhed

Norrköping2016-04-19 10:04

Det började 2005, när Kiim fick en badanka med grönt kamouflagemönster av sin kompis mamma.

– ”Vad ska jag med den till”, tänkte jag först. Men efter nån vecka hittade jag en till och sedan blev det nästan som en mani.

Nu är hela badrummet fullt. Större delen av ankorna är uppsatta på krokar med sugkopp – två på varje kakelplatta. Andra står på handfatet, på tvättmaskinen och eller där det finns plats.

– I början badade jag med dom, 20–30 stycken på en gång. Nu gör jag inte det längre för jag vill inte förstöra dom, säger Kiim.

Lufthålet på undersidan släpper in vatten och får man inte ut allt så finns det risk för mögel.

Kiim vill absolut inte ha flera exakt likadana ankor, och helst inte för många gula eftersom de är så pass vanliga. Storlekarna varierar ordentligt. Den minsta är av mjukare gummi och bara ett par centimeter lång. De största är nästan lika stora som sin levande förlaga. Dem finns det ganska många av: flera svarta med olikfärgade näbbar, en blå med stjärnor, en gul med randig baddräkt, en röd med hjärtan och så vidare.

Några ankor är silverfärgade, andra kan man klämma på så ögonen tränger ut och i botten av badkaret sitter ankformade halkskydd. På en hylla står tio kändis-ankor i sina originalförpackningar. Det är Betty Boop, Elvis Presley, Kiss, Marilyn Monroe och Rosa Pantern. Att de är ankor är inte alldeles uppenbart, men de utskjutande läpparna avslöjar dem.

Kiim letar mycket på nätet efter sånt hon inte har, och kompisar brukar tipsa när de ser nåt kul i en affär. En av favoriterna är en tatuerad och piercad anka med svarta horn. Kiim ser sig själv i den.

– Och så har jag självklart gjort en tatuering med en badanka.

Kiim har ingen särskild relation till ankor i övrigt, men som nioåring vann hon en tävling där hon fick en minut på sig att ta med sig så mycket hon kunde ur en leksaks­affär. Det fanns ett villkor: ett av föremålen skulle vara ett gosedjur.

– Jag minns att jag spanade in en stor anka, men den var för stor så jag fick inte med den ut.

Hon har försökt att gruppera samlingen på väggen – fotbollsankor på ett ställe och polisankor på ett annat. Men det brukar inte gå att hålla den ordningen särskilt länge, för varje gång hon badar ramlar någon ner och en gång i månaden tar hon bort allihop för att kunna städa väggen.

Vad känner du när du tittar på din samling?

– Att jag vill ha ännu fler, men jag vet inte hur jag ska få plats.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om