Den 14 september meddelade kommunen att de stänger Generalsgatans hemtjänst för gott. Då hade brister och missförhållanden uppmärksammats på enheten under flera år. (Det gäller inte äldreboendet med samma namn)
2007 drabbades Annikas mamma av en stroke. Stroken hade förlamat ena kroppshalvan och med åldern behövde hon alltmer hjälp: med mat, städning och mediciner. 2018 såg Annika och hennes familj till att hon fick mer hemtjänst. Det hade fungerat bra tidigare, när hon bodde i ett annat område och hade viss tillsyn.
– Mamma är en samlare. Hon hade mycket saker, det var inte lätt med städning. Men de kom förbi och tittade till henne, berättar Annika.
Men med den nya hemtjänsten blev det problem.
– De som kom med matlådorna ringde på dörren och hon öppnade inte. Hon låg och sov eller hann inte fram. Då lämnade de maten på hemtjänstens kontor och då blev beställningssedeln för nästa veckas matlådor kvar på hennes rum...
Den uteblivna beställningslistan innebar att hennes mamma under många veckor blev utan matlådor. Annika ringde till hemtjänsten och undrade om de inte kunde se till att matleverantören fick listan? Nej, det gick inte. Däremot kunde de följa med till mataffären under den timmes promenad hennes mamma hade rätt till en gång i veckan.
– Men hon handlade allt möjligt. En hel fläskytterfilé, flera kilo pasta... Och hon kan inte tilllaga sån mat själv, så det blev ju bara ståendes i kylen och blev dåligt.
Det luktade i lägenheten. Maten bestod mest av smörgåsar. Men det var inte bara det. Annika upptäckte även att den livsviktiga hjärtmedicinen glömdes bort. Listor var inte signerade och tabletter låg utspridda överallt.
– En gång var jag där när en personal kom och då påminde jag henne om mammas medicin. Men hon sa bara att hon inte fick ge medicin.
Annika ringde. Igen. Och igen. Under det ett och ett halvt år som gick säger hon att hon ringde och pratade med samordnare eller enhetschef om olika problem minst en gång i veckan. Men ingenting blev bättre.
Med tiden blev hennes mamma alltmer förvirrad. Annika tror det beror på det dåliga matintaget, de missade medicinerna och de ständiga urinvägsinfektionerna. Droppen var då Annikas bror gick bort. Annika har svårt att hålla tårarna tillbaka då hon berättar om händelsen. Inför begravningen hade de bestämt med hemtjänsten att mamman skulle få hjälp att ta sig till färdtjänsten som skulle köra henne till hennes sons begravning. Överenskommelsen hade gjorts både muntligen och skriftligen och Annika lämnade även en lapp för säkerhetsskull.
– När det är dags för begravning så står vi uppe vid kyrkan och väntar. Begravningen var klockan två och färdtjänsten skulle vara där kvart över ett. Men klockan blev kvart i två, tio i två... Till slut ringde jag till färdtjänsten och då sa de att det fanns ingen att hämta, så de hade åkt.
Annikas svärsöner fick kasta sig i bilen för att åka och hämta hennes mamma. Tillsammans fick de försöka få ihop rullstol och få med sig henne i bilen till begravningen.
– Och hon var ju så ledsen: "Jag trodde att jag skulle missa hans begravning. Jag trodde inte jag skulle kunna komma ner..." sa hon. Det var fruktansvärt.
Annikas mamma trodde att hon skulle missa sin sons begravning efter att hemtjänsten inte hjälpt henne till färdtjänst. "Det var fruktansvärt", berättar Annika.
Alla i familjen reagerade på att hemtjänsten inte fungerade och efter att hemsjukvården funnit henne liggandes i en nedkissad säng fick hon tillslut plats på ett särskilt boende. Och trots att hon nyligen fått cancer och opererats för detta, är hon nu piggare än på länge.
– Hon kommer ihåg årsdagen för min brors bortgång och frågar om sitt barnbarnsbarn, säger Annika lättat.
Trots att hennes mamma idag mår bra, har Annika dåligt samvete för att hon inte försökte göra mer under tiden med hemtjänsten. Att hon inte anmälde händelserna. När hon läste att enheten läggs ner bestämde hon sig därför för att skriva en insändare.
– Det är inte så att jag ser ner på sån här personal, jag vet att de många gånger har orimliga krav på sig och de gör ett jättejobb. Men just här har man hört från flera att det inte fungerar.
En annan kvinna, som vill vara anonym, berättar om sin äldre bror. En snäll och försynt person, som inte vill vara till besvär. Det ledde till att de insatser han var beviljad, som städning och värmning av mat, många gånger inte blev av.
– De kunde fråga om han hade ätit eller tagit sin medicin. "Ja", svarade han. Men de kontrollerade inte. Så det missades, berättar kvinnan, som vi valt att kalla Gunilla.
"Gunilla" och hennes familj kämpade i månader för att få in hennes bror på ett boende. Efter att en läkare slagit larm fick han tillslut en plats.
Under ungefär ett halvårs tid hamnade hennes bror på sjukhus fyra gånger för flera allvarliga tillstånd. Han fick även sår på benen som lindades. Gunilla berättar att hemtjänsten därmed menade att de inte kunde duscha honom och att detta ledde till att han inte fick duscha på tre månader.
I takt med att brodern blev allt sämre och hemtjänsten inte fungerade, ansökte familjen om plats på ett särskilt boende. De fick avslag, men överklagade till förvaltningsrätten. Även där blev det avslag med motiveringen att hans omvårdnadsbehov kunde tillgodoses med hemtjänst. Men bara en månad senare blev brodern återigen dålig och lades in på sjukhus. Då slog en läkare larm.
– Han fick inte den vård han behövde i hemmet, hemtjänsten såg inte till så att han fick i sig ordentligt med dricka. Han blev yr och ramlade flera gånger. Och doktorn fick reda på att han inte duschat på tre månader, berättar Gunilla.
Efter detta fick hennes bror direkt komma till ett korttidsboende och har nu fått en plats på ett särskilt boende. Där fungerar det bra och han är nu mycket piggare och gladare, säger hon.
Carinas mamma hade Generalsgatans hemtjänst under 2018. Hon behövde hjälp med toalettbesök varannan timme och det var ständigt olika personal, berättar Carina.
– En dag kom jag samtidigt och då gick personalen bara in och tittade i hallen och vände direkt, fastän de skulle ta henne på toaletten varje gång. Då gick jag in till mamma, då låg hon helt utan kläder under täcket.
När en spisvakt skulle installeras märkte Carina att det luktade illa i köket.
– Det luktade något fruktansvärt! Då öppnar jag diskbänksskåpet och då ligger det avföring där. Och hemtjänsten hade gjort två besök den morgonen.
Carinas mamma fick ständigt möta ny personal då hon behövde hjälp med toalettbesök. "En dag kom jag samtidigt och då gick personalen bara in och tittade i hallen och vände direkt."
Hon berättar att hon pratade många gånger med samordnaren om problemen, men att hon aldrig fick tag i någon chef – hon var sjukskriven.
– Och det måste ju finnas en chef som kan ta tag i saker! Någon måste ju ansvara.
Idag är hennes mamma på ett boende där det fungerar bra, men hon reagerar på hur det fick gå till i hemtjänsten.
– Det är så ledsamt. Och jag tänker på de som inte har några anhöriga...