Försvarsadvokaten har suttit vid den åtalade mammans sida under alla förhandlingsdagar i tingsrätten. Han har varit tydlig från start: Mamman har inte skadat eller dödat sin dotter.
Tingsrätten gick på många sätt på försvarets linje – eller snarare emot åklagarens. Kvinnan frikänns från flera av de tyngsta åtalspunkterna.
– Åtalet för mord är inte styrkt någonstans. Det har aldrig funnits någon bevisning som hade kunnat styrka det, någonsin, säger Per Oehme.
Han har läst delar av domen. Precis som Anna Lander beskriver han den som "välskriven" och menar att tingsrätten gjort ett bra jobb när de gått igenom allt som förts fram under huvudförhandlingen – och knutit ihop det för att visa vad som är bevisat och inte. Att hans klient döms för grovt vållande till annans död överraskade honom inte.
Han är också medveten om att domen kan överklagas.
– Om målet hamnar i hovrätten är inte utgången given, på något sätt. Det har hänt konstigare saker förr, så visst. Om det skulle överklagas skulle jag känna en viss oro, men med den bevisning som är finns ingenting som styrker de gärningspåståenden som åklagaren åtalat på. Min bedömning är att om åklagaren skulle få till en ändring måste hon komma med något helt nytt. Och något sådant finns inte. Som jag sade i ett tidigt skede – poliserna som har gjort den här utredningen har vänt på varenda sten. Det finns inget mer att plocka fram, säger han.
I sociala medier togs domen emot med besvikelse hos många ur allmänheten. Ett av våra kommentarsfält fylldes med starka åsikter. Per Oehme lägger ingen vikt vid detta. Han menar att de som vet vad som hände i lägenheten i så fall borde ha kontaktat polisen.
– Tingsrätten skriver att ingen varit där, inga vittnen har varit där. Vi vet inte. Då kan man gissa åt ena eller andra hållet. Tingsrätten gör inga gissningar. Allmänheten sitter och gissar och till slut blir gissningarna en sanning. Det är farligt, säger han.
– Om man lever i en rättsstat, inte i Nordkorea, ska man acceptera det våra domstolar, som vi haft ända sedan vikingatiden, kommer fram till. Och inte gissa på något annat och agera därefter.
Mamman ville ha skyddstillsyn med särskild behandlingsplan i stället för fängelse. Hon är besviken över att frivården inte kunnat hitta en behandling som passar henne. Per Oehme ska tillsammans med sin klient fundera över om denna del av domen ska överklagas.