Normlösa har röstats fram till femte plats i Språktidningens lista över de roligaste ortnamnen i Sverige. Bara några kilometer bort ligger Klockrike, fyra på listan över de vackraste.
– Nej, vad roligt, utropar Gunilla Granström när jag plingar på i Govlösa Backgård, gården precis intill ortsskylten "Normlösa".
Där har hon och maken Mats drivit loppis tills helt nyligen. Nu har de bestämt att övergå till nätförsäljning av återstående lager i sin lada.
– Normlösa är en pärla i Östergötland, säger Mats och tycker inte att det finns något skämsigt med ortsnamnet.
Däremot har det skapat en del skratt när de berättat om var de bor.
Normlösa är en by på en ås på slätten. I kanten på byn gör Svartån en krök. Kyrkan och skolan mitt i byn. I skolan får elever i fyr-femman smita ifrån SO-lektionen om Vikingatiden en liten stund för att berätta om hur det är att bo i den normlösa byn.
– Det är en helt vanlig by, säger Signe Lundqvist och tycker att skolan är så bra för att den är liten och mysig.
Hon och kompisarna är jättestolta över att byn blir känd, och att de blir den första årskullen som får gå kvar i skolan i höst när de ska upp i sexan.
Vad ordet normlös betyder har de koll på. Och att namnet egentligen från början betyder något annat.
– Lösa ska visst betyda äng. Och jag tror att det handlar om orm. Det kanske fanns mycket ormar här förr, säger Isak Lind.
Ännu roligare tyckte Språktidningens läsare att ortnamnen Snålkuk, Frufällan, Stjärtnäs och Aha var, de fyra översta på listan.
Skulle ni hellre vilja bo i Stjärtnäs?
– Neeej, ropar Signe, Isak, Fanny och Samuel i munnen på varandra.
På en väg vid kyrkan kommer Anna Witthammar promenerande med sin hund. Hon är född i prästgården i Normlösa och bor i dag strax intill.
– Normlösa är mitt i och ingenstans, säger hon med glimten i ögat, och berättar en historia från när hon pluggade juridik.
Studenterna fick i uppdrag att beskriva sig själva med ett ord.
– Jag kom inte på något annat utan skrev ner ordet "normlös" på lappen. Läraren tyckte att det var väldigt roligt.
"Norm" kommer från "norr", menar hon och det tror Mats och Gunilla Granström också. Men lösa kan ha med sankmark att göra, menar Mats.
Enligt boken "Svenskt ortnamnslexikon" från Institutet för språk och folkminnen har namnet anor från 1100-talet. "Norme" kan enligt boken vara ett gammalt ord för inbuktning.