I radion hör jag en mogen dam vädja till doktorn att ställa diagnos på hennes käresta. Doktorn hummar, ställer några motfrågor och lyssnar sedan när hon upphäver ett märkligt ljud, helt obeskrivbart i skrift. Sedan kommer beskedet. "Du, det häringa låter som du fått in ett löv i fläkten."
Kärestan är inte någon äkta make, utan en gammal trogen Saab. Damen, som uppenbarligen inte har minsta pejl på hur man ens får upp motorhuven, ordineras ett besök på närmsta mack eller verkstad för att få assistans.
Man kan tycka vad man vill om Bosse Bildoktorn som också kan läsas i tidningar och emellanåt beses i tv. Men bland alla de "fråga-experten-avdelningar" som alla medier kryllar av, är Bildoktorn via radio avgjort en av de mer underhållande. Just för att folk ringer och tar till alla tänkbara knep för att beskriva de fel och trasigheter som deras fordon drabbats av. Man hör allt från pålästa bilmekaniker till noviser förtvivlat berätta och ljudmässigt beskriva generatorer, bromstrummor och startmotorer.
Det är skitkul! Och emellanåt lite pinsamt att folk bjussar på sig själva intill löjets gräns. Sådant skulle jag aldrig utsätta mig för, brukar jag tänka.
Och döm om min förvåning när jag i helgen kom på mig med att vid middagsbordet - inför gäster - gladeligen försöka beskriva en vibrerande vindruta. Uppvisningen bjöd också på en kroppslig illustration om hur det gick till när undertecknad från passagerarplats låg halvvägs uppe på instrumentbrädan där det märkliga vibrerandet skulle lokaliseras.
Nu var det ju bara syster, en skock ungar och svåger som var på middagsbesök. Men eftersom svåger är hela släktens bilmekaniker och ständigt efterfrågad, gällde det att snabbt fånga hans intresse för en rekommendation.
Vindrutan blir ett fall för glasmästeriet. Men just nu övar jag hårt på att härma Clions fläktrem för att få ett nytt råd och en eventuell insats. Jag tror jag drar den per telefon och skänker en tacksamhetens tanke till att ha en alldeles egen bildoktor och slippa gå omvägen via radio ...