När Audi A8 introducerades första gången sommaren 1994 så var den bärare av all den nya teknik som den tyska bilbyggaren i sin reklam påstod vara nyckeln till framgång, och till försprång.
Då var det bilens skal som väckte störst uppmärksamhet. Hela karossen var nämligen gjord i aluminium. Men när det nu är dags för en ny version av A8 så är det, bortsett från den nya dominanta grillen, snarare det som är under skalet som är mest intressant. Särskilt då det som sitter under huven: två V6-motorer sammanbyggda till en W12:a.
Inte mer plats
Den här motorn har alltså inte två cylinderrader med sex kolvar i varje, som en konventionell V12:a, utan fyra rader med tre kolvar i varje.
Men motorkonstruktörerna har lyckats packa kolvar, vevstakar, ventiler och kamaxlar så tätt att tolv cylindrar inte tar mer plats än åtta. Kolvarna arbetar i princip omlott.
W12-motorn kräver därmed inte mer utrymme än en vanlig V8:a, vilket var en förutsättning för att man skulle kunna klämma in den nödvändiga tekniken till fyrhjulsdrivningssystemet. För Audi A8 W12 har givetvis tilläggsbeteckningen Quattro.
Nu är inte W12-konstruktionen helt ny. Den fanns som tillval också i en tidigare upplaga av Audi A8 och den finns dessutom i VW:s flaggskepp Phaeton. Men nu har motorn vässats ytterligare så att den ger både mer effekt (450 hk i stället för 420) och mer kraft (580 Nm i stället för 550). Fabriken uppger att den också drar något mindre bränsle.
Klart är i alla fall att den långa versionen av Audi A8 lite överraskande drar mindre bensin än den mindre och lättare standardmodellen. Men det förklaras av att den större vagnen har en mer limousinbetonad slutväxel. Därmed blir den också några tiondels sekunder slöare i accelerationen. Men kan fortfarande ge en Porsche Carrera en tämligen jämn match. Aluminiumkonstruktionen gör ju den här kolossen jämförelsevis lätt och varje hästkraft behöver bara släpa på 4,4 kg. Nämnda Porsche får kämpa med 4,8 kg/hk. Det säljs faktiskt fler långa än korta Audi A8 och just till de oljeproducerande länderna säljs nästan bara L-versionen. För en sån här vagn ska förstås avnjutas i baksätet, med fotpall, tv, video, barskåp, ryggstöd med massage och sittdyna med ventilation.
Dröm på Autobahn
Men visst, det är en rätt kul bil att ratta också, även om långlimpan är lite utrymmeskrävande i stadstrafik. Men på Autobahn är den en dröm och i det närmaste ljudlös. Luftfjädringen gör att man nästan svävar fram och motorn ger massor av kraft för att man med lätthet ska kunna hålla undan i snabbfilen.
En knapp miljon kronor för den korta och en dryg miljon kronor för den långa är mycket pengar. Men den som köper ett sånt här ekipage nöjer sig förstås inte med standardutrustningen, hur generös den än är med exempelvis läderklädsel och träpaneler. I merutrustningslistan finns grejer för 250 000 kronor. Då har den svenske importören ändå inte hunnit räkna på vad komfortbaksätet med massage, tv, video och barskåp skulle kosta. För det måste man ju bara ha.