Opps! Vinter? Så stod vi där igen, fullständigt överraskade av att det trillar ned snö och blir halt. Det borde inte komma som en chock, det händer ju varje år. Förr eller senare.
Att trädgårdsmöblerna inte hann in eller att ett gäng skrumpna tomater glömts kvar på några vissna plantor kan jag stå ut med. Men jag avskyr att bli överrumplad utan att ha fått på vinterdäcken. Redan första snödagen förra veckan uppstod skiljaktigheter mellan mig och bilen. Jag ville in på gården hemma, det ville inte bilen. Med två centimeters marginal stoppade ekipaget utan att rasera fastighetens brevlåda.
Samma eftermiddag bytte jag till dubbdäck hos vår lokala gummiverkstad. Detta trots att en kvinnlig bekant hävdar att jag därmed gör jämställdheten en björntjänst. Hon bökar som en galning, fryser, svär och ryter åt familjen varje gång hon ska byta till vinterhjul på sin bil. När det väl är utfört anser hon sig ha gjort sitt på "kvinnor-kan-fronten" för ett helt år och vägrar utgöra tyngre göromål.
Själv betraktar jag mina däckbyten som en god gärning för det lokala näringslivet och definitivt en insats för trafiksäkerheten. Visserligen är jag en ganska våghalsig typ som gillar fart och som gärna testar allehanda fordon i vilken terräng som helst. Bara det inte är halt. Försöker alltid förutse lurig halka och anpassar snällt hastigheten vintertid för att slippa känslan av att slira runt som en tvål i ett badkar.
Maken däremot....han är en from typ i ordets alla bemärkelser, men det finns tillfällen när hornen växer på honom. Vid åsynen av minsta isfläck blir det plattan i mattan och lurig blick. Ju mer det sladdar och svänger, desto roligare har han. Och faktiskt känner jag ett antal sådana exemplar. Alla män. Kan det vara något genetiskt?
Jag är inte dummare än att jag begriper att övning ger färdighet. Storstilade grabbar som jazzar med sina fordon demonstrerar en kontroll de möjligtvis övat upp just genom att ständigt testa gränserna. Fast den gång det går åt fanders vill jag helst inte vara i närheten. Lek gärna, men inte där vi är fler på vägen.