Bilen slukar asfalt i högt tempo. Mil efter mil sträcker motorvägen ut sig, rak och bred. Framåt, framåt! Var är vi, egentligen? Utan landmärken förvandlas E4 norrut - liksom söderut - från Östergötland till ett diffust ingenmansland. I trakterna av Jönåker har jag som vanligt sedan länge tappat bort mig. När geografin förlorat all betydelse är det viktiga att komma fram - fort, fort!
Praktiskt, javisst. Att köra bil är ofta ett oroligt sneglande på klockan. Men minnesvärda upplevelser, dem hittar man inte här.
Nej, det är på den lilla vägen, i ett mänskligare tempo, som livet är värt att levas. Gärna till musik. Det finns en melodi, som med blixtens hastighet förflyttar mig till den slingrande kaliforniska kustvägen, längs Stilla havet från Los Angeles mot San Francisco. Vinden, bränningarna, uttrarna. Jag minns omedelbart känslan, exakt.
Över huvud taget har jag många goda bilåkarminnen. Som när vi för några år sedan körde tvärs över USA, från väst till öst. Det var fantastiskt. Från känslan av filmkuliss i öknen, via Las Vegas och Grand Canyon ut på de oändliga boskapsbetena i Texas. Hålorna, motellen, den surrealistiskt spikraka vägen som efter nästa höjd fortsätter och fortsätter likadant. I landet byggt för bilar är det lätt att resa. Och plötsligt har slätten bytts mot gröna kullar, dalgångar, mjuka lövskogar. Och alltför snart, Atlantstranden.
Men måste man åka till andra sidan jorden för att njuta av resan? Nä, absolut inte. Minst en gång i veckan, året runt, åker vi den slingriga vägen över Bestorp mellan Brokind och Ekholmen, bara för att det är så skönt. Oavsett om luften är hög och klar eller höstdimman lagt sig som en grå filt. I dimman kan man meditera över livet, det behövs också ibland.
Det är i de mjuka svängarna som själen får vila. En av de bästa vägkartorna är Svenska Ducatiklubbens "Utmärkta vägar" som avslöjar södra Sveriges bästa kurvor och sevärda omgivningar. Prova den röda (=roliga) vägen längs Åsunden mellan Kisa och Horn. Eller sväng in på väg 134 mot Åtvidaberg, eller prova Mantorp-Normlösa-Fornåsa-Borensberg. Eller . . . både slätten och trakterna mellan Linköping och Åtvidaberg vimlar av röda vägar.
Kanske skulle vi starta tidigt? Se morgonen gry på en väg som inte är bara är gjord för transport. Ja, det gör vi. Redan i morgon.