(Nu vill jag prata allvar med dig. Just det, det är dig jag menar, du som cyklar året runt till jobb, skola eller fritid.)
Linköping lägger stor möda och mycket pengar på att skapa säkra miljöer för cyklande och gående. Och lagstiftarna har samma målsättning: "zebralagen", som infördes för ett par år sedan, ger företräde på övergångsställen för dem som är mest oskyddade. Ändå händer många olyckor och farliga incidenter varje dag.
(Ja, jag vet att vintern har nått sin kulmen, men det är fortfarande mörkt på morgnar och kvällar. Och varje dag skrämmer du livet ur mig!)
Linköping blev utsett till "Årets cykelstad" 2002 och arbetar intensivt på att få ännu fler människor att börja cykla. Redan finns mer än 40 mil cykelväg i kommunen och mer planeras. Men naturligtvis kan inte alla cykla enbart på säkra cykelbanor hela tiden.
(Min fråga till dig är: Varför ska det vara så svårt att tända cykellyset? Även om du själv ser bra i mörkret betyder inte det att alla andra ser dig. Eller tror du att du blir självlysande på cykeln?)
Jag bor i Linköping och är ofta bilist. Jag kör så försiktigt jag kan, jag har full syn och hörsel, men skräms ändå dagligen av snabbt uppdykande skuggor i mörkret. En del verkar tro att inget ont kan hända. Som den unga tjej som, utan att se åt vare sig höger eller vänster, trampade rakt över Vasavägen vid Abiskorondellen häromveckan. Bara genom att panikbromsa undvek jag att köra på henne.
(Men, hallå, jag ser att du är vuxen och borde veta bättre. Värst är om du har cykelhjälm på - och ändå lyset släckt! Vad hjälper hjälm om jag inte ens ser dig?)
Jag vet att jag som bilist ska vara beredd på vad som helst. Jag vet att hänsyn är nyckelordet i alla lägen. Men visst borde samma sak gälla alla trafikanter? Visst borde alla stanna för rött ljus, följa högerregeln och låta bli att skrämma andra? Inte som de tre grabbarna på moped, som jag mötte vid Berga skola i höstas. Alla tre utan lyse, på vägbanan. Körde garanterat trimmat, för det gick fort. Jag fattade inte vad som hände, förrän de passerat. Då blev jag riktigt rädd.
Eller som nu i veckan, på smal villagata med parkerade bilar på min sida. När jag stannade för att släppa fram en mötande bil blev jag omkörd av mörklagd cyklist. Hål i huvet, eller vad kan man säga?
Såvitt jag vet gäller fortfarande detta: bilar är hårda, cyklister är mjuka.
(Jag undrar bara en sak: Skulle du köra bil med lyset släckt?)