En halvtrappa ner inne på restaurang Främmat i centrala Stockholm sitter Jacob Davidsson, köksmästare på Omaka, Kalle Nilsson och Jonas Helgesson, de två sistnämnda ägare till Främmat, och resonerar hur det kommer sig att det i dag finns fem kockar som tillhör Sveriges matlagningselit som kommer från Motala, en stad där restaurang- och gå ut och äta traditionen inte är så stark, en bild som Lena Bengtsson Olsson, ombudsman på Hotell och restaurangfacket i Östergötland, delar.
– Jag får ju höra av krögarna att oftast är det mycket folk ute kring löningshelgerna men under veckorna är det oftast bara några få sällskap, säger hon.
Kalle Nilsson berättar att han upplever det som om Motalabor kanske väljer att lägga pengar på annat än att gå ut på restaurang.
– En sak som jag upplever med Motala är att folk har det helt okej ställt, jag tror inte att gemene man har det bättre ställt i Stockholm än i Motala utan det är nog ungefär samma. Men Motalabor lägger pengarna på annat istället, det känns som om att man har kultur av att kanske köpa en ny bil istället för att lägga pengar på krogen exempelvis, säger Kalle Nilsson.
På en dryg 10-årsperiod har Motala fått fram flera kockar som gjort sig ett namn i en bransch med stenhård konkurrens
När vi talar med dem så kommer alla fyra in ganska snabbt på att de har ett inre driv, en nyfikenhet och en oräddhet som gjort att de lyckades ta sig fram i kockvärlden.
– Jag hade min praktik när jag gick i tvåan på restaurang Lux i Stockholm när de hade en stjärna (i Michelinguiden reds anm). Det var där jag fastnade. Min första dag satte de mig i skiten. Vi skulle laga pilgrimsmussla och då hade jag aldrig sett en innan. Det var ju wow, då var man ju fast, säger Jacob Davidsson.
Men vad var det som gjorde att du kände wow?
– Man lär sig något nytt, det är spännande, en utmaning och det älskar man ju.
Martin Sträng, som tidigare arbetar under kändiskocken Niklas Ekstedt men är idag på restaurang Einer i Oslo, beskriver hur han som tonåring var otroligt intresserad av restaurang- och matvärlden.
– Jag vet när jag började på Hotell- och restaurangprogrammet läste jag så jäkla många kokböcker och hade stenkoll på vad som hände i branschen. Det är klart att man fortfarande har ett intresse men det ser annorlunda ut i dag. Nu lagar man ju inte mat längre för att vara bäst utan för att det är kul, säger han när vi talar över telefon.
I Vadstena ser restaurangutbudet lite annorlunda ut jämfört med Motala. Det har också gjort att Vadstena haft en större betydelse för flera av kockarna än vad Motala hade under deras tidiga år i karriären.
Martin började inne i Vadstena när han bara var i tonåren efter att hans styvpappa fixat ett jobb åt honom.
– Jag började som diskare på Valvet. Man såg in i köket och tittade på kockarna och tyckte att det verkade kul. Jag var intresserad av mat men när jag såg kockarna blev man ännu mer intresserad. Den staden har varit viktig. Man lärde sig otroligt mycket när man arbetade på riktigt exempelvis tempot, säger han.
Kalle Nilsson arbetade också inne i Vadstena, det var där inne som han träffade Joakim Almqvist, ytterligare en toppkock från Motala. De två skulle sedermera grunda restaurangen Punk Royale och driva den tillsammans under några år innan de gick skilda vägar. Även Jonas Helgesson har gjort en vända i heliga Birgittas stad.
– Det restaurangutbudet som funnits i Vadstena har ändå betytt mycket. Jag tror att om vi som sitter här hade haft vår praktik på en restaurang i Motala tror jag inte att någon av oss hade varit där vi är i dag, säger Kalle Nilsson.
En av förklaringarna till att kockarna kommit fram nu kan vara mat-tv som slog igenom när de var i tonåren.
– Det måste ju ha att göra med tv, alla program kom då. Man kommer ihåg Niklas Mat och några andra. De refererade ju till restauranger så det har nog också påverkat oss att man tyckte det verkade spännande, säger Jonas och får medhåll.
Ingen av kockarna har vuxit upp med att gå på restaurang och äta ute. Snarare tvärtom.
– Det var ju lyx om det blev pizza från Napoli på fredagskvällar eller på söndagar om morsan hade vunnit en smörgåstårta nere på hockeyn, det var ju drömmen, säger Jacob och de andra instämmer.
Däremot är de uppvuxna med bra mat i hemmet. Jonas berättar hur han brukade stå med mormor och hälla kryddor i vatten när han bara var en liten pojke. Jacob hyllar både sin mammas och sin mormors matlagning – detsamma gör Martin.
– Det var söndagsmiddagar, raggmunk eller kanske en stek som hade tagit lite tid att laga. Det var mycket kärlek i maten, säger Jonas om sin uppväxt.
Martin, Kalle och Jonas studerade Hotell- och restaurangprogrammet på Carlsund, Jacob gick inne i Mjölby på Dackeskolan. Skolornas betydelse är viktig och då framför allt praktiken. Gemensamt för alla fyra är att man tittade bort från Östergötland.
– Det lockade ju att man hade hela världen som sin arbetsplats och att det var kreativt. Jag hade inget läshuvud så för mig fanns det inte något alternativ utan det var bara Hotell- och restaurangprogrammet, säger Jonas.
– Nu har de ju lagt ner Hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet i Motala men jag tror också att hade inte det funnits så är det inte säkert att jag blivit kock. Det var ändå en viktig del att det fanns. Jag tycker att det är jäkligt synd att det är nedlagt, säger Kalle.
När kockarna diskuterar Motalas restaurangframtid tror de allihop att det finns goda möjligheter och utrymme för en restaurang med något högre prisbild och lite annan mat än vad som finns i dag.
Jonas, Jacob och Kalle kommer in på att det ska byggas lägenheter ovanpå Gallerian, att Södra stranden byggs, att försäljningen av lägenheter går bra och att det finns en positiv vind i staden - något som kroglivet skulle kunna dra nytta av. De menar att det bara handlar om att hitta någon som vill driva en krog och satsa lite kan det nog fungera.
Även Martin är inne på samma sak men tror att det först kanske blir några tyngre år innan det vänder.
– Jag tror nog att det går att få snurr på en restaurang, det får kanske vara lite högre prisklass men inte svindyrt och sedan bör man vara beredd på några jobbiga år med förlust för att arbeta in sig men därefter tror jag nog att det skulle gå.