Amalia Ebbesson, Olivia Pettersson, Mina Isaksson och Zandra Svärd Meijer.
Det pågår en revolution på Östgötaslätten: På familjeföretagen inom den gröna näringen börjar allt fler döttrar engagera sig.
Därför befinner vi oss idag i Rosteriet Vadstenas lokaler på Ladugård 206, utanför Vadstena. Här har några av döttrarna samlats: Zandra Svärd Meijer, 26, Adolfsnäs Handelsträdgård; Olivia Pettersson, 29, Skedevi Gård; Amalia Ebbesson, 23, Rykets Gård; och Mina Isaksson, 22, Rosteriet Vadstena.
Var kommer det här engagemanget från?
– Om jag tittar på min pappa är han den lyckligaste personen jag vet. Han klagar aldrig, han kräver i princip inget, han har inget behov av att köpa saker, han är inte stressad. Han är bara glad över att få gå upp på morgonen och äta sin fil och flingor och gå ut i växthusen. Det gör det här valet väldigt lätt för mig. Så vill jag också leva, säger Zandra Svärd Meijer.
Zandra bestämde sig för tre år sedan. Hon bodde då i Stockholm, hade ofta ångest över sitt jobb som account manager på ett it-företag och beslutade sig en dag för att det inte var värt det. Hon gick till sin chef på Sveavägen och sa att hon tänkte säga upp sig och flytta hem. Dagen därpå gick flyttlasset hem till Östergötland, med en vision om att hjälpa till att driva Adolfsnäs tillsammans med sin pappa.
– Och nu ska jag ingenstans, säger Zandra övertygande.
Zandra Svärd Meijer, Adolfsnäs Handelsträdgård
Idag jobbar hon sju dagar i veckan, med varierande inkomst, men verkar ändå vara i harmoni.
– Det är ju inte pengar eller ledighet som driver en när man gör det här, säger Zandra.
Hon fortsätter:
– Det jag känner när jag är hemma på gården är något jag inte riktigt kan förklara. Något som jag tror att många kanske letar efter.
Meningsfullhet?
– Ja... kanske. Eller. Det är mer... Man kan liksom hålla alla våra frön i två händer, som vi sedan sätter. Efter tre månader har det fyllt 5500 kvadratmeter. Och man kan plocka flera ton gurka, flera hundra kilo tomater och drösvis med bär.
De andra verkar förstå precis vad hon menar.
– Man lever nära naturen och solen. Det är nog det, tror jag, lägger Zandra till.
Mina Isaksson växte upp med familjens rosteri. Hon och hennes syster följde med när kaffevagnen åkte runt på festivaler och marknader över hela Sverige. Mina lärde sig barista-hantverket och tyckte det var riktigt kul.
"Det är roligt att bygga upp någonting eget. Och här hemma dessutom, i Vadstena, där jag kommer ifrån" säger Mina.
När hon blev äldre tröttnade hon. Under några år på gymnasiet ville hon inte ha med företaget att göra alls. Men 2019, när Mina var 19 år, vände det igen.
Ett blixtnedslag hade gjort att ena änden av Ladugård 206, där Mina jobbade som servitris, stod tom. Staffan, som driver Ladugården, frågade Mina om inte rosteriet ville flytta in. Mina kände ett nytt engagemang väckas till liv. Inte bara övertalade hon sina föräldrar att flytta in i lokalen, hon bestämde sig också för att gå med som delägare i företaget.
Idag är hon med och driver rosteriet på heltid. Hon har även byggt upp och ansvarar för butiken och serveringen i Ladugården.
– Det här är liksom mitt, säger hon stolt och pekar runt i lokalen där vi sitter, bort mot den dovt upplysta bardisken och hyllorna med uppradade burkar och förpackningar med Vadstenaproducerat “Slättakaffe”.
– Det är roligt att bygga upp någonting eget. Och här hemma dessutom, i Vadstena, där jag kommer ifrån, säger Mina.
Även Amalia och Olivia har återvänt till sina familjegårdar efter några år med andra jobb.
– För min del handlar det nog om att jag åldrats och mognat och insett vad som är viktigt i livet, säger Olivia.
"För min del handlar det nog om att jag åldrats och mognat och insett vad som är viktigt i livet", säger Olivia Pettersson, som sa upp sig från tjänsten som sjuksköterska för att kunna jobba i familjeföretaget på Skedevi gård.
Olivia arbetade som sjuksköterska. Hon hade velat börja jobba med familjens bär- och spannmålsodlingar i Skedevi i flera år, men inte vågat på grund av branschens osäkerhet. När hemester-trenden sköljde in över slätten, våren 2020, blev situationen annorlunda. Plötsligt fylldes gården av besökare från hela landet. Familjen öppnade gårdsbutik och servering, gästerna bjöds in för självplockning bland bärodlingarna och företaget fick ett uppsving.
I januari 2021, efter ett år med ovanligt hög omsättning, sa Olivia upp sig från sin tjänst på US i Linköping för att satsa fullt ut på lantbrukar-livet.
Även Amalias familj, på Rykets får- och mejerigård, märkte av den nya vågen av besökare. Förutom en ny servering har gården också - som en av två aktörer i Sverige - börjat tillverka sin egen glass av fårmjölk.
Amalia Ebbesson, Rykets Gård
Nysatsningen har givit Amalia en egen väg in i företaget. Ett företag som hon och hennes systrar, om de vill, är femte generationen - första generationen kvinnor - att ta över. Amalia är inte helt säker på att det är vad hon vill, men hon har bestämt sig för att lära sig verksamheten för att försäkra sig om att företaget hamnar i goda händer i framtiden.
– Det är det jag drivs av just nu - att jag så gärna vill att företaget ska finnas kvar, säger Amalia.
Döttrarna känner varandra. När vi sitter och pratar runt bordet glider intervjun inte sällan över i en ren inspirationsträff dem emellan. De kommer in på vad de ska göra tillsammans i framtiden. Mina vill börja sälja Rykets glass i sin servering. Amalia gillar idén. Jag förstår att de alla jobbar nära varandra.
Mina Isaksson och Amalia Ebbesson är båda med och driver sina respektive familjeföretag.
Det tar oss till nästa del av reportaget. För den här revolutionen handlar inte bara om att det är fler kvinnor i familjeföretagen. Döttrarnas sätt att driva företagen håller också på att förnya den gröna näringen runt Vadstena och Motala i grunden.
Hur då?
Jo, det började för flera år sedan med att Mina hjälpte till på Adolfsnäs när de behövde förstärkning. På samma sätt hjälpte Zandra till på Rosteriet. Snart började de handla varandras produkter - Rosteriet köpte blommor av Adolfsnäs och Adolfsnäs började sälja Rosteriets kaffe i sin servering.
Mina Isaksson, Rosteriet Vadstena
Det senaste året har även Olivia och Amalia anslutit sig till gemenskapen. Ett nätverk har vuxit fram.
Nu köper både Ryket och Adolfsnäs bär från Skedevi - i Ryket används det till glass och i Adolfsnäs blir det sylt. I gårdarnas butiker säljs grönsaker från Adolfsnäs och i serveringarna finns kaffe från Rosteriet.
Amalia Ebbesson, 23, är en av systrarna i den femte generationen på Rykets Gård, utanför Ödeshög.
Förutom att byta produkter arrangerar döttrarna jippon på varandras gårdar (till ljudet av live-musik kan gästerna gå runt bland stånden och handla grönsaker, bär och spannmål medan de dricker närproducerad espresso från Rosteriets kaffevagn), de lyfter varandra i sociala medier och tipsar kunderna om den andres verksamhet.
– Jag upplever... Om man tittar på andra branscher och generationer, kan det lysa igenom ett uns av missunnsamhet. "De ska inte tjäna pengar på våra produkter", säger Olivia.
– Och den tanken har jag aldrig tänkt när vi handlat med varandra, lägger hon till.
Olivia Pettersson på Skedevi Gård
De andra känner igen sig.
– Att ni inte skulle kunna tjäna pengar på våra jordgubbar? Så hoppas jag inte ni tänker heller, säger Olivia.
– Vi vill ju hjälpa varandra. För att det är lönsamt och roligt, men också för att man vill att de andra ska finnas kvar, säger Mina.
Att jobba nära varandra tror de också kan få en fack-liknande effekt.
– Jag och pappa har haft långa diskussioner om värdet av våra produkter, vad kunden är villig att ge för dem. Och där tycker jag det finns en styrka i att vara flera, så man kan bolla med varandra och stå på sig tillsammans, säger Zandra.
Olivia håller med:
– För några år sedan hade jag jättesvårt att ta betalt. Jag prutade innan kunden ens hade frågat. Men nu kan jag göra det på ett annat sätt, och det är nog mycket tack vare att jag vet att vi är fler som vill åt samma håll.
På gårdar som fram till nyligen varit solitära maskinerier, isolerade från varandra - “var man sköter sitt” - har ett nytt kooperativt företagande uppstått.
Zandra Svärd Meijer, Adolfsnäs Handelsträdgård
Nu är planen att utveckla gårdarna med ännu mer fokus på upplevelse. På Adolfsnäs vill Zandra till exempel kunna erbjuda kurser där både barn och föräldrar kan lära sig mer om trädgårdsarbete.
– Vi vill sprida glädje och inspiration. Vi vill vara en oas dit människor kommer för att må bra, säger Zandra.
Och genom att fortsätta utveckla samarbetet - att med hjälp av de andra gårdarnas produkter och närhet, göra sin egen gård mer attraktiv - hoppas döttrarna kunna hålla det ökade flödet av besökare uppe.
De hoppas också kunna inspirera andra unga som brinner för den gröna näringen och vill göra sin grej. Att det - trots att den enda garantin är hårt slit, få lediga timmar och varierad lönsamhet - är värt det, om man verkligen vill.
– Det vi gör handlar om att få upp ett intresse och bilda opinion och våga stå upp för det vi gör. Ju fler som hänger på desto mer nytta kommer vi alla ha av det, säger Olivia.