Den som vet att berätta detta om Equmeniakyrkan i Motala är Hans-Åke Johansson. Han är medlem i församlingen sedan december 1965 och han är än i dag i allra högsta grad verksam. Han har varit tonårsledare, församlingskassör och ordförande i församlingen.
– På hela den här tiden är det bara ett enda år jag inte haft någon speciell funktion inom församlingen. När jag avgick som kassör fick jag ett sabbatsår.
På senare tid så har planer kommit på att bygga en ny kyrka i Varamon och att Motala Equmeniakyrka i så fall skulle flytta hela verksamheten dit. Kyrkobyggnaden i stan skulle då säljas.
– Den 12 november i år, kommer beslut att tas om att ansöka om byggnadslov, säger Hans-Åke Johansson och han fortsätter:
– Det är inte ett beslut hugget i sten men det är ändå en viljeinriktning.
Hans-Åke berättar att församlingen hade sitt ursprung i Björka. Rörelsen startades som en protest mot konventikelplakatet, som var en svensk förordning från den 12 januari 1726 som förbjöd konventiklar (bönemöten i hemmen, med undantag för familjeandakter).
– En reaktion mot svenska kyrkans monopol på hur bibeln skulle uttolkas.
1855 grundades församlingen och den första tiden samlades man i hemmen. 1862 byggdes ett litet bönhus i Björkatrakten och några år senare uppförde man Karlslunds skola och den gjorde tjänst som kombinerad skola och bönhus. Man hade en lärare anställd som även fungerade som pastor.
Församlingen växte med tiden och framme vid 1874 byggde man Runhällskyrkan, på kanalbanken nära Platens grav. Där var man kvar till 1891 då man invigde det man kallade för Salemkapellet.
– Jag är inte helt säker på var det låg men jag har forskat lite och fått fram att det låg vid brofästet till nuvarande Kanalbron, på genomfarten.
Med en hela tiden växande verksamhet insåg Missionsförsamlingen på 1920-talet att man behövde en större lokal. Det blev en hel del turer fram och tillbaka innan man kom fram till att bygga på ett par tomter som man fått som förslag från Motala stad. Beslutet att bygga kom i november 1923.
– Då engagerades en professor Erik Lallerstedt - jo, farfar till krögaren med samma namn - som var en ansedd arkitekt på den tiden. Första förslaget som han ritade tyckte församlingens styrelse var för dyrt varför han ritade ett nytt.
Till saken hör att när man byggde ut kyrkan 1984 så gjordes den tillbyggnad på norra sidan som Lallerstedts förlag innehöll från början. Det var för att få upp köket och toaletterna från källaren till gatuplanet.
Det är den första missionskyrkan i landet och den första svenska frikyrkan över huvud taget, som byggts i den stil som efterliknar Svenska kyrkans stil, det vill säga med ett högt valv i kyrksalen.
Man har i princip inte gjort något åt byggnaden sedan tillbyggnaden 1984. På sportlovet 1975 hade man en brand över koret. Den upptäckten emellertid tidigt och kunde begränsas och man återställde därefter lokalen i ursprungligt skick.