Som god man är det Rut Edmans uppgift att se till att huvudmännens pengar räcker till allt från fakturor till privata medel. Ofta handlar det om fattigpensionärer. Det är ett uppdrag som Rut Edman haft de senaste nio åren.
– Det fungerade bra i början, men sämre har det blivit. Nu är det långt ifrån bra. Sättet som Överförmyndaren behandlar oss gode män på är märkligt, menar Edman.
Hon menar att situationen är problematiskt både för henne som god man och för huvudmännen. Tidigare har kommunen stått för delar av gode mannens arvode, men så är inte längre fallet. Detta innebär att hela kostnaden, ungefär 10 000 kronor per år, faller på huvudmannen.
– En av mina huvudmän har låg pension och saknar insikt i sin ekonomi. För en fattig person är 10 000 kronor mycket pengar och det är upprörande att människor behandlas så, säger Rut Edman.
För Edman innebär detta att hon ibland inte får ut något arvode. De gånger hon klagat till kommunen anser hon sig ha blivit dåligt bemött.
– Jag har blivit tillsagd att jag har ett frivilligt uppdrag och att jag är välkommen att begära entledigande. När jag svarade att jag inte vill så skickades det ändå ut en uppsägning för underskrift. Det tyckte jag var riktigt oförskämt, på gränsen till mobbning.
Arvodets storlek i sig är också objekt för problematiken. Sedan 2014 har beloppet sjunkit varje år utan vare sig förvarning eller förklaring, uppger Edman.
– Vi gode män får aldrig reda på något men förväntas vara idiotiskt snälla och ställa upp ändå. Vilken annan anställd skulle acceptera att få sin lön sänkt utan att motivering ges?
Ändå behåller du ditt uppdrag. Vad beror det på?
– Det har jag ofta undrat själv. Egentligen borde vi gode män säga upp oss allihopa. Jag vill absolut ha en ändring som gynnar främst huvudman men också gode man. För det är absolut inte bra som det är nu.
Tidningen har sökt Motala God Man och Förvaltarförening, men föreningen har avböjt att kommentera i dagsläget.