Det är en finalturné på övertid som Vikingarna är ute på. För de skulle egentligen ha klivit upp på scenen och rivit av Leende guldbruna ögon för sista gången i Kalmar den 7:e december.
Det var i alla fall planen när de bestämt sig för att göra en allra sista turné tillsammans.
– Av olika skäl och en pandemi som ställde till det blev det inte så. Vi tänkte väl att pandemin skulle sätta stopp för det helt. Men arrangörerna ville inte ställa in, bara flytta fram dem, säger Christer Sjögren.
Så när Vikingarna kliver upp på scenen i Lokverkstan har de ännu ett tiotal spelningar kvar innan det är slut. För andra gången i bandets historia.
– Allt har ett slut. Det måste vi inse. Vi slutade 2004 egentligen. Då blev det en paus på tolv år och jag trodde aldrig någonsin att bandet skulle starta upp igen, Vi fick förfrågningar då och då men de sa vi nej till. Men så blev vi tillfrågade att vara med i ett Tv-program, Sista dansen, tror jag det hette, säger Christer Sjögren.
Den förfrågan tackade de ja till med tanken att de bara skulle göra ett framträdande för programmet. Men när bandet samlades och började lira sina gamla låtar hände något.
– Då kom kicken tillbaka. Vi tyckte låtarna var bättre, de hade legat i träda i ett antal år. Men när vi började spela dem blev det lite nytt och man förstod varför det blev stort och omtyckt. De satt kvar i skallen och vi tyckte det var kul att umgås igen och på den vägen är det. Vi fick en ny chans och kände lusten och glädjen igen, säger Sjögren.
Nu var det inte bara bandmedlemmarna som var glada att vara tillsammans igen. Även publiken har uppskattat att återigen få se Vikingarna stå på scen.
– Folk är med oss, de trodde väl aldrig de skulle få se oss igen. Jag tror det är det här att det är mer kult över bandet nu än när vi var aktiva.
Hade du förväntat dig att så många ungdomar kommer på spelningarna?
– Det har varit väldigt överraskande, för det hade jag aldrig trott. Jag började i Vikingarna när jag var 28 år och då var åldern på publiken därifrån och uppåt. Sen följde deras ålder med i samma takt som vi blev äldre. Men nu kommer det 20-åringar också och de kommer fram efteråt och vill ha autografer. Ibland till sig själva och ibland till mamma eller mormor. Det är otroligt roligt, säger Sjörgren.
Han fortsätter:
– Jag brukar fråga hur det kommer sig att de går och lyssnar på Vikingarna. Jag har växt upp med er kan de säga. Mamma eller mormor hade alla skivorna och de hade en massa kassetter i bilen som de jämt spelade när de var ute och åkte. Så de har hört allting. Då blir man lite stolt. Man kan känna musikens oerhörda betydelse för människan. Den ger avtryck och positiva spår. Det är himla roligt och gör att man förstår att man har uträttat något.
Vad tror du skulle hända om ni inte spelar Leende guldbruna ögon när ni gästar Lokverkstan?
– Då kommer publiken ställa sig upp och ropa efter den i kör. Så är det bara. Det är hitsen de vill ha och där har vi nytta av alla skivor vi gjort. Så det är en hitkavalkad hela vägen.
Är det definitivt slut när ni är färdiga med turnén eller är det så roligt så ni kommer köra vidare?
– Det är finalturnén vi gör och vi är pensionärer allihop. Så vi kan inte hålla på i evighet. Men dyker det upp något jätteroligt jobb så vet man aldrig. Man ska aldrig stänga dörren helt, låsa och slänga bort nyckeln.