Före detta godispåsar.
Mattias Philipsson, vd, möter upp vid parkeringen. Det är en av sommarens varmaste dagar men trots det tar vi raska steg mot ingången till den nya anläggningen. Vi kommer in, tar på oss hjälmar och varselvästar och så får jag ett par öronproppar.
– Den nya anläggningen körs än så länge av entreprenörsföretaget, ett tyskt bolag. När de trimmat in den och gränsvärden, kvalitetskrav med mera är som de ska tar vi över. Vi räknar med att det blir i oktober, säger Mattias.
Innan vi går in i anläggningen stannar han till för att berätta om plaståtervinning i stort.
– Plast är inte bara plast. Det finns ett tiotal sorter som står för kanske 95 procent av all plast som säljs i världen.
Enligt Mattias Philipsson medger lagstiftningen om återvinning att man kan blanda plaster och kan göra exempelvis en pallkrage eller en parkbänk av plast.
– Men när pallkragen är uttjänt så kan man inte återvinna den igen, då den har för låg kvalitet, och den går till förbränning. Och för att få en ny förpackning måste man istället ta fram ny fossil plast.
Han förklarar att det som skiljer anläggningen i Motala mot många andra återvinningsanläggningar är antalet plastsorter de kan sortera ut.
– Vi kommer sortera tolv olika plastsorter för att återvinna dem separat. Då behöver vi inte tillföra ny fossil råvara och vi behöver inte skicka en återvunnen produkt på förbränning efter en återvinningscykel.
Men målet är inte bara om att nå en viss grad återvunnet enligt Mattias Philipsson.
– Nej, det är hur mycket vi kan minska klimatpåverkan.
Enligt Mattias är svenskar duktiga på att sortera för återvinning men inte tillräckligt bra.
– Jag skulle säga att vi ligger på topp fem i Europa. Ändå tappar vi drygt 50 procent direkt, för att människor inte källsorterar tillräckligt hemma, och plasten hamnar i hushållsavfallet som går till förbränning.
All plast som läggs i återvinningsstationernas gröna containrar eller sorteras i soptunnors fyrfackssystem, i hela Sverige, kommer till anläggningen i Motala.
– Anläggningens årskapacitet är nu 200 000 ton och det motsvarar den volym av plastförpackningar för hushåll som sätts på den svenska marknaden idag. Så vi har byggt för att kunna ta emot allt. Men det viktigaste för mig är att den sorterar ut fler sorters plast än någon annan och att den gör det effektivare också. Den här anläggningen hittar 95 procent av det som vi sagt till den att den ska leta efter och då blir det mer återvinning. Nu går vi in!, säger han och öppnar dörren.
När vi kliver in i den stora sorteringshallen inser jag behovet av öronpropparna. Mattias skyndar snabbt igenom lokalen för att börja i ”rätt ände”. Bakom nästa dörr, som leder ut till lager och ankomsthall, är det betydligt lugnare ljudmässigt men varmt och kvavt.
– Årets varmaste dag? säger han med ett leende samtidigt som svetten sipprar fram i pannan på mig.
Ganska nyligen har företaget fått sitt nya miljötillstånd och Mattias Philipsson pekar framför allt på en punkt.
– Det tillåter inte hantering av någon plast utomhus, allt ska ske inomhus. Det ställer lite högre krav på oss, vi har ganska begränsat med lagringsutrymme, men jag tycker att det är bra. Och det är viktigt för grannsämjan också.
När truckarna lossat lasten från lastbilarna ställs balarna på vänt för att lastas upp på bandet som leder in i sorteringen.
Balar med blandad plast går långsamt in mot sorteringen. Metallbanden som håller samman balarna klipps av men samlas upp och skickas på metallåtervinning.
Han pekar mot de stängda portarna och lastbilen som står innanför. Truckförarna lastar av och transporterar in balarna i ett stort lager för att sedan mata dem en och en på bandet som leder in mot sorteringen.
Är det mycket som inte är plast?
– Det är ungefär tio procent annat, som kartong till exempel. Lika mycket är inte förpackningar utan kanske leksaker, tandborstar med mera.
Det som inte är plast sorteras ut och körs till förbränning. Det övriga sorteras tillsammans med alla förpackningar efter plastsort.
Vid en vägg står ett antal balar färdigsorterat material och det syns stora skillnader beroende på om det är PS, PP, PVC eller annan plastsort.
Vi går raskt vidare och kommer till det som egentligen är slutet av själva anläggningen. Stora schakt med färdigsorterad plast. Vid en vägg står en rad med balar som visar exempel på de olika sorterna. Mattias pekar på en av dem och säger:
– Den här skrattar alla åt. Det är färgade pet-flaskor och alla vet när de kommer från Sverige för då är de röda. Och vad beror det på, jo det är ketchup. Det är en ny fraktion som vi numera kan återvinna, vilket inte gått tidigare.
Röda PET-flaskor är typiskt svenskt och numera återvinningsbart dessutom enligt Mattias Philipsson.
I de andra finns crème fraicheburkar, frigolit, vanliga plastpåsar och mer. I en finns godispåsar av PP-film där Svensk Plaståtervinning är först i Europa med att lyckas sortera ut den berättar Mattias.
– Varje bal innehåller minst 95 procent av den plast den ska. Ur ett internationellt perspektiv är det väldigt bra kvalitet och många kunder i Europa vill ha vårt material, säger han och tillägger att det mesta går till Tyskland och Nederländerna.
Färdigsorterat och klart för att balas och transporteras vidare till kunder någonstans i Europa.
Han besöker själv kunderna regelbundet.
– Spårbarhet är en hjärtefråga för mig. Jag vill inte bli väckt mitt i natten för att någon kunds förpackningar brinner på någon konstig deponi i något land. Vi ska ha koll och enligt vår policy ska allt återvinnas inom EU och det som förbränns gör det i Sverige.
I fas två av Site Zero, som anläggningen kallas, vill de även bygga tvättkapacitet samt vidare bearbetning av plasten.
– Då har vi slutit hela kretsloppet, säger Mattias och förklarar att då ingår även granulering för att få material till nya förpackningar.
Förhoppningen är att fas två är klar 2026.
Mattias Philipsson går upp för trapporna och vidare längs med transportbanden som går över och under varandra i ständigt rörelse genom anläggningen.
Vi går tillbaka in i sorteringshallen.
– Den vitala delen i en sådan här anläggning är det vi kallar för NIR-läsare (near infra red). Det identifiera vilken sorts plast det är, säger Mattias samtidigt som vi går upp för trapporna mellan transportbanden.
På de långa banden ligger plastförpackningar av olika slag och när de passerar det infraröda ljuset blåser tryckluft iväg vissa förpackningar, de som är av materialet som NIR-läsraren programmerats att hitta, och resten åker vidare.
– Vi har 60 NIR-läsare vilket ger hög utsorteringsgrad, jämfört med andra anläggningar som kan ha så få som fyra.
Fem kilometer transportband löper över och under varandra. Cirka 1000 förpackningar i sekunden eller 20 ton i timmen sorteras.
I hela den nya anläggningen löper sprinkler längs med sorteringsbanden och i taket för brandsäkerhet.
Längs transportbanden och i taket finns sprinklers för att säkra eventuella brandrisker. Personalen har kunskap om att klara en del bränder men det blir även utryckningar från räddningstjänsten.
– Om man slänger något i plaståtervinning, som inte är förpackningar, så ta ur batterierna. Vi får in cykellampor och leksaker, bland annat, som innehåller batterier. Framför allt litium jonbatterier är väldigt brandfarliga. När de kläms ihop kan det bli en explosionsartad brandeffekt vilket är ett av våra största riskområden, säger han och uppmanar att lägga batterier i rätt sortering.
Han påpekar också problemen med video- och kassettband, som inte heller är förpackningar.
– Banden är kilometerlånga, drar ut sig och ställer till mycket oreda. Vilket innebär stora underhållskostnader, så åk med dem till kommunens återvinningscentral istället.
Efter sortering tvättas och mals plasten ner till flis som färgsorteras och görs till granulat. Därefter görs nya förpackningar av de gamla.
I ett separat rum förklaras processen från sortering via tvätt och flisning till granulat.
Av alla plastförpackningar, hur mycket återvinns egentligen?
– 50 procent tappar vi för att människor inte källsorterar. Sen tappar vi hälften av det vi får in för att alla plastförpackningar inte är designade för att återvinnas. Då har vi 25 procent som vi sorterar och återvinner. Av det blir det en del svinn, även om processen är extremt noggrann. Så av alla de förpackningar som sätts på marknaden återvinns 19,3 procent.
Bara 19,3 procent, hur känns det?
– Jag är stolt för vi är typ det enda företaget som öppet redovisar det. Det finns inga krav på det, säger Mattias som tycker att det är viktigt att belysa problemet med att siffran inte är högre.
– Vi måste öka insamlingen och vi måste designa för återvinning. Producenterna måste bli bättre på att följa våra riktlinjer om lim och etiketter med mera. Det sista steget är att effektivisera, och det har vi redan byggt. Men med det kommer vi ganska snabbt att röra oss uppåt. Vi jobbar för att under 2025 nå 50 procents återvinningsgrad, vilket är det mål som EU satt för alla medlemsländer.
Mattias Philipsson, vd på Svensk Plaståtervinning, är stolt över anläggningen som kan sortera upp till tolv olika plastsorter, 1000 förpackningar i sekunden eller 20 ton i timmen.
Just nu pågår intrimning på den tidigare anläggningen för att de ska kunna kopplas ihop. Och i takt med att Svensk Plaståtervinning ökar i kapacitet skapas fler arbetstillfällen. Enligt Mattias Philipsson hoppas de komma upp till 100 anställda till årsskiftet.
Är visionen att nå 100% återvunnet?
– Ja, visionen är att alla plastförpackningar ska återvinnas.