Livet förändrades på ett ögonblick. "Jag får flashbacks dagligen", säger Julia.
Julia har cyklat till vår intervju. Utan sällskap, berättar hon. Varje dag tar hon små steg framåt och försöker exponera sig för ångesten som hon har levt med i drygt två månader.
– Jag får flashbacks dagligen. Jag har gått från att vara en stark och självständig kvinna till att vara beroende av att ha någon anhörig vid mig när jag ska göra saker, säger hon.
Den 9 juni förändrades livet. Det var en varm sommardag, strax efter lunch, och Julia var på väg hem till sin lägenhet. När hon slog in portkoden till huset dök en främmande man upp bakom henne. Under förespegling att han skulle till hennes våningsplan gjorde de sällskap upp för trapporna. Han erbjöd henne bärhjälp vilket hon tackade ja till. Kanske var han personal från hemtjänsten eller den nya grannen som hon ännu inte träffat, tänkte hon.
Utanför lägenhetsdörren bad mannen om ett glas vatten.
– Jag poängterade att "stanna här vid dörren så hämtar jag ett glas vatten". När jag var färdig med vattnet så står han i mitt kök. Då hade han gått in ljudlöst.
Allt gick väldigt snabbt. Enligt Julia förändrades mannens ansikte på ett par sekunder och han överföll henne. Hennes försök att få honom att sluta misslyckades och till sist stängde kroppen av, berättar hon:
– Jag hamnade i en situation som jag aldrig har varit i tidigare och jag kände att det är bara att göra som han säger. Ju mer motstånd jag gjorde desto argare blev han.
Vi går inte in mer på övergreppet än så. Julia berättar att hon efteråt försökte få tag i sin mobiltelefon men inte lyckades. Hon gjorde ett försök att ta sig ut från lägenheten men stoppades. Gärningsmannen stängde in henne i badrummet, tvingade henne att låsa dörren och stanna där inne.
Några minuter senare var det alldeles tyst i bostaden.
– Det var som en skräckfilm. Jag visste inte när jag klev ut från badrummet om han var kvar eller inte. Ska det bli ännu värre?
Första tanken var att kasta sig ut från balkongen, berättar Julia:
– Jag hade balkongdörren öppen och tänkte att jag hoppar bara rakt ut. Jag kommer att bryta armar och ben men jag gör det.
I stället lämnade hon badrummet och valde att söka av lägenheten. Kollade snabbt i alla rum, tittade under sängen.
Mannen var inte kvar.
Julia kunde springa till en granne i huset och larma 112.
Nu drog inte bara en polisutredning igång. För Julia började en tillvaro med rädsla, ångest, mardrömmar och klaustrofobi. Vem var personen som hade gett sig på henne och skulle han komma tillbaka? Gärningsmannen hade tagit med sig hennes mobiltelefon och nycklar från lägenheten, berättar hon.
– Jag var väldigt orolig över att han hade kartlagt mitt liv och var ute efter att göra mig ännu mer illa. Jag levde i dödsskräck.
Två och en halv vecka efter övergreppet fick polisen larm om en ny våldtäkt i Motala. En okänd gärningsman hade nattetid klättrat upp på en balkong och tagit sig in i en kvinnas lägenhet via den öppna balkongdörren. Julia minns när hon nåddes av nyheten:
– Jag tänkte att det var samma man. Jag kände det på mig.
Efter händelsen gick polisen ut i sociala medier och vädjade om tips gällande balkongmannen. I Julias ärende släpptes ingen information till allmänheten, någonting som hon ställer sig frågande till.
– Jag känner att man borde ha skrivit om det här för att få kvinnor i Motala att vara försiktiga. Hade man gått ut med en liten varning så hade det kanske inte skett fler grejer.
I början av juli meddelade åklagaren att en man hade häktats misstänkt för de två våldtäkterna. Beskedet var en stor lättnad för Julia – men hennes trygghet var rubbad. Det är den fortfarande.
Drygt två månader har gått sedan händelsen. Lägenheten står tom och Julia bor hemma hos en nära anhörig. Hon är sjukskriven och bearbetar sina upplevelser genom samtal med kurator.
Hur framtiden blir återstår att se. Julia berättar att hon är rädd för att hon inte ska kunna göra saker som tidigare var självklara. Att klä sig i shorts och linne en varm sommardag. Att gå in i en matbutik och handla. Hon säger att hon blir ledsen inombords när ångesten kommer krypande. Utmattad av att i varje situation söka efter eventuella faror som hotar.
– Jag måste vara stark. Det enda jag har att göra nu är att försöka bli ännu starkare än vad jag var innan. Mer uppmärksam. Men han har förstört mig mycket.
Fotnot: Julia är ett fingerat namn.