Joakim Davidsson rullar åtskilliga vändor i sjukhuslokalerna under en dag.
Bilden av en vaktmästare är ofta en person som kan lösa det mesta. Men det är inte med en baktanke jag möter Joakim Davidsson vid lasarettsentrén och meddelar att det är problem med parkeringsautomaten. Efter några sekunders betänketid hänvisar han mig till lastkajen och skriver ut en tillfällig parkeringslapp. Problemet är löst!
Vi sätter oss i ett "stilla rum", där anhöriga till sjuka patienter har möjlighet att gå undan för en stund. Här kan vi prata ostört och jag är nyfiken på vad som förde honom till jobbet på LiM.
– Jag är uppvuxen i Hallsberg och kom till Motala 1996. Då jobbade jag på en grossistfirma för cyklar och motorcykeltillbehör, säger Joakim.
Sedan berättar han öppet om hur han så småningom drabbades av en utmattningsdepression. När det blev dags att börja arbetsträna ville han helst komma till en arbetsplats där han kunde ägna sig åt trädgårdsskötsel.
– Jag kom hit av misstag, skojar han. Här jobbar vi med saker som rullar.
Det är 14 år sedan nu och innan pandemin slog till fick Joakim ett nytt projektuppdrag. Att samordna så att renoveringsarbeten på lasarettet ska kunna ske på ett sätt så att vården störs så lite som möjligt. Men covid-19 gjorde att han fick ställa om från sina nya arbetsuppgifter. Som många andra.
– Det gick väldigt snabbt. Jag fick signaler från sjukhusledningen att de ville ha hjälp av mig med akuta åtgärder.
Bland annat handlade det om att försörja alla avdelningar med material och bygga upp ett expressförråd då handsprit och munskydd tog slut.
– I vissa lägen åkte jag runt som Robin Hood, och ransonerade ut material. Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva ställas inför det här, medger Joakim.
Joakim Davidsson rullar åtskilliga vändor i sjukhuslokalerna under en dag.
Andra uppdrag som kunde dyka upp med kort varsel var att hitta nya patientvägar genom sjukhuskorridorerna, eller skylta om riktlinjer vid hissarna och andra utrymmen.
– Det kunde ändras timme för timme. Det var jättehektiskt i början. Många var stressade och rädda. Ingen visste vad det här var.
Joakim berättar att det internt även diskuterades var man eventuellt skulle göra av alla avlidna. En situation, som han säger, lasarettet lyckligtvis, aldrig behövdes ställas inför.
Han minns också hur verksamheten tidigt fick införskaffa en extra kylcontainer där kontaminerat material fick slängas då ordinarie behållare snabbt blev fulla.
I dag upplever Joakim att man byggt upp och hittat nya rutiner inom verksamheten, bland annat så att inte kritiska artiklar tar slut.
På LiM jobbar sju vaktmästare som har ett stort logistiskt ansvar inom verksamheten.
Som vaktmästare, en av sju, har han också ett omfattande ansvar för andra delar på sjukhuset. Det handlar om allt från att hantera sopor, tvättleveranser, post i huset, två gånger om dagen, samt ankommande gods.
Vaktmästarna kör också ut mat från köket tre gånger dagligen och ombesörjer alla materialbeställningar ute på avdelningarna.
– Alla länkar måste vara lika starka, säger han om uppdraget i sjukhuskedjan.
Pandemin har, medger han, inneburit merjobb. Men den har också fört med sig positiva bitar.
– Vi har blivit tajtare i hela huset, mellan verksamheterna, och kunnat ta snabba och bra beslut både med chefer och olika enheter. Det finns en god lagkänsla. Allt ställdes på ända och man har lärt sig jättemycket. Jag tror att många går stärkta ur det här i hela sjukvården i Sverige och har lärt sig hur man behöver vara rustad, säger Joakim Davidsson.