Enligt Smittskyddsinstitutet har två personer vårdats på svenskt sjukhus för rabies de senaste 30 åren. Båda avled. Det första fallet var en man som rest till i Indien och som insjuknade efter återkomsten till Sverige (1974). Det andra fallet var en kvinna som hade besökt Thailand (2000). Båda hade blivit smittade av en sjuk hund.
67-årige Klas Johansson som är en van resenär (han åker utomlands omkring tio gånger per år sedan pensionen) känner till dessa fakta.
– Visst är det obehagligt, men jag kan inte gå och oroa mig varje sekund. Just nu får jag den vård som finns att tillgå och det är bara att hoppas att allting blir bra till slut, säger han efter att nyligen kommit hem från en vecka i turistparadiset Alanya i Turkiet.
Han blev, efter en lång morgonpromenad, biten av en hund som utan förvarning attackerade honom bakifrån.
– Jag kände smärta i vänster knäveck och vände mig om. Där stod han, det var en typisk gatuhund, och skällde och verkade redo att ge sig på mig igen.
Jag skrek så högt jag kunde och stampade med fötterna i backen och plötsligt sprang han iväg.
Hemma på hotellet igen pratade Klas med dottern Maria Rudberg som befann sig i Alanya och efter en del turer fram och tillbaka kom han under snabb vård för det blödande såret.
– Hotellpersonalen förstod att det var allvar, berättar han.
I Turkiet utgår sjukvården ifrån att alla gatuhundar bär på rabiessmitta. Om någon blir biten sätts därför behandling in med automatik. Sjukdomen går inte att fastställa med ett tidigt blodprov.
– Först blev jag skjutsad till ett mindre sjukhus där jag fick en stelkrampspruta och smärtstillande tabletter. Därefter bar det iväg till ett större lasarett där en läkare till slut gav mig en vaccinationsspruta mot rabies.
Dagen efter gick flyget hem till Sverige och fortsatta behandlingar på infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping. Här fick Klas ytterligare en spruta mot rabies. Dessutom beställdes, på stående fot från Stockholm, immunglobulin (antikroppar) som vid det aktuella tillfället inte fanns tillgängligt på US.
– Det kom med taxi som åkte express från Stockholm. Jag skulle tro att läkarna bedömde situationen som mycket allvarlig, funderar Johnsson.
Drygt tre timmar senare fick han ett stort antal sprutor i slutet av ryggraden med det nyanlända ämnet.
– Jag har inte fått veta varför, men kanske var det för att hindra en eventuell smitta från att sprida sig uppåt i kroppen, mot hjärnan, gissar Klas som kommer att ta ytterligare tre sprutor inom en bestämd tidsram.
Han berömmer sjukvården i Turkiet och Sverige.
– Utan insatserna där nere och här hemma hade det förmodligen varit kört för mig. Jag var ganska säker att jag skulle bli sådär tokig och tugga fradga, precis som rabiessmittade djur gör.
Skräcken för att på nytt ställas inför en smittad hund är påtaglig. Men längtan efter värme och sol är starkare.
– Jag kommer fortsätta att åka utomlands, förklarar Klas Johnsson som menar att bästa sättet att bota all form av rädsla är att ställa sig öga mot öga med faran och göra det bästa av situationen.
– Att sitta hemma på kammaren och fundera hjälper inte, säger han.
Helena Hedbäck, biträdande smittskyddsläkare vid universitetssjukhuset, intygar att det är extremt ovanligt att människor smittas av rabies.
– Blir man biten eller riven av ett djur ska man söka vård så snabbt som möjligt, upplyser hon.
Ett bra sätt att skydda sig är att undvika kontakt med främmande djur under utlandsvistelsen, menar Hedbäck.
– Generellt sett ska man inte ha kontakt med djur som man inte känner, säger hon.